Avskedskonserten rivstartade 15 min före utsatt tid (ivrig?!) med ”Mellan månen och mitt fönster”. LeMarc är ute och stuffar på rampen, hoppar och gör den mogna publiken på bra humör.
Så bra humör att de är i vägen för mina diskreta försök till fotografering.

Jag har dock lite svårt att fatta att detta verkligen är ett avsked – framför oss på scenen framträder ju en vital och inspirerad herre.
Dock lovar han att alltid fortsätta göra musik. Han håller även ett tal om att leva här och nu, inte bakom en skärm – det har han insett under den tuffa tid hans familj gått igenom.
Han lovar också att inte göra några klädbyten.

Det finns en massa konst att roa sig med – mest spektakulärt en slags nakenperformance.
(Nej, det kan jag inte fota, det får bli ett annat konstverk i stället. De här mysiga sprattelttornen)

Och för den som undrar vad LeMarc pysslat med idag:

Trotsar sjukdom och tropiksvettningar för en sväng till supertrevliga, supervuxna Stockholm music and arts.
Anders Wedin har släppt Moneybrother och Pengabrorsan och kör rak, svängig, opretentiös svensk rock. Känns oerhört rimligt med tanke på snubben som kommer efter honom – Peter LeMarc.

Nu väntar vi på tredje…
Och det blev det. Men exakt kl 23.55 gick han av för sista gången.
De som väntat på hitsen fick höra så gott som det mesta om än i korta versioner. Purple rain och Nothing compares to u fick dock sin tid.
Svårt att jämföra med den magiska Göteborgsnatten, men en hög lägstanivå har han.

Flera låtar från Montreux-setet hittills.
Guitar, Plectrum Electrum, Fixurselfup…
Han växlar mellan gitarr, piano och fridans runt scenen.

– Hello Stockholm, säger han och presenterar sitt band.
– And my name is Laura Mvula, säger han som en hyllning till den tidigare artisten.
Sen ”nu ska vi jamma lite”. Och det gör han.

Ingen Prince, nästan en timme senare.
För att han väntar på att mörkret ska lägga sig?
En tjej i bandet kom iaf ut och sa att han var på väg och påminde alla om att inte fota eller filma.
– Vi har lagt ned mkt tid på den här showen och vill att ni ska njuta av den i stället för att se den genom en skärm eller ta bilder av dålig kvalitet som inte fångar stunden.

När klockan var 20.30 (då den lila mannen skulle gått på scenen) sköts ett lila konfettiregn ut i publikhavet.
Det var populärt.

För den som är intresserad av kändisar: de jag sett hittills här är Måns och Felix Herngren, Özz Nujen, Stephen Simmonds, Lisbeth Åkerman, Papa Dee, Kayo, Henrik Johnsson, Elsa Billgren…

När klockan var 20.30 (då den lila mannen skulle gått på scenen) sköts ett lila konfettiregn ut i publikhavet.
Det var populärt.

Hon sjunger som en gudinna, denna Birmingham-kvinna.
Soulig jazz med fiol, bas och cello.
Redan trångt framför scenen med folk som börjat positionera sig inför Prince.