GÖTEBORG. Han har åkt från Södertälje och sover en vecka på en madrass på ett golv i en bordtennissal.

Allt för att få döma i Gothia Cup.

– För mig var det självklart att tacka ja när jag fick möjligheten att åka hit, säger domaren Simon Khatchadourian, 16. 

Matchen på Heden 6 mellan peruanska Cantolao och IFK Göteborgs elvaåringar blir en spelmässigt mycket trevlig historia. Domaren Simon Khatchadourian har en lugn match och får som mest att göra när en stackars Blåvitt-spelare åker in med ryggen före i stålstängslet utanför planen.

Det är tredje dagen av Gothia Cup, och han har redan tappat räkningen på hur många matcher han dömt.

– Det här är min tredje match i dag i alla fall. Av fyra.

Simon är en av de 450 domare som tar hand om Gothia Cup-matcher den här veckan. Efter att i måndags ha dömt på Kviberg tog han i går och i dag hand om matcher på Heden.

– Det är underbart att få vara här och träffa nytt folk, nya kulturer. Och framför allt att få se så många ungdomar spela fotboll och ha kul tillsammans, säger han.

Dagen börjar med tidig frukost, sen match 08.00, 10.30, 13.00 och 16.50. Däremellan lunch, mellanmål. Och en tur på stan.

– Haha, ja. Jag är ju inte så ofta i Göteborg så det gäller att passa på.

Under veckan bor han i en hall som i vanliga fall används för bordtennisträning. Han och ett stort antal andra domare sover, precis som de flesta lagen, på madrasser på golvet.

– Det är roligt, man träffar människor man inte träffat innan, det är alltid kul att träffa folk från andra städer, andra länder, andra kulturer.

Ritualen inför varje match är densamma. Han är på plats en halvtimme innan avspark, kollar planen, hälsar på tränarna, kontrollerar laguppställningarna.

– Och efteråt skriver jag in resultatet och betygsätter hur tränarna har betett sig, från ”Very good” till ”Very bad”.

Så har långt i Gothia Cup har han haft det lugnt, men det är ingen hemlighet att klimatet för domarna i Sverige är tufft. De senaste siffrorna visar att 21 av 26 domardistrikt har för få domare sett till antalet matcher.

– Jag personligen kan ta en del skit, men jag har full förståelse för domare som tar det personligt och verkligen blir ledsna. Jag tror alla kan förstå att det är lite tufft och jobbigt att vara domare i dag.

* Vad är det värsta?

– Publiken. Spelarna kan oftast behärska sig, de har sina ledare som kollar dem och så kör Gothia Cup sina fairplay-kampanjer. Men publiken har ingen roll i matchen, så då tar de vara på det. En del människor svär och kränker oss domare.

* Vad kan man göra åt det?

– Man ska ha ett ansvar som vuxen och förälder. Sen förstår jag att det kommer spontant, jag tror inte att det finns någon förälder som går till matcherna och tänker att ”i dag ska jag förnedra domaren”. Det är spontant, ser man sin son eller dotter bli tacklad så kan jag förstå att de svär åt oss. Men samtidigt är det inte okej.

Han säger att han siktar på att bli domare på hög nivå. Gärna den högsta.

– Men når jag division ett så är jag också väldigt nöjd.

* Varför blev du domare?

– Det var min kusin, som också är domare, som inspirerade mig. Jag hade precis slutat spela fotboll, men kände ändå att jag brann för det. Träningarna tog för mycket tid, men jag kände att jag ville testa något nytt i stället. Och det var skitroligt.

* Vem är Sveriges bäste domare?

– Jonas Eriksson, utan tvivel. Hans sätt att döma är underbart. Jag tittar mycket på honom på tv, sättet han dömer på, vilket kroppsspråk han använder. Han är min idol.

Henrik Lundgren

henrik.lundgren@aftonbladet.se