Krunegård avslutade hyllningen
avLite av Lill Lindfors ”Du är den ende”. Ganska naturligt när man tänker efter.
Lite av Lill Lindfors ”Du är den ende”. Ganska naturligt när man tänker efter.
Ja, vänner, det är sant. Markus Krunegård, kvällen till ära iförd kavaj med nitliknande detaljer, hade sparat det bästa till sist.
– Den här låten har betytt allt för hur jag ville att det skulle låta när jag började sjunga på svenska, sa han medan ”Sarah” började ljuda i högtalarna och ett notställ fördes in.
– Och det är den här mannen som betytt mer för mig än någon annan.
Till publikens enorma jubel klev Mauro Scocco in på scenen. Jag blir fortfarande knäsvag vid minnet. Kanske den bästa låt som skrivits på svenska – framförd av originalartisten.
– Får jag avslöja en hemlighet? Det här är Mauros första festival, sa Krunegård.
– Det stämmer. Det är den bästa hittills också, sa Mauro.
Ett smakprov? Kolla nedan för bövelen.
När solen gick ned över Göteborg klev Hammerfall upp på scenen på Götaplatsen. Vi hann konstatera att det var ”lite mesigt” innan vi gick vidare till Kungsplatsen där Markus Krunegård spelade. Smög upp vid sidan av scenen för att ta en (mörk) bild och fick då höra två små tjejer komma springande – ”åh, vad snygg han är!” Grattis Markus, du har blivit tonårsidol!
Att se Markus Krunegård spela är numera som att åka hem till mamma och pappa i Gävle – tryggt och mysigt. Han är alltid bra. Och man får alltid höra en ny historia om hans finska mamma. Vi har ju sett honom ganska många gånger nu – bland annat i Hultsfred.
Dagens Markus-favorit är denna:
Ny dag på Hultsfred. Markus Krunegård drar storpublik vid Pampasscenen. Han spelade endel nya låtar, bland annat den helt färska ”Livet var ett disco”. Se litegrann av den nedan! En riktigt fin bit var det.
Markus Krunegård, Idioter.
Så, ny dag, nytt regn. Samma Krunegård. Tryggt.
Sommaren 2008 tillhörde Markus Krunegård (och som allitd, Mauro Scocco, men det hör inte hit). Jag är en vampyr spelades hela tiden, överallt, dag som natt. Inte mig emot. Men låt oss säga såhär, mitt resesällskap till och från Way out west 08 började snabbt hata både mig och Krunegård. Min paroll – den som kör bestämmer musiken – dalade i popularitet kort efter Södertälje. På lördag spelar han på WTAI. Damn right.