Markus Krunegård, Idioter.

Igår fick jag äntligen höra min Olle-favorit live – ”Jag och min far”. Han började med ett långt tal eftersom han tappat rösten och inte riktigt kände sig i form. han ville alltså skjuta upp sjungandet så länge som möjligt…

Kolla in det. Olle är fin – även utan röst.

Så, ny dag, nytt regn. Samma Krunegård. Tryggt.

På ett regnigt VIP-område sprang vi in i Romeo Stodart från the Magic Numbers. Ödmjuk och trevlig som få. Bandet spelar imorgon, men precis som Asha Ali var han här redan ikväll för att kolla in Pixies och Neil Young.

– Jag kommer stå längst fram på Pixes!

Vad händer imorgon då?

– Då ska vi se till att solen kommer fram och vi ska bjuda på en massa nya låtar. Det kommer bli grymt, säger Romeo. 

Sweatheart!

Asha Ali spelar imorgon men är på plats redan ikväll för att spana in Pretenders och Neil Young. 

– Jag är ju lite för ung för att komma ihåg dem (Pretenders)från förr men det är riktigt riktigt bra även idag. De gjorde en väldigt schysst spelning, säger hon.

Jag fick, av kollegan Klick-Anders, ett fotopass, så jag kan gå fram längst fram vid scen för att ta bra och närgångna bilder. Typ på Dennis Lyxéns skrev. Jag känner bara…hör jag hemma där med min mobilkamera? Viss prestationsångest infinner sig.

Seasick, eller Sleaveless, signerar skivor och snackar med fansen. Låååång kö för den mannen I’ll tell you.

Florence Valentin.

Eller snarare Kungliga hovstaterna som upplåter festivalmarken. Inleder med en elektrisk ”Spring Ricco”.

Seasick manglar på sin 3-strängade gitarr, med sig har han en alldeles egen hillbilly på trummor.