Men min favoritlåt i går? ”Yer so bad” så klart.

Vissa artister är mysigare än andra. Ian Brown hängde runt på backstage i flera timmar innan det var dags för Stone Roses gig. Trevlig, glad och lurade Victor att de skulle ta en bild där de båda såg tuffa och hårda ut, Victor pleasade gärna medan Ian drog på charmen istället. Good times.

…det alla kom hit för idag: Stone Roses. Ian Brown först i vit vindjacka, sen i hoodie med vita NY-loggor (Yankees-fan, really??) på. Det mest fantastiska är att publiken är mellan 17 och 56 år och alla är lika stora fans. Det låter långt ifrån perfekt alltid, men de gamla låtarna sitter där.

Jag trivs så himla bra bland herrarna i Globen.
Just nu kör Petty Travelling Wilburys-låten Handle me with care…

Många kanske redan visste det. Men för mig var det en överraskning. Chase & Status gör egentligen ingenting, de samplar, de mixar, de gör om, de fixar, de ja..jag vet inte. Inte för att det är särskilt bra. Men när solen bryter igenom utmed Hulingen så funkar det. Banne mig.

Många är här för Slash och Guns-nostalgi – inte lika många är här för Myles Kennedy. Men alla älskar gitarrerna.

Vi är typ fem personer som vill se Italien spela. Tekniken funkar inte. Då åker killen upp med antenn.

Solen skiner, vinden är ljummen, ölen är dyr, gröna scenen är på plats. Allt är precis som det ska vara i Hultsfred. Pratade med Polisen – de har aldrig haft en trevligare festivalöppning någonsin, alla är glada – inget illa har skett. Kan vi fortsätta så? Grymt!
Gaslight anthem på scen just nu: skön rock till enormt skön röst. Perfekt musik för denna tidpunkt på en festival.

Medan jag är på Tom Petty i kväll (Spotify-lista här) har Nina och Håkan Steen det obeskrivliga nöjet att på se The Stone Roses återförenas i Hultsfred.

Valet var extremt svårt – men firandet av pappas 60-årsdag tillsammans med lite Petty-gung vägde till slut tyngst.

Imorrn bitti bär det dock av till Hultan!