Då steppar vi upp handbollsrapporteringen inför finalerna på söndag.

Ni hittar knäcket om att Ida Odén kan bli historisk på söndag här.

***
Och så bjöd vi in Dennis Sandberg till podden – ”handbollsarbetaren” som verkat så många år i bakgrunden i elithandbollen och som nu slutar i Alingsås. Ni hittar den på de vanliga ställena (inom mycket kort i alla fall).

53-årige Sandberg är en av få elitseriespelare genom åren med RIK som moderklubb.
Han var med och vann SM-guld med RIK redan 1985 och 1986 innan han lade av med elithandbollen redan som 23-åring. Efter några år i divisionerna strax under elitserien blev han tränare i RIK:s organisation där han var 1996-2010. Sedan blev det två år i Aranäs innan Mikael Franzén lyckades få med honom till Alingsås, med vilka han gör sin tredje raka final på söndag.
Det blev 1,5 timme snack där vi bland annat pratar om…
…varför han slutade i RIK: ”Jag tröttnade på att hålla fram klistret och vattenflaskan till stjärnor som Wislander”.
…när Klingvall tröttnade på Sandberg & Co i Heim.
…vad man ska göra i Sävehof för att slippa få sparken.
…varför han tackat nej till Sävehof tidigare och inte kan tänka sig att jobba i föreningen.
…”bomben” när polaren Hallbäck gick till Sävehof.
…vilket som är det absolut bästa laget i elitserien genom tiderna.
…matchen han älskade men som Bengt Johansson betecknade som den tråkigaste han sett.
…varför Mikael Franzén blir en bra politiker i framtiden.
…Franzéns skrockfullhet: ”Han har så mycket ticks. Det är sjukt! Han är helt manisk”.
…att titta på kyrkor.
…bilbesiktningen som gick överstyr.
…hur Reine Pedersen blev som en pappa för honom.
…hur Ole Lie var ett stort stöd när hans mor gick bort.
…hur man ska slå Kristianstad i SM-finalen.
…vad Alingsås är bäst i Sverige på.
…vilka positioner Alingsås är bättre än Kristianstad på.
…hur Alingsås ska rå på Kristianstad på sikt.
…största talangerna han sett och tränat.
…vad han ska göra i framtiden.
…Signell som damförbundskapten.
…vilka som egentligen är favoriter i damfinalen.
…vinnarkultur.
…att komma nära spelarna i sitt ledarskap.
…den bäste tränaren respektive ledaren han haft eller jobbat med.
…Tholins hyllning av Andrésson.
…sönerna som spelar fotboll i Häcken respektive handboll i Alingsås och landslaget..
…om sönernas gudfar Magnus Wislander kan vara mer än gudfar.

Kent-Harry Andersson är förstås också med. ”Professorn” kommer med instick och…
…sätter plusbetyg på position för position i lagen i herrfinalen.
…snackar om danska slutspelet.
…lägger ut texten om Bundesligas slutspurt.
…tippar Champions Leagues Final 4 ihop med Sandberg.

Fick veta nu att Kanal 5 sänder den andra och därmed helt avgörande VM-playoffmatchen mellan Bosnien och Sverige i Sarajevo den 15 juni.

– Kul att kunna erbjuda den till en bred publik i vår största kanal, säger Emir Osmanbegovic, sportchef på Discovery Networks.

Det blir full uppställning och med en liten comeback för Thomas Sivertsson i den mediala strålkastaren.

Damernas ex-förbundskapten blir gästexpert i studion som leds av Karin Frick. Sedan skickar man ner tre personer till Sarajevo: Niklas Jarelind och Per Johansson kommenterar och Isabel Boltenstern är reporter.

Avkast 20.15. Studio från 19.30.

Första matchen spelas i Växjö.

– Det kommer att bli två bortamatcher för Sverige, har jag förstått. Bosnierna kommer nog att dominera på läktarna också i Växjö, säger Osmanbegovic, som för övrigt själv har ursprung i Bosnien.

