Publiken dansar, hoppar och klappar takten, men Shout-out-Adam är svårflörtad ikväll. Det känns lite som att han är sugen på att vara någon annanstans faktiskt. Det lättar lite mot slutet av konserten, men nej, det är inte den roligaste spelningen Shout out louds har haft. Jag tycker att det är bra, de har ju en hel hög med sjukt bra låtar och klämmer av de flesta av mina favoriter. Bland annat den här:

Norska Donkeyboy har klivit på och Andromeda är fyllt till bristningsgränsen. Det blir nog Apollo nästa gång gissar jag. Gossarna kör klassiskt Norge-tänk – allt är kjempegöj och gänget framför scenen är med på noterna. Just nu har de fått hela publiken att sitta ner på huk. Lite Mora Träsk, fast dansigare. Konstigast är att jag till och från får Ryback-vibbar. Kanske är det engelskan med norsk brytning?

Det här med bestämd form singularis. Vilken j-a succé. Vinst varje gång.

Maskinen, Invasionen, Familjen, Svenska björnstammen, Parken, Dungen, Vapnet, Detektivbyrån…kan ni fler?

Dagens lunch: kebabtallrik i duggregn. 

Jag har hört Oskar Linnros spela live tidigare och då inte tyckt att han fixat det speciellt bra. Svajig röst och lite för…nervös. Men idag är han inte nervös alls, toktänd och pepp. Imponerande tight och publiken är som galen. Mest jubel på Från och med du förstås. Och när Oskar tar av sig tröjan.

Arvika är en sorglig syn idag. Regnet öser ner, allt är blött skitigt och fult och man ser att bakfyllan gör lite extra ont hos de flesta. Men, strax kliver Oskar Linnros på och då kan det ju bara bli bättre!

Jag har försökt att vara en flitig festivalbesökare idag. Inte bara fastna med en öl i näven och se gamla favoriter. Således har jag knallat runt och kollat lite på sånt jag kanske inte skulle ha sett annars. På gott och ont.

Först ut på min vandring ut i det okända är Monostrip. Rara gossar i skjortor och slipsar som ser lite tysksyntiga ut men låter mer pop. Blir inte så inspirerad och går vidare mot konserten med Per Egland som jag ju har lite koll på men aldrig har sett live. Han har en svettig syntettröja men känns annars ganska fin. Stannar ganska länge. Trummisen spelar barfota. Ovanligt tror jag.

Vidare mot scenen Andromeda. Där spelar Adept. Står ut i ungefär 45 sekunder och får ont i huvudet. Tänker att killen som sjunger nog behöver en halstablett efteråt. Dags för lunch! En kebabtallrik senare mår jag lite bättre och går och kollar in Mattias Alkberg. Han verkar lite blyg och väljer att gömma ansiktet från och till. Och så har han en strumpa på micken. Jag funderar på vad den där grå strumpan egentligen gör för ljudet? Eller är det en turgrej kanske?

Solen gassar, jag är törstig och tänker mest bara på iskall öl. Ser i programmet att Takida ska spela och inser att om jag dricker öl i fållan vid Vintergatan slår jag två flugor i en smäll. Jag lyssnar på något jag egentligen inte gillar eller är sugen på OCH dricker öl på samma gång. Sagt och gjort. Ölen är god, men Takida…nej. Inte min grej alls.

Snart väntar lite mer välkända toner. Familjen. Det ska bli kul!