Kent är sjukt tighta och det låter grymt bra, men är lite trist. Vi behöver upptempo!
Helt svettig efter tokdansandet med Robyn. Men nu står Kent på Vintergatan och inleder med…oj. Utan dina andetag. Åh. Gilla. Det är en bra kvälli Arvika!
Hur skön får man bli? Robyn stretchar lite, käkar en banan på scenen och drar sedan igång Don’t fuckin tell me what to do. Som vilket gympass som helst. Arvika vrålar, tokdansar och ler.
Det känns som att hela Arvika trängs framför Apolloscenen och jublet när Robyn kliver på scenen är öronbedövande.
Herregud. Det blir inte så mycket bättre än så här. Robyn är snyggast, coolast och gladast den här sommaren. Hon tar Arvika med storm och är uppenbart förvånad och smickrad över den enorma responsen från ett toklyckligt, rusigt, dansant och allsångssuget Arvika.
Arvikas senaste outning, Juliette Lewis, är trots hypen måttligt populär. Den blåhåriga sångerskan har vädret med sig, gastar, försöker få med sig publiken i oh-oh-oh-ohhhh-körande och juckar vilt, men intresset är svalt. Hon står på Arvikas största scen, Vintergatan, men grusplanen framför scenen är halvfull och när jag passerar ölfållan närmast scenen när konserten närmar sig sitt slut är det inte många som bryr sig om att en av världens mest kända skådespelerskor dansar sig tokig 40 meter bort.
h
Gula gubben Geta är på plats som vanligt. Vi fick ett kort smakprov av nya låten – Dont cry for me Argentina, om deltagandet i Wipe out. Rörande fin.
Stundtals ösregnar det och det är tyvärr rätt många som ser konserten från ölfållans takbelagda bar, men Timo verkar ändå vara på sitt bästa humör och halvvägs in i konserten sliter han av sig tröjan till publikens stora förtjusning. Det är varmt, svettigt och fuktigt, men när Timo drar igång Radiohead-favoriten Creep är det ändå svårt att inte få gåshud.
Arvikafestivalen har dragit igång och trot svetten och (stundtals) ösregnet är alla jag möter sjukt pepp och glada. Sätten att skydda sig mot regnet är oändliga, men smartast idag är tv.nu som har dressat 80% av festivalbesökarna i sina gratis regnponchos. Nu: Yeasayer!
Om nästan exakt två dygn drar äntligen Arvikafestivalen igång och då kommer jag vara på plats och rapportera om det gottaste och finaste från Arvikas folkets park.
Det finaste just nu är att Arvikafestivalen igår släppte den fantastiska nyheten att man till nästa år utmanar sig själva och alla andra festivaler att ta sig i kragen och boka mer jämställt. Programmet för Arvika 2011 ska förhoppningsvis innehålla lika många kvinnliga som manliga akter. Det ser jag fram emot. Men först kör vi årets festival. Digert spelschema, jag vet inte hur jag ska hinna se allt jag är sugen på. Men vi ger det ett försök, så häng med!
Jag är INGET fan av solon. Gitarrsolon, trumsolon, wailande….
Men Slash gitarrsolon kan jag NÄSTAN acceptera. Här nedan får ni ett litet smakprov. För mer – kolla in Klings hårdrocksblogg!