***

Viasat har rättigheterna till de två kommande mästerskapen: OS och damernas hemma-EM.

Men herr-VM i januari 2017 är fortfarande till försäljning. Kanal 5 sände senaste VM.

– Alla bra sporträttigheter är intressanta, säger Osmanbegovic diplomatiskt – och utan att säga någonting egentligen.

***

Julia Eriksson, Sävehof och Felix Claar, Alingsås har utsetts till årets kometer i svensk handboll.

Här har ni lite snack med Eriksson, som jag tog, samt alla som tagit emot priset genom åren. En helt okej skara.

***

Kent-Harry och jag spelade in podd med Dennis Sandberg i dag. Blev 1,5 timme intressant och bra snack. Mer om det när avsnittet släppts senare i kväll eller, mer troligt, i morgon.

Alingsås värvar hem Magnus Persson från Gummersbach till elitserien.

Det är onekligen en prestigevärvning som visar att Alingsås tänker fortsätta utmana Kristianstad.

Det tillhör heller inte vanligheterna att Alingsås gör den här typen av värvningar: etablerade spelare med mästerskapsmeriter från en stor, utländsk liga. Man brukar ju åka ner till Kungsbacka och hämta godbitarna (där man dock fått konkurrens av Ystads IF senaste året). Fredrik Larsson är förstås ett tidigare undantag. Låt oss hoppas att Persson blir mer lyckad i AHK än ”Bedda”.

Men om jag förstått det rätt så har dock inte maktbalansen ute på spelarmarknaden mellan Sveriges två bästa klubbar ändrats nämnvärt av denna värvning. Kristianstad och Alingsås är fortfarande på olika nivåer i ”näringskedjan”.

För vad jag hör så erbjöd Perssons agent, tysken Martin Schmidt, honom till Kristianstad för några månader sedan. Men Kristianstad nobbade i ett tidigt skede och gick, som så ofta de senaste åren, på Norgespåret, denna gång med Stig-Tore Moen Nilsen.

Och Alingsås ville också ha Gunnar Steinn Jonsson från Gummersbach. AHK hade möte med både Persson och Steinn Jonsson.

Men var hamnade Steinn Jonsson? Just det. När Kristianstad vill ha något så ser de till att få det (i varje fall på den nivån).

***

Det blev snabbt tyst om Henrik Signell som ny damförbundskapten.

Men ni kan vara lugna (om ni nu vill vara det), det kommer att bli så. Det återstår några pusselbitar mellan förbundet och Sävehof, plus att Sävehof ska göra klart med en ny assisterande.

Vad jag hör så passar Sävehof på att ställa rätt höga krav för att släppa Signell. Man är ju väl medveten om hur desperat förbundet är i det här läget. Den 8 juni inleds OS-uppladdningen.

Normalt sett köper inte förbundet loss en förbundskapten som ska dubbelarbeta utan förbundet betalar den nye förbundskaptenen en lön och sedan är det denne som får deala själv med sin klubb om en ny (lägre) lön eftersom man kommer att jobba mindre i klubben.

Men nu vill Sävehof ha kompensation av förbundet för att låta Signell dubbeljobba.

***

Det står också klart nu att Ola Lindgren definitivt slutar efter OS.

Det kommer att meddelas på tisdagen i samband med att VM-kvaltruppen presenteras.

Sedan tidigare har det varit klart att Staffan Olsson också slutar direkt efter OS. Men förbundet har hållit dörren på glänt för en fortsättning för Lindgren, som hade kontrat fram till sommaren 2017. Vad jag förstått har det funnits ett alternativ att Lindgren kunde behövas i organisationen när en ny förbundskapten tillträder.

Det här betyder att förbundet kommit ett steg längre med den nye förbundskaptenen, som alltså enligt mina fortsatta uppgifter ska bli Ljubomir Vranjes. Så sent som i dag hörde jag att man har fortsatt positiva signaler från Flensburgtränaren. Förhandlingarna fortskrider alltså men det är så klart mycket som ska falla på plats där, med flera parter inblandade. Mer än i Signells fall. Dessutom är det ju inte alls samma tidspress när det gäller Vranjes.

