Ingen fattar…

av Nina Campioni

…någonting, men publiken stannar kvar. Gorillaz Sound System öppnar förvisso med starka kort men hur länge pallar man stå och dyrka en tygduk? En sampling av Dre gör att man orkar stanna ett tag till men herregud: är detta framtiden? I så fall blir jag gärna nostalgiker.

20120617-004248.jpg

Bilden..

av Nina Campioni

..är inte på något sätt rättvis: Noel Gallagher är ett geni även utan brorsan, vilket vi iofs redan visste. Alla som träffat honom under dagen har förvånats över hur glad och pratsam han var – kanske behöver han flyga solo helt enkelt? Det låter väldigt mycket Oasis – såklart – konstigt vore annars. Och bra är det. Riktigt bra.

20120616-231522.jpg

Familjen

av Nina Campioni

Var det verkligen så smart att sätta überpopulära Familjen i lilla Teaterladan?

20120616-224311.jpg

Tjejerna skriker…

av Sandra Wejbro

…när Oliver börjar sjunga.
Ganska udda sexsymbol kanske. Men The XX är ett udda band.
Med en stor publik i Hultsfred.

20120616-214152.jpg

Bättre förr

av Nina Campioni

Årets Hultsfred har haft tema nostalgi, brukar vara all for it men jag vet inte, Garbage känns inte lika skoj längre även om låtarna fortfarande är inpräntade på ett fint ställe. Men bara nostalgi gör ingen sommar.

20120616-211630.jpg

Penisar på utflykt

av Nina Campioni

Hur du enklast får uppmärksamhet på ett festivalområde? Klä ut dig till en snopp. Dessa tre härliga (!?) ballar fick extremt mycket ragg på kort tid, både killar och tjejer ville hänga med dem. De såg oerhört lyckliga ut.

Big two-pepp

av Joacim Forsén

Dag två Metaltown då, med halva ”Big four” på plats. Inte minst Slayer.

Kommer, precis som min käre kollega Mattias Kling, alltid ha ett speciellt förhållande till kvartetten.

Själv såg jag Slayer för första gången i september 1988, 15 år gammal. Fryshuset. Candlemass (då givetvis frontat av munkmosharen Messiah Marcolin) var förband, lite som i dag kan man väl säga med andra ord.
Och ibland känns det ju som saker är rätt mycket som de var då trots att metalgenren var sjukt mycket annorlunda på 80-talet. Roade mig med att jämföra den väntade setlisten för i kväll med hur det såg ut i Stockholm för snart 24 år sen. Konstaterar att nio av låtarna som Slayer troligen spelar i kväll fanns med på repertoaren redan då.
När jag kollar på öppningen från Fryshuset 1988 inser jag varför jag och mina två brothers in blood från den tiden knappt kunde ta oss från arenan efteråt. Svettiga, kravallstaket-manglade och euforiska.
”South of heaven”
”Raining blood”
”Silent scream”
Herregud så tufft.
Otaliga Slayer-konserter, några intervjuer med den kärve Kerry King och en katt döpt efter gitarristen senare kan jag fortfarande få en speciell känsla i magen över att få se thrash-hjältarna på scen igen. Trots att spelningarna numera mest utmärker sig genom hur bra Arayas röst håller ihop. Och just i kväll kanske att få se vikarien Gary Holt på scen igen.
Det ska faktiskt bli riktigt kul, med Ullevi i färskt minne.
/Jocke
Och så här såg Candlemass Lars Johansson ut på Metaltowns scen nyss. För övrigt en av svensk hårdrocks mest underskattade gitarrister.
Foto: Magnus Sandberg.
Sida 32 av 183