Vi försöker rapportera för fullt men då trycket här är något vi aldrig upplevt i Gbg så kommer det bli knapphändigt. Vi är glada om vi får fram en signal varannan timma. Just nu iaf: vackra Florence med vackra rösten med vackra sångerna. Publiken är såld och vi med dem.

Det började illa, med en av mickarna helt ljudlös, för att bandet sedan skulle kunna skälla ut publiken som fotade dem…
Men sen kom det igång. Helt ok skönt gung i solskenet.

Till tonerna av Deportees köar vi långsamt långsamt för att få komma in till festivalen. Så…snart kör vi

Samtidigt som Usain Bolt sprintade hem ett OS-guld fyrade Björk av raketer, sköt blixtar och exploderade vulkaner.
Med sig på scenen hade hon en isländsk kör, lite synthar, trummor och datorer. Hennes röst är starkare än någonsin.
Ja, ursäkta, men jag är helt knockad.
När kören stämde in i ”All is full of love” var det gåshud och tårar. Så jävla magiskt.

Sista låten hon körde, högt as hell (äntligen rimlig ljudnivå!), med uppmaningen att vi skulle sjunga med.

Buffy Saint-Marie har energi för en hel dagisklass.
Till och med ”Up where we belong”, den Oscarvinnande låt hon skrivit, får en ny dimension. Har aldrig tänkt på den riktigt så naturromantiskt som i den här versionen.

Känns aningen bisarrt att få höra ledmotivet ur ”Soldier Blue”, min favoritfilm när jag var liten, i det här kulturelits-sammanhanget efter alla dessa år. Men underbart.

Liksom OFGKWTA (eller vad de nu heter) kommer jag aldrig lyckas säga det här bandet rätt: iamamiwhoami.
Wtf.
Fin elektropop gör de. Iförda tenniskläder och med en gigantisk rykande IKEA-möbel på scenen.

Festivalens bäst klädda.

Festivalområdet:

Konst:

…och en bakgårdsfest i gräset.
Magisk lördag.
Tyvärr måste jag lämna festivalen tidigt idag för annat jobb, men är tillbaka imorrn. Ha det underbart med Emmylou Harris och Laleh.

Bästa ”gömstället”.