***

Fick i dag höra att ett svenskt Bundesligaproffs (eller rättare sagt ett före detta svenskt Bundesligaproffs just nu, då han för tillfället verkar vara klubblös) är fortsatt arg på mig på twitter.

Han, vi kan kalla honom ”Gustav R”, twittrade i helgen ”Flink är en idiot och bygger hela sin karriär på att sno saker från Twitter och Instagram” med anledning av att jag uppmärksammade Mathias Tholins fina, känslosamma hyllning på Instagram till Kristján Andrésson. Det skulle jag tydligen inte ha gjort, alltså uppmärksammat hyllningen och nyanserat den bild stora delar av handbolls-Sverige har av Tholin.

Det är ju någonstans sorgligt i sig att man reagerar på det sättet av en sådan grej.

”Gustav R:s” tweet var ett svar på Jarmo Mäntys tweet där denne ifrågasatte att man spred ett inlägg på Instagramkonto som var privat. Förstod i dag att det sedan blev en diskussion i twitter-sandlådan om detta och till alla som är upprörda: Tholin hade inga problem med att jag spred hans inlägg. Så nu vet ni det.

Anledningen till att det här har gått mig helt förbi och att jag upptäckte den här saken först i dag är att ”Gustav R” tydligen blockat mig på twitter. Jag får inte följa honom längre och kan inte se hans tweets. Han har alltså gått med i den exklusiva, men säkert växande (det tvivlar jag inte på), ”klubb” som Åke Unger startade en gång.

Jag klarar livhanken, lever rent av rätt gott, utan att behöva följa ”Gustav R” på twitter. Men nånstans kan man kanske tycka att han är en liten av en fegis här, ”Gustav R”.

Sedan tycker jag nog att han överskattar min ”karriär” de senaste åren. För sociala medier fanns i princip inte under min ”karriärs” första tio år. Det är möjligt att denna ”karriär” sedan tagit raketfart de senaste fem-sex åren, tack vare sociala medier, men då tycker jag nog att han, som sagt, överskattar den delen av min ”karriär”.

Fast det är klart, just nu byggde jag ju min ”karriär” ännu mer efter att tagit upp ett inlägg på sociala medier här i bloggen.

Tilläggas ska att ”Gustav R” sedan tog tillbaka det där med att jag var en idiot. Men först efter att Per Johansson ifrågasatt det omdömet.

PS. Nu kommer ”Gustav R” skriva att det är av just den här anledningen, att jag ibland skriver om vad folk skriver om på sociala medier, som han blockar mig på twitter. Men det kan jag bara spekulera i eftersom jag inte kommer att kunna läsa det.

Dags att nyansera bilden av Mathias Tholin i handbolls-Sverige. Har pratat med Kristján Andrésson om Tholins känslosamma hyllning på Instagram. Ni hittar artikeln här… och här:

Kristján Andrésson har gjort sin sista träning med Guif efter tio år som tränare.
Då skrev veteranen Mathias Tholin ett känslosamt inlägg på sitt Instagram.
”Att en person skulle betyda så mycket för mig både privat och på handbollsplan kunde jag aldrig drömt om.”
– Mathias är en stor handbollsspelare men en ännu större människa, säger Andrésson.

