Jag har insett att jag just nu är inne i en period där jag funderar och reflekterar väldigt mycket kring min roll som inredare och mig själv som person. Vad är det jag vill förmedla? Vad är det jag tycker är viktigt?
Igårkväll funderade jag ”högt” på Instagram (du hittar mig som @fixaodona) kring min personliga inställning till inredning och varför och för vem vi gör saker till vårt boende.
Orsaken till att dessa funderingar blev extra aktuella var för att igårkväll gick jag runt i trädgården och visade ”grävaren” vad vi ville ha hjälp med att fixa till i trädgården. Och med fixa till menar jag absolut inget märkvärdigt. Utan snarare jämna till en sluttning, ta bort ett träd, fylla på mer jord runt huset efter att det satt sig ordentligt efter förra höstens dränering och skapa en vändplats på garageuppfarten så vi slipper backa ut på stora vägen. Det som är riktigt roligt dock är att han ska gräva ur för två uteplatser och fylla upp med rätt fyllnadsmaterial så att vi till våren kan börja skapa de utvändiga rummen. De där två rummen som jag verkligen önskade att vi haft den gångna sommaren. Men den som väntar på nåt gott…

På bilden ovan är vår ”orörda” baksida. Vi har inte gjort nånting åt trädgården i sommar eftersom vi visste att vi inte kunde få hjälp med grävningen förrän framåt hösten. Så istället för att fixa till nåt halvbra så har vi helt enkelt legat lågt med utsidan av huset i sommar.
Ibland funderar jag över vad folk tänker när de passerar vårt hus. Bor det verkligen en inredare där?! Så som det ser ut i trädgården…
Men jag och maken har två filosofier när det gäller vårt hem. 1. Ska det göras så ska det göras ordentligt. Vi har varken tid/lust/ork eller pengar att göra om för att vi gjorde nästan som vi ville ha det första gången. 2. Vem inreder/fixar vi för? För oss själva, för att vi ska få en fungerande vardag eller gör vi saker bara för att andra ska tycka det ser bra ut? Svar: För oss, bara oss.

Dessutom har jag gjort lite ”sport” av att genomföra renoveringen väldigt kostnadseffektivt. Här ska det spenderas så lite pengar som möjligt utan att kompromissa med kvaliteten, så det är fokus på funktion och en bra bas snarare än extravaganser. I Tibro får man inte så mycket pengar för sina hus, så det går liksom inte att spendera hej vilt om man vill få tillbaka sina pengar den dag man vill sälja. Dessutom vill jag bo billigt!

Att ha fattat ett beslut kring hur vår totalrenovering av vårt kära funkishus från 1938 ska gå till underlättar väldigt mycket. Jag har lagt upp en 5-års plan för vårt boende som vi nu följer till allra största delen. Det är viktigt att projekten kommer i rätt ordning för att vi inte ska behöva göra saker i onödan.
Just nu skapar vi ramar och struktur – en bas. Sen när vi kommit förbi ”totalrenoverandet” och allt är på plats, då är det lätt gjort att addera de där extra detaljerna, de som blir pricken över i, som skänker lite vardagslyx.

Nu har vi bott i funkishuset i lite mer än två år. Sedan dess har vi hunnit med att totalrenovera bostadsplanet med nytt kök och badrum, algskyddsbehandlat taket, hetvattentvättat hela fasaden och målat om, bytt alla fönster, dränerat, inrett två rum i källaren och gjort en renovering av ytskikten i källaren.

Till våren står trädgården på agendan med skapandet av två nya rum. Sen ska det byggas dubbelgarage. Och därefter ska nuvarande garaget som ligger i källaren och som just nu bara används som förvaringsplats omvandlas till tvättstuga och badrum. Och då kan nuvarande tvättstugan göras om till ett rum. Så ni ser. Vi har mycket arbete kvar de kommande åren – men det går framåt.

