Jigga på scen! Sjukt med publik, känns som en stor del av de 42 000 med biljett är här. Jigga har trekvartsbyxor. Beyonce är inte på scen, men i Borlänge…
Mando drar självklart storpublik på hemmaplan. Gustaf har en Dracula-cape. Spännande.
I väntan på Jigga (och Beyonce) – fantastiska Johnossi. Grymt drag. John (eller Ossi) spelar med en låtsas-pistol. We like. Tropisk värme här i Borlänge. Vad hände Sverige?
Roky Erickson & Okkervil River. Jag blir alltid rörd av att se honom, återuppväckt efter en lång vandring genom livets mörkare dalar. Minns den magiska Hultsfredsfestivalen för några år sedan. Tyvärr är hans röst lite väl kraxig. Och jag gillar inte riktigt att den desperata edgen i låtar som ”I walked with a zombie” nu arrangerats om till snäll folkpop. Men en mysig stund, helt klart.
Leace it to the Ark att fixa den bästa scenshowen med inte mindre än TRE klädbyten. Ruggigt läckert och proffsigt. Problemet med the Arks spelning, som jag sett fram emot länge länge, är att det blir ett konstigt tempo. Hacket mellan deras gamla superalster och de nya, lite råare låtarna är för stort. Ibland känns det som att det står två band på scen. Först det gamla predikarbandet som uppmanar till lyrisk allsång och lyckodans, sen det andra rockbandet som stoltserar med musikalisk genialitet. Det ena måste inte utesluta det andra, men igår blev det hackigt och jag tror nog tyvärr att de tappade en fjärdedel av publiken. Men jag finns kvar och har en önskelåt till nästa gång: Disease. Tack.
Gladpop och sol. Kan det bli mycket bättre än så en stekhet underbar sommarkväll? Stockholmsbandet You Say France& I whistle fick publiken att dansa och jubla hela spelningen igenom. Är det denna kväll som folk kommer säga ”såg du You say France-genombrottet i Borlänge?” om? Could be. Lyssna in här.
Mitt flickhjärta fick sig en omgång igår. Jag säger inte att Europe var fantastiska, för det var de inte. Men när de spelar Carrie och 30 000 pers tar i med hela kroppen och gör den klassiska ”tända-en-tändare” i stället för att lysa med sina mobiltelefoner då känns det. Och jösses, John Norum alltså, jag är nog fortfarande lite kär i dig.
Hårda Gallows försökte igår få till en klassisk moshpit framför scen. Det gick sådär. Vi är för snälla här i Borlänge helt enkelt.
…inte är tillräckligt bra eller kända för att få en scenspelning så får man väl ta vad man kan. Må hända att man får giga bakom en soppåse, men vad gör det?
The Hives hyllade sina hemtrakter med traditionell outfit med Hives-twist. Vilken spelning, vilket ös – är någon förvånad? Det slog mig, igen, att många svenska artister, med Pelle och Ola Salo i spetsen, är briljanta på mellansnack. Inte en tråkig sekund. Inget ord som inte känns viktigt, roligt, spännande, nytt eller tempohöjande. Det är långt ifrån Europe-Joeys ”hur är läget, Boooorlängeeee?”.
Ha problem med ljudet på min kamera så det är lite lamt, hoppas ni står ut med det.