Kristján Andresson har efter sex år som spelare i Guif tränat elitserielaget i tio år, varav de sista nio som huvudansvarig.
Redan i februari meddelade 35-åringen att han skulle sluta efter säsongen och i torsdags höll han sin sista träning med laget.
Kort efteråt skrev veteranen Mathias Tholin, som debuterade under Andréssons första år som tränare, ett mycket känslosamt inlägg på sitt Instagram. Kontot är privat men inlägget har ändå spridits med stor värme i handbolls-Sverige.
Avslutningen lyder:
”Så fantastiskt många underbara minnen har vi samlat på oss under våra 10 år tillsammans.
Att en person skulle betyda så mycket för mig både privat och på handbollsplan kunde jag aldrig drömt om.
Du har en så stor del i min handbollskarriär att du inte kan förstå.
Men allt har ett slut. I dag gjorde vi våran sista träning ihop.
Vill bara tacka dig för allt, Kristján.”
Vad tänkte du när du läste det, Kristján?
– Jag blev glad. Det är sånt som värmer och gör gott för hela kroppen.
Själv blev jag lite rörd när jag läste det?
– Ja, det är klart att det kändes. Det tog, särskilt när det kom från en så fin människa som Mathias. Man mår gott efter att läst ett sånt inlägg.
Tholin har varit en av elitseriens absolut bästa vänstersexor under många år men också en retsticka som inte alltid varit så populär hos motståndarna och deras publik.
– Han har berört större delen av handbolls-Sverige, fast på olika sätt. I Guif är det här den Mathias vi känner. Jag förstår att motståndare och publik kanske inte har samma bild som jag har av honom. Men han brukar vara den förste som min äldste son Noah, 5, springer fram till efter matcherna och gör en high-five med, sen springer han till sin pappa. Mathias är en stor handbollsspelare men en ännu större människa. All den kamp han visat på plan mot motståndare ger inte en rättvis bild av vem han egentligen är, säger Andrésson.
Hur var sista träningen?
– Vi avslutade med en fotbollsmatch gamla mot unga. Sedan satte vi oss och käkade lite smörgåstårta. Jag pratade med laget och tackade för mig.
Och visst blev det känslosamt.
– Det blev lite tårar men det var mest för att de ville kramas.
Tholin är inte den ende som varit med under hela Andréssons decennium som Guiftränare, utan det har också Richard Blank och Robin Andersson varit.
Ditt bästa minne med Tholin?
– Det var nog under mitt första år som tränare och vi slog Hammarby i en slutspelsmatch. Mathias avgjorde i matchens slutskede. Vi hade bestämt att Mattias Zachrisson skulle komma på en ”japan” men det gjorde han aldrig så Tholin fick själv avsluta. Efteråt finns det en klassisk intervju i SVT där han i ren eufori berättar hur han gjorde målet. Det är nog mitt starkaste minne av Mathias.
Nu lägger Andrésson av med handbollen för att satsa på det civila jobbet som mellanchef på en bank i Eskilstuna och fokusera på familjen som förra lördagen utökades men son till.

Ryktet om deras död var betydligt överdriven.

Skrev ju häromdagen här att söndagens semi mellan Alingsås och Ystad var Patrick Håkansson och Maths Nilssons sista efter 25 år som domare i elitserien. Det var de övertygade om själva i alla fall.

Men så blir det inte. Det står nämligen nu klart att Håkansson och Nilsson får avsluta med SM-finalen mellan Kristianstad och Alingsås nästa söndag. Canbro/Winberg får damfinalen och Kliko/Johansson är reservpar. Wetterwik/Kurtagic? De har tilldelats herrarnas Challenge Cup-final samma helg.

Allt enligt, KB-Rutte som har järnkoll på det här med domarna. Själv har jag aldrig skrivit så mycket om några domare som de senaste dagarna här. Så nu sätter vi punkt och hänvisar alla domarfrågor till KB-Rutte i första hand och till Ralf på förbundet i andra hand.

***

Sävehof slog ut Lugi i går och är klara för sin elfte(!) raka final. Skuru väntar igen och det är klart att känslan är att Skuru har större chans i år än de senaste åren.

***

Var på Hamréns trupppresentation i går.

Och på tal om trupper så slog jag Staffan Olsson en signal för att kolla hur det står till med Kim EDR och OS.

Ni minns kanske att jag inför OS-kvalet skrev om hur Olsson och Kim hade haft ett snack men att Kim än en gång tackade nej. Då sa Staffan att nu fick det vara nog, att det var sista gången han ställde frågan.

