Nu Cardigans med kolsvart Nina Persson. Ganska fint, men vi hade nog behövt manisk dans nu.
Ångest. Hoppas bota den med 36 låtar The Cure senare.
Så härligt att man inte behöver välja!
Fin utsikt från Operatältet där den försenade matchen spelas.
Jag måste säga att jag inte trodde Kasabian skulle dra så stora skaror som de gör i dag. Men visst, första gången i Sverige och allt.
Trånga passager är breda. Flaskhalsar är oceaner. Få toaletter är många. Det går att köpa mat utan att köa sig mätt.
Kul att se att Metaltown har tagit till sig av kritiken och lyssnat på fansen. Har inte vågat kolla matpriserna än men förra årets katastrof handlade mer om bristande säkerhet än korvpriser.
Annars är det över huvud taget svårt att känna igen sig här vid Göteborgs galopp. Scenerna är flyttade och mat- och merchstånden omkullkastade helt.
En sak är dock som vanligt: Mobilnätet är som en tombola utan vinstlotter. Men det är å andra sidan inte unikt för Metaltown.
Annars gör Avatar bra ifrån sig just nu i Close-uptältet. Mycket pyrofräs. Och det gör ju en gammal man glad.
/Jocke
Justin Scott eller Big K.R.I.T från Missippi förtjänar definitivt en större publik än de få som nu, iofs väldigt dedikerat, dansar framför scen. Snabbkäftad med sjukt schysst swag, snygga samplingar och en bas som spräcker örat gör han i alla fall min kväll i solen ultimat.
Vi hade tänkt kolla Ukraina-Frankrike i det fina fotbollstältet festivalen fixat. Men så öppna sig den ukrainska himlen och nu är det bara Pops. Let’s kolla in Big KRIT istället.
…med Krunegård i bakgrunden.
När Sverige-matchen börjar tar så gott som hela festivalprogrammet paus.
Men skärmarna är ju så små, Hultan…
Jaha. På plats på Metaltown då äntligen, och möts av Slayer-lounge på Backstageområdet där det så klart serveras Reign in blood-vin.
Ur riktigt jävla led är tiden.
Dags för Machine Head.
/Jocke
Markus Krunegård gör entré till Enya-musik. Kvar är dock den vita kavajen.
Den vita kavajen – en livsstil.
…ännu ett TSOOL-inlägg men de har fan aldrig varit bättre!!
