Africa Express, ett omtalat och hypat kollektiv, presenterades från scenen som ”fem timmar funk”.
Massor av folk avlöste varandra, lätt kaotiskt men säkert perfekt för de som vill ha en sista festivalfest. En av nattens gästartister var First Aid Kit som gasade på i Patti Smiths ”Dancing barefoot”.
Hade jag inte varit dödstrött och gått hem hade jag fått se Damon Albarn bäras av scenen några timmar senare. Damn.
Kvällens ojämförligt största publik fick självklart den här mannen.
Runt 35 låtar, nästan tre timmar gammalt och nytt, nån obskyr sak men självklart också ”Hey Jude”. Publiken slutar aldrig sjunga den sen.
Engagerat och bra, McCartney.
First Aid Kit är ju alltid briljanta, men deras cover av Black Sabbaths ”War pigs” var något extra. De gör den med sån frenesi och energi.
Publiken gick igång rejält, tog nästan ut sig och hade sen svårt att komma igen i hettan.
Först måste jag be om ursäkt för bilden – motljuset på Orangea scenen på kvällen är svårjobbat.
Nikki Minaj lyckades få igång festen och ägde som en gudinna – men lite väl mycket förinspelat material ibland. Fint hur hon främst vänder sig till kvinnorna i publiken, peppar och hejar.
Thåström gör en makalös konsert för märkligt gles publik (det är typ fullt i Arena, men jag hade trott på hopplös trängsel…)
Det enda man kan invända är att en timme känns alldeles för kort – så mycket ur låtskatten man saknar. Som ”Axel Landqvists park”…
All huvudvärk och trötthet släppte av lite Seinabo Sey-medicin… Vilken röst! Är även glad att hon växer som mellansnackare, både skämt och allvar.
När hon berättade om sin pappa Maudo och spelade ”Burial” kunde jag inte hålla tårarna borta.
Jag gillar verkligen Disclosure och minns en fantastisk Way Out West-spelning för nåt år sen (eller två?) – men de är ju inte särskilt underhållande att se på.
Inte för att det spelar så stor roll, folk är ju ändå där för att dansa och festa och det gjorde de definitivt…
Danska Mew har hållit på länge, men det här var deras största spelning sa de. Inte min kopp te, lite för mycket läraraura över dem.
Sen höll de på sjukt länge, när vi bladade vid 3-tiden var spelningen långt ifrån över.
Inne på lilla Gloria lyckades Alice Boman få upp ett imponerande sväng.
Några av de konstverk som pryder festivalområdet i år.