Och det gäller i grunden fortfarande, sa Olsson i går.

Han skickade med en liten brasklapp att det kanske kunde komma på fråga om de fick flera tunga skador på vänsternio.

Men vi kan alltså tills vidare räkna bort Kim EDR från OS.

***

På tal om OS så skickar jag med en nostalgibild från Tidningen Handboll nr 5/1984:

***

Klar fördel Kim EDR:s Rhein-Neckar Löwen i titelracet i Bundesliga sedan Kiel förlorat borta mot Magdeburg efter Niclas Ekberg missat en straff i slutsekunden (det trodde vi inte):

Notera också Gislasons ”dans”.

Tabellen (man ska spela 34 omgångar):

Kiel-Flensburg möts dessutom på söndag.

Plockar fram ett gammalt grepp från 2014 och låter elitseriespelarna rösta fram säsongens all star team.

Skickade nyss iväg formuläret till 245 elitseriespelare. De har fram till tisdag kväll på sig att lägga sina röster på säsongens bästa på respektive position.

Ser verkligen fram emot att få ta del av svaren. Det blir publicering i nästa vecka, lite närmare finalen.

Det var bara det jag ville meddela.

I söndags var det domarnas fel (se hans twitter) och dagen efter berodde det på skadorna. Och det vetefan om inte Jörgen Hansson, klubbchef i Ystads IF, till och med får det till att det var lite mitt fel också att hans förening åkte ur slutspelet.

Ni läser klubbchefens, av bitterhet osande, analys om varför YIF åkte ur elitserien här.

Och jag konstaterar att Hansson läser min text om vinnarkultur som Helge Fossmo läste Bibeln (tack, Simon Bank, för den formuleringen).

Det är klart att det finns en förklaring, bortförklaring och ursäkt till varje enskilt, skånskt misslyckande i slutspelen genom tiderna. Det jag försöker hitta är en gemensam nämnare och jag håller fast vid att jag är något på spåren.

Man kan ju inte låta bli att undra efter Hanssons analys: var finns självrannsakan? Förhoppningsvis är den större i laget och hos staben än hos klubbchefen, annars är YIF illa ute.

***

Hansson kritiserade att domarna i Alingsås-YIF i söndags var från Västsverige. Grejen är att 3,5 av de fyra domarpar som är kvar så här långt fram är från Västsverige.

Vi kan med andra ord konstatera att det saknas vinnarkultur också i den skånska domarkåren.

Det sista var ett skämt.

***

På tal om domare: en institution i svensk elithandboll har gått i graven. Patrick Håkansson och Maths Nilsson gjorde sin sista match i söndags efter 25 år i elitserien.

Den 25 september 1991 gjorde han man sin första:

Tack, Daniel Vandor, för informationen och protokollet.

Vi noterar för övrigt Jerry Hallbäcks tre utvisningar i ett derby som för övrigt verkar ha varit ganska snällt – och som slutade 15-12(!) efter att Sävehof släppt in fyra mål(!) i första halvlek.

Jag har generellt dålig koll på våra domare och har aldrig varit särskilt intresserad av att älta domarinsatser i mitt jobb. Men jag har förstått att Håkansson/Nilsson av många spelare genom åren uppskattats för att man kunnat ha en dialog med dem.

Så: tack för de här åren, Patrik & Maths.

UPPDATERING: Har fått några reaktioner om att Håkansson/Nilsson inte alls var lätta att snacka om, tvärtom i stället. Som sagt: jag har dålig koll själv och vidarebefordrade bara något jag hade hört – i all välmening men kanske skulle ha grundat det bättre. Men det är väl som med alla domare: omtyckta av några och mindre omtyckta av andra. Vi kan väl i alla fall konstatera att det är en institution som tackar för sig.

***

Simon Bank undrade varför man får världens största trattkantarell när man vinner Champions League i handboll.

