Sista dagen, bättre väder (men kanske inte alltid bättre musik).

The Lumineers körde skäggrock-mys inför en orimligt stor publik.

Jag hamnade i Avalon-tältet i stället där Jenny Hvaal hade musikperformance (uppskattade verkligen vaginan till höger på scenen).

Björkarna som planterades till minne av de som dog i publikhavet under Pearl Jam år 2000 har vuxit så att de nästan är i nivå med de andra träden.

Tiden går verkligen. Obönhörligt.

Slowdive körde lite mangel i Avalon-tältet. Fint, men vi var sugna på lite mer scenshow.

Hello, Halsey! Sjukt härlig scennärvaro, hits och glada Pride-flaggor i publiken.

När Ice Cube steg på scenen var allting perfekt igen – sol, värme och danskarna passade på att röka på rejält i publiken… Han har en imponerande hitparad, men tyvärr saknade jag lite tryck av åtminstone en trummis (bara skivspelare blir sällan riktigt bra på Orange stage).

Iskuben smälter i solen. #rf17

Ett inlägg delat av Sandra W (@monsandy) Jul 1, 2017 kl. 12:19 PDT

Sista konserten för oss blev också en av de bästa.

Vi visste ju att Arcade Fire är ett magiskt liveband. Nu har de utökat repertoaren ytterligare med discodoft och dans, dans, dans.

Solen gick ned, mobilljusen lyste upp publiken och scenröken gav en illusion av att bandet verkligen brann… Från ”Wake up” till ”Rebellion: Lies”, via Win Butlers fantastiska röst.

En magnifik avslutning på en alltid lika trevlig festival.

Lies etc. #rf17

Ett inlägg delat av Sandra W (@monsandy) Jul 1, 2017 kl. 2:26 PDT

Fine Henrik.

Vackra Sarah i St Etienne.

Magiska Arcade Fire.

Man blir ju bortskämd av Arcade Fire. Gårdagskvällen var sjukt bra.

Ändå kände jag att det kanske fattades den där sista gnistan. Kanske för att ljudet var ganska lågt och dåligt.

Men herregud – ”Intervention”. Knäckte mig.

Eller ”We used to wait” (som är den låt jag vaknade med i huvudet imorse).

Extranumret ”Wake up” dedikerade Win Butler till Norge efter allt som hänt – han och hans fru hade tydligen semestrat där nu under några lediga dagar.

Jag kan se honom framför mig med vandringspinne och lusekofta.

Hetsade sen till Strand för att se Kurt Vile. Där kan vi snacka kokande het gryta.

Men bra var det. Han avbröt en låt med orden: ”It doesn’t sound good! I look good but it doesn’t sound good”.

Society is my friend
He makes me lie down
In a cool blood bath
Oh, society

Society is my friend
He makes me lie down
In a cool blood bath
He stole my old lady sayin’
“Hey, how ya doin’, let’s kiss
My hand is not for you to hold
So kiss me with your mouth
Without closin’ it all that much.”
Oh, society

Society is all around
Aw, hear the beautiful sound
Of all the high-pitched squeals
Ecstatic brilliance at its finest
That’s my friend
Society is all around
It takes me down

Society is my friend
He makes me lie down

Det är fredag den 26 augusti, Arcade Fire-dagen.

Popaganda drar igång på Eriksdalsbadet med massor av fina artister – men i min värld spelar Win Butler och gänget i en helt egen liga. Jag minns faktiskt var jag var någonstans när jag såg klippet ovan på Youtube första gången. Så fantastiskt är det.

Arcade Fires spelningar är inte så mycket konserter som väckelsemöten. Minns hur jag grät första gången jag såg dem – på Cirkus i Stockholm, Win Butler hade nästan tappat rösten och ställde in turnén efter den konserten.

Eller Dalhalla förra året, som avslutades med att den upphetsade trumslagaren hoppade i plurret. Se nedan.

Och den som fortfarande inte fattat storheten bör kolla på klippet nedan. Där visar det sig även att Win Butler är världens vackraste man.

Christoffer (googla meningen ”apor i bastkjol” så hittar du hans blogg) Röstlund bad mig gästpeppa på dagens Rockbjörnen-sida i Aftonbladet. Alltså de konserter jag ser mest fram emot i sommar.

”Kreddpajsare” var punkstollens omdöme om listan. Ok då.

PEPP

Anglofilen Sandra Wejbro, Rockbjörnen-redaktör och musikalisk misantrop, listar sommarens guld.

1. Kurt Vile & The Violators, Roskilde

– Mannen med världens bästa namn just nu dissar Sverige, men Danmark är väl något slags Skåne i koncentrerad form? Vackra melodier, deppig grunge-uppsyn, fabulöst hår: peppen är enorm.

2. Prince, Way Out West

– Tokstollar of the world! Unite! Han är extremt kort, älskar lila och är ett geni. Vad som helst kan hända när Prince kommer till Slottsskogen.

3. Erasure, Hultsfred

– Om Andy Bell sin vana trogen bär guldhotpants kommer jag inte kräva mer av livet. Någonsin.

4. Arcade Fire, Popaganda

– Det säkraste kortet. Har aldrig sett en dålig konsert med de energiska dysterkvistarna från Kanada.

5. Crystal Castles, Hultsfred

– Blod, mörker, dans. Kanadensarna sägs bjuda på spektakulära shower.

Bubblare: Morrissey (Hultsfred). Pulp, Kanye West (W.O.W.). The Strokes, PJ Harvey (Roskilde), Foo Fighters, Band of Horses (Stadion i morgon).