Bob Hund spelade på Götaplatsen igår. Vi slogs för hundraelfte gången av vilken enorm publikdomptör Thomas Öberg är. Iförd svart skjorta, pärlhalsband, ögonbindel och vita sidenhandskar klev han ut på scenen och tog över hela Göteborg. Som vi har saknat Bob Hund!

Imponerande var också Jonas Jonassons nylansering av Professor Drövel-looken (alltså han i norska Bröderna Dal-serien? nähä, ni minns inte? kolla här!). Imponerande sideburns.

Fick även ett äkta Gbg-moment när vi satt i en park ett stenkast från Avenyn och ingen mindre än Håkan Hellström strosade förbi iförd truckerkeps med sin barnvagn. Kändes som ett mått på vår vuxenhet att vi inte sprang efter honom och tonårsskrek. Ah well.

Lite Bob Hund:

Kvällen innebar också att vi upptäckte vad som kommer bli ett stort problem under Way Out West. Att komma in på klubbkvällarna på stan. Igår var det enligt uppgift några hundra meters kö utanför både Kajskjul 8 (där Theodor Jensen, Timo Räisänen, Joel Alme spelade) och Sticky Fingers – hela ”500 meter” lång utanför Världskulturmuseet där Crookers spelade.

Inte ens pressackreditering tycks hjälpa. Demokratiskt kanske – men problematiskt om man ska jobba och inte har tid att köa några timmar och därmed missa andra band man måste se. Hoppas arrangörerna fixar detta på något sätt…

Hänger i Göteborg inför Way Out West som smygstartar med klubbkväll på torsdag. Upptäckte då att det pågår en massa festligheter här redan nu – bara sådär liksom. I kväll spelar Junior Boys på Kungstorget (och ja, Laleh, Robert Wells, Veronica Maggio och lite annat). Imorrn är det Detektivbyrån, Tribute to Dusty Springfield med bl a Marit Bergman och Titiyo, Markus Krunegård. På torsdag kan man se Hello Saferide, Johan Palm (!) och fantastiska Bob Hund. Och skulle man av någon anledning tröttna på Way Out Wests grymma program på fredag finns alltid en chans att se bomber och rökmaskiner med Europe på Götaplatsen.

Ganska trevligt – och helt gratis! Nästan lika bra som Thomas DiLeva på Gävle Cityfest i slutet av the 90s.