En annan kollega, Patrik Sjögren, twittrade:

Båda har en poäng.

***

22 maj: Aggefors vs Kristianstad.

Ni hittar en intervju med Isabelle Gulldén efter CL-finalen här nu.

***

Snodde ihop en tyckare också i kväll i ett helt annat ämne. Nämligen bristen på vinnarkultur i de skånska klubbarna.

Ola Lindgren har skapat den i Kristianstad.
Som undantaget som bekräftar regeln:
De skånska lagen saknar vinnarkultur. De är inte bäst när det gäller.

Jag tillbringade fredagen och lördagen i Ystad Saltsjöbad med min älskade. Det var tack vare podden, faktiskt (nej, det är inte Kent-Harry som är min älskade).
Det var årets höjdpunkt alla kategorier så här långt – tillsammans med Niclas Ekbergs straff i OS-kvalet.
Ystad är vackert, Saltsjöbaden inget annat än en oas och stan är världens kanske främsta talangfabrik i handboll.
Men vinnarkultur saknas det.
Precis som i Lund.
Det gjorde det i Kristianstad också tills Ola Lindgren tillträdde.
Jag snackar inte individuella vinnarskallar nu. För det har pågarna från till exempel Ystad visat att de har, i varje fall efter att de lämnat IFK eller YIF. Kim Andersson vann allt med Kiel, flera gånger om till och med. Niclas Ekberg har vunnit ligan varje år sedan han lämnade Ystad. Man kan skriva c-uppsatser om Oscar Carléns järnvilja. Lukas Nilsson har definitivt något speciellt. Jim Gottfridsson också. Mattias Andersson…
Ystad och andra skånska klubbar producerar, och har producerat, fantastiska handbollsspelare.
Men skapa vinnarlag som är som bäst när det gäller har man inte lyckats med.
De skånska lagen hade fram till Kristianstads triumf i fjol bara tagit 7 av de 61 senaste SM-gulden (sedan Kristianstads förra storhetstid tog slut 1953). Alltså ett vart nionde år ungefär, vilket är en anmärkningsvärt låg siffra med tanke på hur många skånska lag vi hittar i elitserien nästan varje år och hur många bra spelare man får fram.
Det har också varit spridda guld, inga dynastier utan något här och där bara.
Jag håller just nu på med ett projekt där jag låter en mängd handbollsexperter i vårt land utse de tio bästa elitserieupplagorna genom tiderna (till exempel Hellas 1968-72, RIK 1994-98 och så vidare). Jag skickade med 15 kandidater till omröstningen och det är talande att bara två av dem kommer från Skåne: Kristianstad 1947-55 och Kristianstad 2012-16.
Jo, Kristianstad under Ola Lindgren kan komma i fråga på en topp-10-lista. Men det krävdes att en tränare fostrad i Drott under en av de främsta dynastierna svensk handboll sett skulle ta över och att man kunde värva ihop ett lag som ingen annan elitserieklubb är i närheten av efter att byggt upp en ekonomi i särklass i svensk handboll. (Dessutom har man knappt en skåning i laget.)
I lördags blev Kristianstad klart för sin fjärde final på fem år efter att gått genom slutspelet utan förlust och vunnit 36 av 38 matcher.
Samtidigt vek Lugi och Ystad ner sig när det gällde som mest.
Lugi kom till slutspelet som en het finalkandidat med tio segrar på de tolv matcherna efter jul. Då åkte man ut direkt i kvarten mot Sävehof trots hemmaplan i den femte och avgörande matchen, där man stod för en riktigt blek insats.
Alingsås imponerade visserligen under hösten men gick ner sig under våren när Max Darj blev skadad. Många såg inför slutspelet därför Ystads IF som den kanske främsta utmanaren till Kristianstad med en högre högstanivå (Lukas Nilsson och Kim Andersson) än de andra.
Då körde Alingsås över Ystad med 3-0 i matcher där krossen på bortaplan i den andra matchen (34-22) säger en del på temat i den här spalten.
Det blev inte ens en final den enda säsongen Kim och Lukas spelade ihop i Ystad.
Jag har inte svaret på varför man inte lyckas bygga en vinnarkultur i de skånska lagen (med undantag för Kristianstad). Men här finns något att fundera på för dem.