Här, bortanför rönnen, längst ner i hörnet av trädgården ska det grävas ur för en uteplats och nivåskillnaden vid häcken ska fyllas upp. Uteplatsens bas kommer att vara en cirkel med 4 meter i diameter som fylls med grus. En rund form för att plocka upp formen från de två runda fönstren på huset och för att mjuka upp allt det kantiga.
Ja, som sagt. Här kommer helt oredigerade bilder från trädgården en måndag i september 2013. Det går framåt.

Foto: Hildur Blad/fixaodona.se

När jag flyttade hemifrån 1999 så var det blått som var den stora modefärgen (tillsammans med grön, gul och terracotta). Det var på den tiden man skulle ha olika färger i varje rum och gärna tvådelat med en bård på mitten. Inget snack om röd tråd där inte. Nåväl. Den där klarblåa/koboltblåa var ju ”helrätt”. Jag älskade den! Vi hade blått på sovrumsväggarna. Sen blev det blått mosaikkakel i köket. Blå vattenkokare. Lite blått porslin. Und so weiter… Det blev helt enkelt lite för mycket av den färgen. Efter några år var allt blått utrensat och sedan dess har jag inte ens velat se åt den blå färgskalan.
Men vet ni, för något år sedan började jag så smått tycka att blått är ju en rätt trevlig färgskala ändå. Och självklart blir jag liksom alla andra påverkad av vad som visas i inredningstidningar och på bilder.
Och faktiskt. I höst är det blått som blir accentfärgen här hemma. En lite mörkare, murrigare blå som gör sig bra tillsammans med det vita, gråa och svarta som numera är basen i vårt hem. Och för att tillföra lite extra värme så kombineras färgskalan med trärena ytor, varma metaller såsom guld eller mässing och några gröna växter.

Det kommer fler och fler tapetkollektioner med blåa inslag. Dessa bilder är ur kollektionen Decorama Easy Up från Eco Wallpaper.

Har du några minnen kring kulören blå?

Pressbilder: Eco Wallpaper

Idag har jag filmat till mina webbkurser. Här kommer en glimt från eftermiddagens aktiviteter. Ledtråd till temat är: förändra med färg.

Foto: Hildur Blad/fixaodona.se

Vips så blev det fredagskväll! Vardagen är tillbaka och därmed ingen brist på sysselsättning nu när hockeyn startat för säsongen. Äldsta sonen tränar för fullt, lillebror tränar på lediga istider och snart kör även hans träningar igång på allvar. Efter ett antal timmar i ishallen ikväll har jag dessutom hunnit med att baka lite till hockeylagets försäljning på torget imorgon.
På lördagens schema står förutom att assistera vid barnens kakförsäljning även lite tapetpyssel, filmning till webbkurserna och en löparrunda. En riktigt trevlig lördag känns det som!

Med tapetrester kan du piffa till både det ena och det andra. Varför inte klä bakstycket i en hylla, kub eller skåp med en härlig tapet. Eller kanske lägga en tapet i botten av en låda för en trevlig överraskning när man drar ut lådan. Eller klä in en skokartong. Möjligheterna är nästintill oändliga. Som vanligt är det i princip bara fantasin som sätter stopp. När det gäller att piffa detaljer med tapet så är det ofta riktigt snyggt att använda sig av en småmönstrad variant för att uppnå mesta möjliga effekt. Resultatet av mitt pysslande dyker upp här på bloggen i veckan.

Pressbild: Eco Wallpaper (tapeter ur kollektionen Happy)

Dags att hoppa från dåtid och väggbeklädnader till nutid och en glimt på nåt snyggt till golvet som jag snubblade över tidigare idag. Nämligen ett mönstrat klinker från Golvabia ur kollektionen Palace. Fantastiskt fint. Plattan är av cement och passar både på väggar och golv i både kök, hall och badrum. Mönsterbilderna återfinns i Spanien och i Frankrike och länderna kring Medelhavet. Ett mönstrat kakel eller klinker kan verkligen sätta stilen och bli pricken över i! Eller kanske bidra till att binda ihop färgskalan i rummet/bostaden. Vackert!

