Foto: P3 Populär

 Shit, vad jag och Martin på sajten Festivalrykten ser hårda ut. Men det som kan se ut som långvarigt crack-missbruk är bara vanlig enkelt trötthet.

Gästade eminenta P3 Populär imorse för att snacka festivalsommaren, minnen och ge tips om hur man överlever en vecka i ett lerigt tält. Svårt för mig att svara på eftersom jag aldrig tältat på festival. Ett sjukt faktum som jag till slut blev tvungen att erkänna för hela svenska folket.

– Jag berättade att min första festival var Lollipop -96 med bland andra Bob Dylan och Johnny Cash. Det jag missade att berätta var att RYMDE dit för att se Manic Street Preachers, men att de sen ställde in och att allt slutade i misär.

– Jag sa att jag mest ser fram emot Way Out West, Kanye West och Prince. Glömde nämna älskade Roskilde med sina PJ Harvey, The Strokes, Kurt Vile och Bright Eyes.

– Jag hade ett extremt profetiskt och filosofiskt resonemang om festivalernas framtid som jag helt skippade, eftersom jag insåg att jag skulle behövt ca tre timmar mer radiotid. Om den ökade profileringen, hur festivaler utomlands börjat blanda musik, film och konst och de som typ Meltdown i England använder sig av artister för att göra bandvalen.

– Jag glömde att göra en shoutout till den tappra äldre publiken, min mamma och pappa som fortfarande åker på festival varje år. I år Putte i Parken och Way Out West. Det finns ju absolut ingen anledning längre att ”växa ifrån” festivallivet.