Jag följde inte Mia Hermansson-Högdahl när hon var som bäst. Som 1994 när hon både vann Champions League (med österrikiska Hypo) och utsågs till världens bästa damspelare. Hon vann Champions League med Hypo också året därpå och har sedan de där åren betraktats som Sveriges bästa damspelare genom tiderna.

Isabelle Gulldén har de senaste åren börjat utmana.

Än en gång: jag såg inte Hermansson-Högdahl spela, och har därför kanske inte rätt att uttala mig i frågan men jag vill ändå lyfta den – kan Isabelle Gulldén ha gått förbi henne i kväll med sina 14 mål (ett 15:e i straffläggningen) i Champions League-finalen?

Är Gulldén Sveriges bästa spelare genom tiderna på damsidan?

Jag ställer bara frågan (med risk för att dras med i Gulldén-hypen som råder just nu).

Jag hade tyvärr inte möjlighet att se finalen i kväll eftersom jag jobbade med ett fotbollsderby i Skåne. Mellan artikelskrivandet på Olympia lyckades jag i alla fall se Gulldéns kvittering på straff i slutsekunderna av förlängningen och sedan straffdramat.

Men just detta, att jag inte såg finalen i kväll, diskvalificerar mig inte i en diskussion om Gulldéns kvalitet och prestation. För i det fallet kan jag min Gulldén, skulle jag vilja hävda.

Hon gjorde alltså 14 mål (jo, jag vet att 15 verkar vara den officiella siffran) i den största matchen som finns inom klubblagshandbollen. Hon gjorde lagets fem första mål som innebar att man var med i matchen. Det dröjde 16 minuter innan någon annan Bukarest-spelare hittade rätt (och då var det Linnea Torstenson). Hon gjorde 14 av lagets 25 mål innan straffdramat inleddes. Hon gjorde det för ett lag som var den stora underdogen av de fyra som var i semifinal, ett Bukarest som aldrig hade varit med i Final 4 ens. Och hon vann hela turneringens skytteliga.

Claes Hellgren sa direkt efteråt i Viasats sändning att det var den bästa insatsen av en svensk spelare i en klubblagsmatch någonsin. Nu ska vi veta, när vi hör och läser det, att Hellgren varit Gulldéns personliga fystränare. Han är part i målet.

Men det är frågan om han inte har rätt ändå.

Tomas Svensson vann sex Champions League-guld och gjorde säkert några fantastiska matcher i finalerna. Jonas Källman gjorde elva mål när Ciudad Real vände dubbelmötet i finalen mot Kiel på bortaplan 2008 (Stefansson gjorde dock tolv) och Kim Andersson har antagligen gjort några makalösa finalinsatser.

Men 14 av lagets 25 mål, plus en mängd assist, i en final som går till straffar och där det egna laget är den stora underhunden… det är svårslaget.

Och aldrig har väl en svensk, oavsett damer eller herrar, vunnit hela Champions Leagues skytteliga?

Vi ska inte glömma Linnea Torstenson heller, som sköt målet som fixade förlängningen och som, har jag förstått, var en sådan där jätte i försvaret som vi vet att hon kan vara.

Därmed fördubblades antalet svenskor som vunnit Champions League:

Mia Hermansson-Högdahl 1994 och 1995 med Hypo.

Johanna Ahlm 2010 med Viborg.

Isabelle Gulldén 2016 med Bukarest.

Linnea Torstenson 2016 med Bukarest.

***

Sedan har Tomas Ryde en titel som tränare också, med Viborg 2006.

***

14 mål av Gulldén och den nivån på Torstensons försvarsspel – låter som ett helt okej OS-recept.