Skärmdump och övriga bilder: Golvabia

Som jag nämnde häromdagen har jag de senaste dagarna begravt näsan i 600 sidor tapethistoria om i första hand den svenska papperstapeten. (Vill du se ännu fler glimtar med tapethistoria letar du reda på mig på Instagram, sök på @fixaodona). Jag som alltid älskat tapeter och skillnaden de kan göra för ett rum har nu fått en ännu större uppskattning för detta ”inrednings-verktyg” som både säger något om vår personliga smak, tiden vi lever i och samtidigt har förmågan att förändra upplevelsen av ett rum. Med en djupare kunskap om historien i bagaget blir det i mitt tycke ännu roligare med tapeter och inredning i allmänhet! Jag håller på att svämma över av all ny kunskap. Jag håller på och fördjupar mig i stilhistoria också. Helt underbart.
En del av det här jag läser just nu och läst under sommaren kommer att dyka upp i mina webbaserade utbildningar som jag lanserar i höst. Så vill du lära dig mer om tapetens historia och stilhistoria så kommer det att vara inslag i några av utbildningarna. I en rolig och lättsam form med fokus på det som är relevant och gör skillnad för oss idag. Men som sagt, små glimtar kan jag inte låta bli att dela med mig av här på bloggen också!

Idag funderar jag över det här med bårder som under 1800-talet ansågs vara en nödvändighet. Utan en bård ansågs tapeten vara oavslutad. I Sverige valde man att sätta upp en bård antingen uppe vid taket eller nere vid golvet medan man i Frankrike och Tyskland valde att sätta bård både uppe och nere. Och var miljön väldigt elegant och lyxig så slog man till och ramade in väggfält och dörröppningar med bård också. För att bårderna skulle ses på håll behövde de vara tydliga, färgstarka och rytmiska i sin mönsterbild. Man försökte uppnå tredimensionella effekter och för att lyckas med detta var skuggorna viktiga.

Även under 1800-talets början fanns det skrifter som handlade om inredning. På denna tid var inställningen till inredning inte lika förlåtande som idag. Det fanns RÄTT och det fanns FEL. Under 1840-talet skrevs det i en samling kring inredning såhär: ”Bården ska tydligt urskilja sig från tapeten eftersom den utgör en avslutning. Så passar till exempel en gul bård med rött mönster till en mineralblå tapet. En grön bård passar bara till en grön tapet om bården är mörkgrön och tapeten ljusgrön. Samma regel gäller också för gula bårder till gula tapeter. Bäst är att välja helt andra färger till bården än till tapeten”.
Citerat ur Tapetboken – papperstapeten i Sverige av Ingela Broström och Elisabet Stavenow-Hidemark

Såhär resonerade man kring tapeter och bårder under större delen av 1800-talet även om man på enstaka ställen kunnat hitta kombinationer av tapet och bård som är lite mer ”enhetliga”.

Idag är bården något som används väldigt sparsamt. Jag kommer ihåg när jag började jobba i färgaffär år 2000. Då var det ett måste med bård. Definitivt upptill men allt som oftast mitt på väggen för att dela av mellan två olikfärgade tapeter. På den här tiden fanns det även en kollektion från Boråstapeter, tror den hette Pompeji (rätta mig om jag har fel), med mönster inspirerade från Antiken där man tagit fram smala bårder som användes till att rama in just väggpartier och dörrar. Färgskalan var mättad med kulörer som rostrött, ultramarin, mörkt grön och citrongult. Färger som man såg mycket av under slutet av 1700-talet och framåt.

