Sorry, Fever Ray. Jag gillar dig, men sista stora band som kan sägas spela på WOW är nog Arctic Monkeys. De steg på till publikens stora jubel och är ju alltid fantastiska live. God natt.

Jag älskar Antony Hegarty. Nu steg han ut på scenen iförd stor cape och med Göteborgs symfoniorkester bakom sig. Vackert. ”Jag kommer aldrig reproducera mig” avslöjade han. Synd.

Som extranummer bjöd Robyn på ”No Coke” – med Dr Alban – till kvällens ära helt klädd i vitt. Publiken gillade! Robyn var sedan tvungen att påpeka att hon inte var ironisk.

– Det var det här jag växte upp med, sa hon.

Min pepp var enorm och Band of Horses levererade. Mina favoritlåtar – och några nya. Enormt publiktryck – välförtjänt.

Till dig, you know who:

Bob Hund spelade på Götaplatsen igår. Vi slogs för hundraelfte gången av vilken enorm publikdomptör Thomas Öberg är. Iförd svart skjorta, pärlhalsband, ögonbindel och vita sidenhandskar klev han ut på scenen och tog över hela Göteborg. Som vi har saknat Bob Hund!

Imponerande var också Jonas Jonassons nylansering av Professor Drövel-looken (alltså han i norska Bröderna Dal-serien? nähä, ni minns inte? kolla här!). Imponerande sideburns.

Fick även ett äkta Gbg-moment när vi satt i en park ett stenkast från Avenyn och ingen mindre än Håkan Hellström strosade förbi iförd truckerkeps med sin barnvagn. Kändes som ett mått på vår vuxenhet att vi inte sprang efter honom och tonårsskrek. Ah well.

Lite Bob Hund:

Kvällen innebar också att vi upptäckte vad som kommer bli ett stort problem under Way Out West. Att komma in på klubbkvällarna på stan. Igår var det enligt uppgift några hundra meters kö utanför både Kajskjul 8 (där Theodor Jensen, Timo Räisänen, Joel Alme spelade) och Sticky Fingers – hela ”500 meter” lång utanför Världskulturmuseet där Crookers spelade.

Inte ens pressackreditering tycks hjälpa. Demokratiskt kanske – men problematiskt om man ska jobba och inte har tid att köa några timmar och därmed missa andra band man måste se. Hoppas arrangörerna fixar detta på något sätt…

Stan är full av små killgäng i jeans, långt fluffigt hår och skägg. Måste vara WOW-band. Ingen aning om vilket av dem…? Inte Band of Horses i alla fall – skäggen var för mesiga för det. Stor pepp inför dagens BoH-premiär. Har av olika anledningar missat dem alla tre (!) gånger de spelade i Stockholm förra året. Nu får inget gå fel…

Fantastiska ”The Funeral”:

…och lika underbara ”No One’s Gonna Love You”:

När solen gick ned över Göteborg klev Hammerfall upp på scenen på Götaplatsen. Vi hann konstatera att det var ”lite mesigt” innan vi gick vidare till Kungsplatsen där Markus Krunegård spelade. Smög upp vid sidan av scenen för att ta en (mörk) bild och fick då höra två små tjejer komma springande – ”åh, vad snygg han är!” Grattis Markus, du har blivit tonårsidol!

Att se Markus Krunegård spela är numera som att åka hem till mamma och pappa i Gävle – tryggt och mysigt. Han är alltid bra. Och man får alltid höra en ny historia om hans finska mamma. Vi har ju sett honom ganska många gånger nu – bland annat i Hultsfred.

Dagens Markus-favorit är denna:

Vi var ju på Pride-festivalens hyllning till Dusty Springfield för några veckor sedan. Nu kollade vi in den igen på kulturkalaset. Jag fick inte höra min favoritlåt, men en massa annat bra. Sen är det naturligtvis inte i klass med originalet.

Pauline (i grön kjol) och Titiyo (i glitterklänning) var som vanligt bäst – i konkurrens med duktiga kollegor som Marit Bergman, Tingsek, Rebecka Törnqvist, Moto Boy, Anna Maria Espinosa. Avslutningsnumret när alla artister kom ut på scenen var också fint. Helt obegripligt att P efter showen sa att hon var missnöjd med sitt framträdande.

Nere vid Göteborgsoperan ligger en fin liten scen. Här spelade nya Göteborgsbandet Steget. Inte att förväxla med Parken eller Skriet (what’s upp med dessa namn egentligen?). Trevligt – och med en pianist som enligt uppgift har absolut gehör (och har just ”pianist” som titel i telefonkatalogen). De har en låt på Spotify om ni är nyfikna.

Dags för inte så subtila bildskämt?

This is for you, Martin. Mycket roligt för alla oss med en lite komplicerad relation med staden Göteborg.

Det pågår allt möjligt ute på gatorna i Göteborg just nu. Jag behövde bara se detta för att inse att jag skulle gå vidare…

Indoktrineringen ska börja i tid. Barnvagns-kö vid Scan-vagnen i Trädgårdsföreningens park. Jag behövde bara se detta för att inse att jag skulle gå vidare…

Hamnade i ett vackert växthus fyllt av palmer och tropiska växter. Jag behövde bara se detta för att inse att jag skulle gå vidare…

Sekunden senare gjorde ett äldre par bruk av kysszonen. Sött. Men jag kände ändå att det var dags att gå vidare. Hittade en gräsplätt där jag kunde ladda inför kvällen – ifred med min Johnny Cash-biografi.