Så jävla bra. Men alldeles för kort.

Vi hann se början av Iron Maiden, traska till Polly Jean som spelade på Arena, se henne krossa i en timme och sen hinna tillbaka till Maidens trötta sista låtar.

PJ stod helt stilla i sina vita kläder och skippade allt mellansnack – men lyckades ändå hålla hela publiken i ett järngrepp. Många låtar från den fantastiska senaste skivan ”Let England Shake” – men även gamla hits. Sjukt snygg gitarr hade hon också.

Under Roskildes första kväll hann vi också se lite av Daniel Norgren, en för mig tidigare okänd svensk artist, som fick danskarna att gå bananas vid den nya, charmiga inomhusscenen Gloria. Brittiska Foals hade några hyfsade låtar, men urartade i gitarronani. 

Och Iron Maiden då? De körde åtminstone inte ”Run to the hills”.

Nina fotar en hipster-vägg. Väldigt hipster.

…i en lokal som på 30-talet ekade av helt andra slagord…

Spelar luftgitarr till ”Number of the beast”. Kan lova att det inte är något som händer så ofta.

/Christoffer

Foto: Christoffer Röstlund Jonsson

15 000 tyska hårdrockare går bananer.

Hettan är tryckande och publiken överröstar bandet i ”The wicker man”.

Bizarro world, som om hela världen ÄR metal.

/Christoffer

Foto: Christoffer Röstlund Jonsson

Turnépremiär i Frankfurt. Jag körde en blixtkrigintervju med bandet 10 min innan de gick på.

Publikens jubel är örobedövande. Min gåshud på ”2 minutes to midnight” är som Mount Everest.

Imorgon sätter Marcus Grahn plus i papperstidningen.

Nu super vi. Up the Irons!

/Christoffer