Det är otroligt fascinerande och intressant att läsa om dåtidens tankar kring inredning och färgkombinationer och det har gett mig en riktig nytändning med fördjupad kunskap i ämnet. Vad tycker du? Vill du läsa fler spaningar om 1800- och 1900-talets färger, mönster och inredningfilosofier här på bloggen kopplat till nutid? Jag håller tummarna att du svarar ja…

Foto: Hildur Blad/fixaodona.se

Det här med att driva företag på egen hand kan ibland vara lite ensamt. Även om det på det stora hela är fantastiskt roligt, utmanande, inspirerande och ett av de bättre besluten jag fattat i jobb-väg. Men det klart, ibland funderar jag över vad jag gett mig in på. Och det beror i 98% av fallen på att det är så förbaskat tråkigt att jobba själv med alla projekt. Att inte ha någon att bolla idéer med som är minst lika engagerad som jag. Men nu ska det bli lite ändring på det. Nu när Sara aka LittleMissFixIt tagit steget in i företagar-världen på heltid har vi äntligen möjlighet att göra slag i saken gällande några gemensamma projekt. När man befinner sig dryga 30 mil från varandra så är Skype en väldans bra uppfinning för att minska avstånden. Idag Skypade vi och planerade för fullt inför kommande, fortfarande lite småhemliga projekt. Nästa vecka kommer hon hit, till Tibro, till mig. Och sen är det dags för sjösättning. Håll utkik!

Skärmdump: Skype

Det här att tillverka tapeter med mönster som ska se ut som ett annat material är något som man kan se redan i papperstapetens begynnelse i slutet av 1700-talet då papperstapeterna (i ark) gjordes för att se ut som olika textilier och mönster som var aktuella på textilier vid den tiden. Det var först under mitten av 1850-talet som tapeter levererades på rulle i Sverige första gången.
Men på tal om att efterlikna olika material. Just nu är det väldigt populärt med tapeter som liknar kakel, betong, skiffer, tegel och trä.
I augusti släppte Midbec en kollektion vid namn Tegel som bland annat innehåller just materialimiterande tapeter. Ta dig en kik här.

Foto: Midbec.se

I förmiddags var jag hos vår lokalradiostation i Skövde, P4 Skaraborg och pratade inredning och trender med Margareta Lilja i programmet ”Mitt i Vardan”. Det finns så mycket mer att säga och berätta, men under 15 minuter hann vi avhandla en hel del. Är du nyfiken på att höra så dyker jag upp 02:02.30 in i programmet och cirka 15 minuter framåt.

Foto: Hildur Blad/fixaodona.se

Som några av er kanske har läst i senaste numret av Amelia där du får kika in i mitt kök så kommer jag i höst lansera webbaserade inredningskurser/utbildningar. Så bakom kulisserna jobbas det nu för fullt med att planera, sammanställa material, fota, filma och lösa allt det tekniska och formulera och lusläsa div. avtal som följer med en sån här satsning. I början av oktober är planen att de första kurserna kommer ut. Sedan kommer jag fylla på med kurser allteftersom. Jag kommer att berätta mer under september. Men är det något DU skulle vilja lära dig mer om så får du jättegärna skriva några rader i kommentarsfältet eller skicka mig ett mail, hildur@fixaodona.se

Det är nog ingen av er som kunnat undgå att jag älskar tapeter! Men nu har jag tagit det ett steg längre. Just nu lusläser jag böcker om papperstapeter. Ett urval av det här kommer såklart hamna i webbkurserna även om jag kommer dela med mig av kunskapen här på bloggen också, men i annan form.
Igår var jag på biblioteket och lånade sisådär 600 sidor inspiration på temat tapeter. Jag blir alldeles knäsvag. Inspirerad. Fascinerad. Älskar historia. Ser med nya ögon på nutid och framtid.

Visste du förresten att det var kvinnorna som stod för tapetserandet under slutet av 1800-talet och 1900-talets början?

Foto: Hildur Blad/fixaodona.se