Årets Hultsfredsfestival (de går back, men sålde trots allt 23 000 biljetter nånting och ska vänta med att räkna ihop allt till efter Sonisphere-festivalen 18 juli) avslutades i Thåströms mörker. Han kom till Småland med en av sina vackraste skivor i bagaget och cirklade runt på scenen som världens mest intensiva 52-åring. Vi fick höra gamla favoriter som ”Die Mauer” och ”Fanfanfan”, men jag blev också glad över nya låtar som ”Kort biografi med litet testamente” och ”Långt bort” (yes, är en sucker för nostalgi, melankoli, hela ”På spaning efter den tid som flytt”-grejen). Dessutom en duett med Anna Ternheim i ”Kärlek är för dom”. Jag kom på mig själv ibland med att blunda och bara lyssna på hans monumentala röst som speglades mot den kolsvarta Hulingen. Fint avslut.

Thåström spelade fantastiska ”Fanfanfan” när Markus fick beskedet om Michael Jacksons bortgång. Eloquently put.

Livet går ju vidare. Festivalerna fortsätter. Här är Håkan Steens hyllning av Thåström på Peace & love. Är dessutom avundsjuk på Klas Granström som fick träffa Nikki Sixx.

Idag är dagen P som i Peter Doherty. Kommer han?