Klaxons hade fina kläder på sig. Let’s leave it at that.

…citat på festivaltåget: ”Får man åka gratis om man visar pattarna?”. Funkade inte. Däremot bevittnade vi en gratisresa tack vare att konduktören fick en kyss av en kvinnlig passagerare.

…biffigaste livvakt: Ice Cubes ”little helper” höll stenkoll på sin arbetsgivare.

…tomte: Festival är tydligen alltid ett Mecka för spexare. Och såna som säljer spexiga grejer. Men visst – klä dig gärna som tomte och the fun never ends för alla alkoholmarinerade hjärnor.

Den här utsikten mötte oss vid Hawaiiscenen. Kvällens mest avfotograferade spexare är härmed utsedd. Och nedan som utlovat – en vacker duett mellan Maria Andersson och Andrew WK.

Jag fattade aldrig riktigt poängen, men sent i natt återvände nakenteamet till backstagefesten. Den här gången badade de i en liten uppblåsbar bassäng.

Björn Dixgård och Gustaf Norén. Behöver man egentligen säga så mycket mer? Det går alltid att lita på att Mando Diao levererar. Nu stod de på stora Hawaiiscenen och körde hitskavalkad. Höjdpunkten för oss var dock ögonblicket när Björn och Gustaf sjöng så nära varandra att det såg ut som om de skulle falla i varandras armar närsomhelst. Vackert.

Efter tre dagar i Hultsfred tog vi oss samman och kollade in Lars Winnerbäcks spelning på Pampas med två Hellacopters-snubbar. 

Anna Ternheim på Hawaiiscenen. Hm. I solens sken blev det trots allt ganska trivsamt, om än aningen…segt.

Ny dag på Hultsfred. Markus Krunegård drar storpublik vid Pampasscenen. Han spelade endel nya låtar, bland annat den helt färska ”Livet var ett disco”. Se litegrann av den nedan! En riktigt fin bit var det.

Hej på er alla

PBaJ hade med sig killen i ”It don’t move me”-videon som utförde en skön Michael Jackson-dans. Moonwalk!

Ute och surfar i publiken…