Lalalalalalla-Laleh

12 augusti, 2009, kl. 11:55 av Sandra Wejbro

Flummiga Laleh spelade på Götaplatsen (det var mycket mmmalellegnnnhminnemanne och liknande), en halvtimme efter utsatt tid.

Mycket folk även här – även om vissa hade bättre platser än andra…

Vissa saker är snyggare än andra

12 augusti, 2009, kl. 11:51 av Sandra Wejbro

Vi tog en tur förbi Röhsska museet där avgångselever i design och mode hade utställning. Mode-Nina var naturligtvis redo med kameran – se resultatet och omdömet här!

Även jag hittade nåt jag gillade – Konserthuset vid Götaplatsen. Från en tid då Albert Speers arkitektideal rådde… Don’t try his ideas at home, kids, men monumentalt och snyggt var det.

Mindre snyggt – dessa hästar bredvid scenen, också på Götaplatsen. Frigolit?

Veronica Maggio

12 augusti, 2009, kl. 11:16 av Nina Campioni

Vilken skillnad det är att gå på stadsfestival kontra musikfestival. Attityden är så mycket hårdare och folk är rent ut otrevliga på de stadsfestivaler jag varit på. Varför är det så, folks? Känns onödigt. Veronica Maggio var i alla fall trevlig på Göteborgs Kulturkalas.

Mycket folk iaf – när det är gratis så kommer man… Närmare fotografi än så här blev det därför inte:

Bob Hund och Johan Palm

11 augusti, 2009, kl. 10:24 av Sandra Wejbro

Hänger i Göteborg inför Way Out West som smygstartar med klubbkväll på torsdag. Upptäckte då att det pågår en massa festligheter här redan nu – bara sådär liksom. I kväll spelar Junior Boys på Kungstorget (och ja, Laleh, Robert Wells, Veronica Maggio och lite annat). Imorrn är det Detektivbyrån, Tribute to Dusty Springfield med bl a Marit Bergman och Titiyo, Markus Krunegård. På torsdag kan man se Hello Saferide, Johan Palm (!) och fantastiska Bob Hund. Och skulle man av någon anledning tröttna på Way Out Wests grymma program på fredag finns alltid en chans att se bomber och rökmaskiner med Europe på Götaplatsen.

Ganska trevligt – och helt gratis! Nästan lika bra som Thomas DiLeva på Gävle Cityfest i slutet av the 90s.

Kategorier Way Out West

Taggar bob hund, johan palm

Känsla före ordning

10 augusti, 2009, kl. 00:48 av Sandra Wejbro

Som sagt. Det var si och så med 3G-nätet på Ullevi – därför har inläggen från vårt mobilbloggande därifrån hamnat lite i oordning. Jag hoppas känslan gått fram åtminstone!

Slutsats: Det var en helt annan grej att stå framför scenen jämfört med att sitta uppe på läktaren och jobba samtidigt. De riktigt bra numren – She’s not me (ovan, där Madonna hånglar upp en dansare och ger sig på sin karriärs tidigare ansikten), 4 minutes (med Justin på skärmen, nedan) och Like a prayer – blev om möjligt ännu tyngre när man fick se allt på nära håll. De sega partierna blev dock ännu segare när man inte hade sin dator att sitta och skriva på samtidigt. Vi märkte också att den rumänska versionen av La isla bonita som vi dissat ganska rejält faktiskt gick hem hos publiken. Who knew?