Jigga på scen! Sjukt med publik, känns som en stor del av de 42 000 med biljett är här. Jigga har trekvartsbyxor. Beyonce är inte på scen, men i Borlänge…

Mando drar självklart storpublik på hemmaplan. Gustaf har en Dracula-cape. Spännande. 

I väntan på Jigga (och Beyonce) – fantastiska Johnossi. Grymt drag. John (eller Ossi) spelar med en låtsas-pistol. We like. Tropisk värme här i Borlänge. Vad hände Sverige?

Roky Erickson & Okkervil River. Jag blir alltid rörd av att se honom, återuppväckt efter en lång vandring genom livets mörkare dalar. Minns den magiska Hultsfredsfestivalen för några år sedan. Tyvärr är hans röst lite väl kraxig. Och jag gillar inte riktigt att den desperata edgen i låtar som ”I walked with a zombie” nu arrangerats om till snäll folkpop. Men en mysig stund, helt klart.

The Ark är som alltid – underhållande.

Jag föredrar dock de låtar där man känner allvaret. Vissa delar av showen känns lite för symfonirockig, för tunn… För min smak. Samtidigt så går det ju inte att inte älska Ola Salo.

The Ark tar i från tåspetsarna, trappor och bildskärmar, hela skiten. Nya outfits, scenshow… Men de där Kanye-brillorna Ola? Jag är mycket tveksam. Sjukt bra drag åtminstone.

Familjen (den bra alltså) framför storpublik på parkeringsplatsen. Sen var det ju vissa som valde Europe i stället…

Borlänge, hur ser jag ut i håret?
Howlin’Pelle är utan tvekan Sveriges skickligaste publikdomptör. En Hives-konsert kan omöjligt bli tråkig, det visste redan de gamla grekerna. Roligt att den sjukt snygga backdropen saknar de två sista bokstäverna. Kvar står ”Hiv”. RFSU-sponsring?

Rockbjörnen har upptäckt rave? Träffade en skön kompis i vimlet. It’s getting hot in here…

Erlend – festivalens bästa sprattelnorrman! Lyckades även få i  uttrycket ”söte bror” i mellansnacket…