Igår rapporterade jag från Whitney Houstons konsert i Globen. Jag håller verkligen med Håkan Steens recension – det var rörande. Hon kämpade och kämpade, men rösten höll inte riktigt.

I de få glimtar av gamla Whitney som tittade fram blev jag nästan lite tårögd. Hon har en makalös scennärvaro.

Den märktes särskilt i ”I didn’t know my own strength” som lät kraxig men som verkligen kändes självupplevd. Jag ville ge henne en kram.

Vi får ofta erbjudanden om att ha diverse tävlingar på sajten, ofta med väldigt bra priser. Grundinställningen är att tacka nej. Det innebär nämligen mycket jobb som tvingas tas från att skriva de artiklar ni älskar så mycket…

Med vissa unika undantag. När vi förstod att vi kunde få erbjuda en träff med superdivan Whitney Houston fanns det inte en chans att tacka nej. Under hennes första Sverigebesök på tio år har hon tackat nej till intervjuer – de enda som kommer att få komma nära henne är ett fan och en kompis. Kanske du?

Jag föreställer mig att det kommer bli ungefär så här:

Whitney on SNL from Victor Greenwich on Vimeo.

(Nej, Angus Young ingår inte i mötet. I dag kändes bara som rätt dag att hylla män i kortbyxor).