Hultsfred ställer in årets festival. Ledningen ansöker om konkurs. Biljettförsäljningen har gått för dåligt helt enkelt.

För oss som vuxit upp med festivalen är detta en sorgens dag.

Alla heta dagar, kalla nätter, vilda fester, fantastiska konserter, alla Smålandsrullar! När jag läser artister som Timbuktu och Petter twittra om hur mycket Hultsfred betytt för dem kniper det till i hjärtat.

What about lilla Hultsfred nu då? Sad, sad.

Vi är nog många som håller med Håkan Steen i dag.

Niklas på skivbolaget Universal tipsar om en tävling där man kan vinna festivalbiljetter och backstagepass till Hultsfredsfestivalen. För att vinna ska man posta en kommentar under tävlingen.

Här är länken!

Festivalpepp!

UPPDATERING: Eftersom Hultsfred ställer in sin festival blir det alltså inga utlottade backstagepass heller… Sorgligt men sant.

Olle Ljungström med hatt/utan hatt på Gröna Lunds Lilla scen. 19.59 klev han upp på scenen, helt utan hjälpmedel i form av käppar eller pallar. Förra årets brutna ben har läkt. Fina Olle ser ut att må bra.

Det blev ett best of-set med de flesta Olle-favoriter som ”Jag och min far”, ”Morotsman” och ”Den norrländska präriens gudinna”. När Olle tar i och rösten balanserar på gränsen till att knäckas har jag svårt att tro att Djurgården upplevt vackrare stunder än så. Längst fram står hans mamma (om jag nu såg rätt). Så fint.

Olle kör ”Jag spelar vanlig” som extranummer. Just då känns det som att väldigt få människor överhuvudtaget kan beskriva livet så exakt som honom.

Olle på Way Out West förra året:

Just nu: Morotsmannen på Gröna Lund. Utan rullstol och kryckor, med mamma i publiken (om jag inte är helt ute och cyklar, vilket det händer att jag är). Olle Ljungström börjar med ”En förgiftad man”. Han låter bra! På scen en minut före utsatt tid dessutom, föredömligt.

Sedan MTV slutade visa videos och ZTV gömdes undan på någon kanalplats ingen hittar till har musikvideovärlden förändrats. Det gäller att få många visningar på Youtube och vad allt nu heter – ute i det där som kallas WORLD WIDE WEB.

Det gäller att skrika högst. Det videomakarna tycks ha att välja på för att nå igenom mediebruset är sex eller våld. Eller gärna både och. Tänk Lady Gaga. M.I.A. Erykah Badu.

Katy Perry väljer, inte så oväntat, sexspåret. Naken på ett rosa moln större delen av videon medan Snoop Dogg sitter vid sitt godisbord och har kontroll på läget. Perry är skön och låten fantastisk, men hur fräscht är det att heeeela tiiiiden anspela på sex? Trött.

Gillar däremot sista bilden i videon. När Snoop Dogg är nedgrävd i sanden.

Roger Pontares ekologiska hatt. Ernst Brunners bohemiska tras-hatt. Carolina Gynnings fashion-hatt. EMD:s ”nere med kidsen”-hattar. The Sounds-Majas rockhatt. Timo Räisänens GBG-hatt.

Det här med hattar är något jag ibland funderar över. Kanske för att jag själv är för feg för att våga ta steget.

Igår bjöd Johan n’Ananas (?) på härlig grillkväll. Sen blev det Italien-Paraguay och mittfältstragglande. I soffan satt tre personer – iförda olika former av hattar. Inomhus alltså. Mina gamla högstadielärare hade fått hjärtattack och stroke, samtidigt.

Hatt eller inte hatt? Det är frågan.

Mode-Nina, Nöjes-Johan och Allt om-Christoffer bjuder på varsin hatt-variant.

Blev av med min KISS-oskuld igår. Jag vet inte vad jag väntat mig, men shoegazing var det knappast. Mycket underhållande och en avslutande hitkavalkad och massivt fyrverkeri. Flygande trumset, flygande Gene Simmons, flygande Paul Stanley. En Simmons som kräktes blod. Falsettsång och världens alla rockklyschor samlade.

Här tar sig Paul ut i publiken via en linbana och sjunger ”I was made for loving you”.

En KISS-konsert är kanske inte första stället mina vänner skulle vänta sig att se mig – så jag fick endel förvånade sms över att jag efter viss vånda valde rockgubbar före Missy Elliott på Stockholm Jazz. ”Straffkommenderad?” Svar: ”Eld, bomber och blod”. Det räcker väl som orsak.

Favoritlåt?

Just nu ”Detroit Rock City”.

Vi ville ha bomber, vi fick bomber! KISS gjorde en allt annat än diskret entré. Eld och bomber, smink och platådojor, from the beginning to the boom. Tryggt.

I Love Europe.   Joey Tempest värmer upp den något ostadiga publiken. Han är i bra form. Gitarrsolon, juckdans och snart ”Final countdown”?