Vacker och småkylig promenad längs Avenyn på kvällen. Merde, vad jag älskar asfalt, betong, städer ibland. Vårt mål var Junior Boys som spelade på Kungsplatsen (förbi Paddan och Styrbord Babord som tycktes ha 80s-kväll). 

Jag har knappt lyssnat på Junior Boys sedan de spelade på Debaser i Stockholm för några år sedan. Då älskade jag ”In the morning”. De gör den fortfarande bra. 

Botade kvällens melankoli genom att sätta ihop en Spotify-spellista med mina sorgligaste/vackraste favoriter just nu. Perfekt till en efterfest som klingar av eller en morgon av minnen.

I kväll blir det Markus Krunegård och Dusty Springfield-hyllning. Hittade Dustys fantastiska version av Burt Bacharach-låten ”24 hours from Tulsa” på Youtube och fick gåshud. I paritet med (om än inte bättre?) än Gene Pitneys version. Lyssna på texten, I tell you. Kanske det vackraste som någonsin skrivits om otrohet – ur ”förövarens” perspektiv that is.

Flummiga Laleh spelade på Götaplatsen (det var mycket mmmalellegnnnhminnemanne och liknande), en halvtimme efter utsatt tid.

Mycket folk även här – även om vissa hade bättre platser än andra…

Vi tog en tur förbi Röhsska museet där avgångselever i design och mode hade utställning. Mode-Nina var naturligtvis redo med kameran – se resultatet och omdömet här!

Även jag hittade nåt jag gillade – Konserthuset vid Götaplatsen. Från en tid då Albert Speers arkitektideal rådde… Don’t try his ideas at home, kids, men monumentalt och snyggt var det.

Mindre snyggt – dessa hästar bredvid scenen, också på Götaplatsen. Frigolit?

Hänger i Göteborg inför Way Out West som smygstartar med klubbkväll på torsdag. Upptäckte då att det pågår en massa festligheter här redan nu – bara sådär liksom. I kväll spelar Junior Boys på Kungstorget (och ja, Laleh, Robert Wells, Veronica Maggio och lite annat). Imorrn är det Detektivbyrån, Tribute to Dusty Springfield med bl a Marit Bergman och Titiyo, Markus Krunegård. På torsdag kan man se Hello Saferide, Johan Palm (!) och fantastiska Bob Hund. Och skulle man av någon anledning tröttna på Way Out Wests grymma program på fredag finns alltid en chans att se bomber och rökmaskiner med Europe på Götaplatsen.

Ganska trevligt – och helt gratis! Nästan lika bra som Thomas DiLeva på Gävle Cityfest i slutet av the 90s.

Som sagt. Det var si och så med 3G-nätet på Ullevi – därför har inläggen från vårt mobilbloggande därifrån hamnat lite i oordning. Jag hoppas känslan gått fram åtminstone!

Slutsats: Det var en helt annan grej att stå framför scenen jämfört med att sitta uppe på läktaren och jobba samtidigt. De riktigt bra numren – She’s not me (ovan, där Madonna hånglar upp en dansare och ger sig på sin karriärs tidigare ansikten),  4 minutes (med Justin på skärmen, nedan) och Like a prayer – blev om möjligt ännu tyngre när man fick se allt på nära håll. De sega partierna blev dock ännu segare när man inte hade sin dator att sitta och skriva på samtidigt. Vi märkte också att den rumänska versionen av La isla bonita som vi dissat ganska rejält faktiskt gick hem hos publiken. Who knew?

Bästa numret – gåshud:

Måste bara tipsa om en grym inspelning från O2 Arena i London i juli också.

Lite Celebration, ganska mycket Holiday och Michael Jackson-tribute:

Snart dags för Madonna-konsert nummer två. Jag och Nina kommer att bevaka från ståplats den här gången. Äntligen dags för lite dans! Vi försöker blogga via mobilen, men 3G-nätet igår var helt uppfuckat så vänta er inte för mycket. Funkar det inte får ni gärna kolla in oss imorrn i stället för en massa candy.

Hur konserten igår var? Så här tyckte Markus Larsson.

Helt fantastisk uppladdning! Tack till våra vänner Jocke och Larsa för åkturen.

Ca 15.35 lämnade Madonna hotell SAS Radisson för en kort biltur till Ullevi. Hon kördes direkt upp ur garaget i sin silvriga Mercedes så det 100-talet fans som samlats utanför hotellet fick nöja sig med att se henne genom bilrutan.

Foto: Andreas Bardell

Här inne bor Madonna med en 22-årig brasilianare, några barn och ett gym. Kollegorna utanför hävdade att superstjärnan var på väg till Ullevi snart. Kravallstaketet var ju inte direkt övermannat av folk. Men det är klart, fint folk går ju bakvägen.

Det här ser jag fram emot i kväll:

Come to mama, soffinnehåll! Välkommen till det inre av vår jobblägenhet i Göteborg. Aningen besviken över att strippklubben Chat Noir mittemot har rivits. Men ändå inte.