Missade du gårdagens rockfest? Så här var det.

Och så här bra var det!

Russell Brand intervjuar Morrissey som extramaterial till Years of refusal-skivan. Samtalet har den fantastiska rubriken ”Wrestle with Russell”. Anyway, den ena av dem (Stephen Patrick) spelar i en ort som heter Borås på torsdag. Jag är tyvärr inte där. Men nästa vecka smäller det när Sverigeturnén drar vidare till Stockholm. Hoppas kampen mot det ”outhärdliga viruset” är vunnen. Eller som Morrissey så vältaligt uttryckte det:

– Falska toner krossar själen.

Attention Mac-nördar! Hultsfredsfestivalen har skaffat en egen iPhone-applikation som kanske kan vara bra om man är lost i Hultan eller tappat spelschemat. App:en har fortfarande buggar men är ändå ett schysst initiativ.

Plötsligt kom vi på att man måste äta också. Festival = langos. Så vi offrade oss. I verkliga livet: 1 plus max. Men i festivalregnet: 4.

Moneybrother igen, nu på svenska.

Det spelar ingen roll hur många gånger man sett Moneybrother, hans lägstanivå är alltid hög. ”Blow him back into my arms” och ”Reconsider me” räddade min kylslagna eftermiddag. Han åkte kana på den blöta delen sav scenen också. Vad gör man inte för att flirta med publiken..? Fråga: Vilken slags diet går mannen på? Benen kommer gå av snart, så smala är de.

ps: sorry att ni inte får mer av They building walls around us, mina armar är inte tillräckligt starka för att hålla upp den stora, stora mobilkameran längre än 6 minuter. Jag lovar att träna mer axlar i gymet från och med nu./Nina

Högst kicksparkar: Dennis Lyxzén i The Internation Noice Conspiracy. Imponerande mikrofonhantering och lika mycket sprattel i benen som för 17 år sen med Refused.

Närmast tårar-ögonblick: Olle Ljungström tar i från tårna (i sina brutna fötter) sittande i rullstol

Mest mangel: Neil Young fick feeling då och då… Vilket också ger upphov till en ny form av dans – mangeldansen. Utförs vanligtvis själv, av en person av manligt kön, med stor känsla.

Festivalens bästa människa: Romeo Stodart i The Magic Numbers i viss konkurrens med Seasick (sleeveless) Steve

Dagens gnäll-favorit: Festivalplanerarna har sett de dystra väderprognoserna superlänge – men knappt ett enda j-a regnskydd någonstans. Hallå, vi blir blöta här! Och ölen späs ut till lättöl. Gräddfilen på langosen blir till mjölk. Suck.

Stort tack för bilden till Festivalphoto.se!

Igår fick jag äntligen höra min Olle-favorit live – ”Jag och min far”. Han började med ett långt tal eftersom han tappat rösten och inte riktigt kände sig i form. han ville alltså skjuta upp sjungandet så länge som möjligt…

Kolla in det. Olle är fin – även utan röst.

Florence Valentin.

Eller snarare Kungliga hovstaterna som upplåter festivalmarken. Inleder med en elektrisk ”Spring Ricco”.