Eftersom jag sett fram emot MGMT så mycket tog det emot att behöva erkänna: Nej, det här var faktiskt inte så bra. Ok, vi fick höra en massa fantastiska popsnickerier, men hur blasé och oengagerad får man vara egentligen? Särskilt när det finns så många Youtube-klipp där man kan se hur bra de kan vara – när de vill. Kvällens besvikelse.
Varje gång jag ser Lykke Li slås jag av vilken grym scenperson hon är. Hennes mörka uppenbarelse på Popaganda igår var så fokuserad, så målmedveten, så knivskarp. Knäckande. Att hon gjorde en cover på Lil Waynes ”A Milli” gör ju inte saken sämre.
Fina Deportees spelade ju också. En av höjdpunkterna på Popaganda hittills för mig. Tycker att de på skiva kan vara lite småtråkiga ibland – men live var det tajt och fullt av känslor.
Med mörker och regn kliver de på, MGMT. Låt dem kicka iväg hösten ett tag.
Lykke gör det hon gör bäst – sprida någon form av indieextas.
Älskade vännen är på plats!
Fina Sarah Assbring lugnade ned tempot med sina popmelodier. Lyssna bara på klippet nedan och fundera över varför hon inte är en större stjärna än…?
Nu försöker vi mobilblogga resten av kvällen. Håll tummarna för oss. Imorrn får ni oavsett allt om MGMT och de andra av kvällens band.
Vi är inte bara festivalbloggare – vi är skofetischister också. Minns Where the action is? Dessa exemplar hittades inne på festivalområdet vid Eriksdalsbadet. Mycket stiliga.
John och Ossi i Johnossi, bästa tvåmannabandet Sverige kan uppbringa. Publiken blev glada. Jag blev glad. De sa själva att de hade ångest. Sista spelningen som bygger på låtar från senaste skivan – sen bär det in i studion igen. De bad om hjälp att lätta ångesten. Oklart om det hjälpte att skrika till fantastiska manglarklassikern ”Party with my pain”.
Hmmm. Andrew VanWyngarden? MGMT:s kloner laddar…