Fyra av tio möjliga…
avFyra av tio möjliga och tyvärr omöjliga är inte så värst dumt ändå. ODB you be missed.
Fyra av tio möjliga och tyvärr omöjliga är inte så värst dumt ändå. ODB you be missed.
Ohyggligt tvära kast, från Jens Lekman och Panda bear till veteranen Paul Weller. Underbart att se vart några av 90-talets största artister fått sina moves ifrån. Ja, jag pratar med dig och din cigg, Liam.
Nina och liten Pagrotsky i bakgrunden. Två MYCKET rutinerade festivalbesökare i en bild.
Lite ”Black Cab” med Jens Lekman för er som är nyfikna. Enjoy!
Den lilla dammen i Slottsskogen har mer alger totalt än hela Östersjön. Så måste det vara.
Och djurlivet frodas (gäss, eller hur? ska ringa och fråga Skansen-Jonas).
The opposite of Hallelujah mashat med Gimme just a little more time. Jens Lekman på Flamingo-scenen just nu. Det låter bra och är ungefär så eftermiddagsmysigt som man pallar just nu. Han spelar nya låtar som skrivits hemma i Melbourne där han bor nuförtiden. Lite otippat tycks han ha upptäckt samban där.
Imperial state electric kickar igång kalaset framför en väldigt modest publik. Nicke förtjänar en större publik och en senare speltid.
Klassisk arbetsställning på festival. Arbetsskadeanmälan inkommer måndag.
På plats i Göteborg, det regnar och man möts av uteställen som heter saker som ”Rumpan bar”. Allt är som det ska med andra ord.
Way Out West drar igång vid Slottsskogen idag med Imperial State Electric och Jens Lekman. Men redan igår smygstartade festivalens klubbprogram – Stay Out West. Långa, långa köer överallt. Vi hamnade till slut på Park Lane där bland andra Caribou spelade. Soft och bra, men aningen sövande efter en lång resdag.
Vaknar upp till diverse rykten. M.I.A. ska ha soundcheckat i Slottsskogen i natt. Och det ska ha låtit väldigt bra. Noel Gallagher ryktas också joina Soundtrack of Our Lives på deras spelning senare idag. Måste naturligtvis kollas upp.
Ni vet, mitt hjärta blödde när jag sket i Roskilde i somras och istället drog till Peace&Love, sånt känns. I efterhand ångrar jag det inte alls, men ändå – Roskilde och jag har ett fint kärleksförhållande. Glad jag blev då att festivalen beslutade sig för att komma till Stockholm! Under kulturfestivalen som pågår just nu så har Roskilde en egen scen där tanken är att dela med sig av dansk musik, ärligt talat, hur ofta lyssnar jag på dansk musik? Aldrig, så är det. Och även om det verkligen inte på långa vägar är samma sak som att vara på plats på den riktiga festivalen så var det härligt att få sig ett armband, en öl och lite PSL-häng. Precis som i Danmark!
Analogic spelade, de hade helt sjuuuka skägg.