Göteborgsnatten börjar lägga sig, LCD Soundsystem spelar. Att vara här är lite av en lyx. 

The National vill många se. Väldigt fint. Gillar dessutom att trummisen ser ut som en korsning mellan John Lennon och Björn Borg.

Ebbot (ja, det är han) och Göteborgs symfoniorkester. Alltid fint med lite Soundtrack of our Lives”.

Nina och liten Pagrotsky i bakgrunden. Två MYCKET rutinerade festivalbesökare i en bild.

Lite ”Black Cab” med Jens Lekman för er som är nyfikna. Enjoy!

Den lilla dammen i Slottsskogen har mer alger totalt än hela Östersjön. Så måste det vara.

Och djurlivet frodas (gäss, eller hur? ska ringa och fråga Skansen-Jonas).

The opposite of Hallelujah mashat med Gimme just a little more time. Jens Lekman på Flamingo-scenen just nu. Det låter bra och är ungefär så eftermiddagsmysigt som man pallar just nu. Han spelar nya låtar som skrivits hemma i Melbourne där han bor nuförtiden. Lite otippat tycks han ha upptäckt samban där.

På plats i Göteborg, det regnar och man möts av uteställen som heter saker som ”Rumpan bar”. Allt är som det ska med andra ord.

Way Out West drar igång vid Slottsskogen idag med Imperial State Electric och Jens Lekman. Men redan igår smygstartade festivalens klubbprogram – Stay Out West. Långa, långa köer överallt. Vi hamnade till slut på Park Lane där bland andra Caribou spelade. Soft och bra, men aningen sövande efter en lång resdag.

Vaknar upp till diverse rykten. M.I.A. ska ha soundcheckat i Slottsskogen i natt. Och det ska ha låtit väldigt bra. Noel Gallagher ryktas också joina Soundtrack of Our Lives på deras spelning senare idag. Måste naturligtvis kollas upp.

Musikbesatthet kan ta olika former. Som att alltid behöva ha ett soundtrack till sitt liv. Och till döden.

En hyfsat vanlig diskussion handlar om vilka låtar man vill ska spelas på ens begravning. En snabb googling visar att Benny Anderssons ”Tröstevisa” och Paul Simons ”Som en bro över mörka vatten” tycks populära i Sverige.

När min amerikanske vän Gabe plötsligt lämnade oss började jakten på låtar som kunde ackompanjera den overkliga känslan. Det kunde inte vara för sorgligt – Gabe var för det mesta en glad tok. Till slut var de låtar jag fastnade för Band of Horses ”On My Way Back Home” och Syl Sylvains ”I Can’t Forget Tomorrow”. Det var mitt soundtrack.

Gabes eget soundtrack spelades i By kyrka i södra Dalarna i helgen. Från The Beatles ”Eight Days A Week” och”Here Comes The Sun” till Johnny Cash. Så perfekt. Love you Gabe.

Dagens stooooora festivalnyhet – Wu-Tang Clan till Way Out West! Göteborgsfestivalens uppställning är nu så stark att det kommer slitas hår i samband med plågsamma konsertkrockar.

What to do, what to do. Glasvegas dj-set redan 23.30 på fredagen. Samtidigt The xx i Slottsskogen.

När ska man andas? Och HUR ska man ta sig in på de alltid proppfulla Stay Out West-spelningarna på stans klubbar? VILKA ska man välja? Och hur ska man övertala sina vänner att välja samma? Behöver hyra in nån slags fältgeneral som lägger upp taktiken.