***

Uppdatering sedan Tobias Regnell, riktigt och klokt, påmint mig på twitter:

Apropå OS: 13 av Hagman i en annan Europafinal ett dygn tidigare också!

Jo, Kristianstad tar nog det här i tre raka. Verkar ju bara vara junioren Bogojevic som kan göra mål av sävehofarna på guldfavoriterna.

Fredric Pettersson var 100-procentig med sju på sju i kväll och det blev till att, inte helt oväntat, snacka fysik med monstret efter matchen.

Jag skrev det här knäcket och det är ju rätt imponerande vikter han jobbar med i gymmet:

Längd: 201 centimeter.
Vikt: 118 kilo.
Bänkpress: 160 kilo.
Marklyft: 230 kilo.
Frukost: Som Rocky Balboa.
Inte konstigt att Fredric Pettersson var ostoppbar mot Sävehof.
– Jag utnyttjade min fysik till fullo, säger Kristianstads linjebjässe.

Fredric Pettersson var bäst på plan när Kristianstad körde över Sävehof borta med 35-29 och tog ledningen med 2-0 i semifinalen.
– Vi hade bra flyt på bollen vilket gav mig mycket luckor i deras offensiva försvar. Jag hamnade ofta man-man och utnyttjade då min fysik till fullo och gjorde några enkla baljor. Det var härligt, säger Kristianstads linjebjässe på 201 centimeter och 118 kilo som gjorde sju mål på sju avslut.
27-åringen har inte alltid kunnat utnyttja sin enorma fysik till fullo i elitserien utan i stället gjort sina bästa matcher i Champions League.
I elitserien har han bitvis känts för stor och stark och fått mycket domslut mot sig.
– Det kan se jävligt vulgärt ut ibland om jag möter någon mindre. Då är det inte så lätt för domaren att göra något annat än att blåsa mot mig. Sedan är många motståndare bra på att spela på det också, säger Pettersson.
Han har alltid varit stor och stark men de tre åren i Kristianstad har gjort honom till ett riktigt fysmonster.
– Vår fystränare Jonas Carlströmär fantastisk. Jag har fått väldigt mycket bättre teknik i övningarna i gymmet. Jag har ökat 20-30 kilo på det mesta de här åren.
I dag tar Pettersson 160 kilo i bänkpress, 230 kilo i marklyft, 90 kilo i stående press och 75 kilo i skivstångscurl. Och trots att han väger 118 pannor har han gjort 22 raka chins.
– Det är kul att träna. Det är lite av en passion.
Inför onsdagens semifinal laddade han till och med lite som Rocky Balboa på frukosten.
– Råa ägg, smaksatt yoghurt och lite nötter. Sen ner i mixern. Som Rocky, fast han kör bara ägg.
Till nästa säsong blir han proffs i franska Toulouse. Därför är tanken att han gör sin sista match i Kristianstad Arena på lördag. Då ska man säkra platsen i finalen i Malmö den 22 maj.
– Det hoppas jag, säger Pettersson.

***

Sedan fick jag höra från säkra källor att Alfred Jönsson, Lugis och kanske hela handbolls-Sveriges största talang (Lukas Nilsson har väl passerat talangstadiet nu), har sagt upp sitt kontrakt med Lugi.

18-åringen är fåordig när jag pratar med honom om det.

– Jag vet inte vad jag ska säga om det…

Men om jag förstått saken rätt så är tanken att fortsätta spela i Lugi – men då med ett bättre kontrakt.

Spelar du i Lugi ändå nästa säsong?

– Förhoppningsvis gör jag det.

***

Isabelle Gulldén har utsetts till ”Mrs April”.

Det låter nåt det.

Det är det också. Gulldén har utsetts till månadens damspelare i Europa. Hon verkar ha toppat formen perfekt till Final 4 i helgen med andra ord.

Hon gjorde också det näst snyggaste målet i kvartsfinalerna, enligt EHF. Kolla klippet i ovanstående länk. Har Gulldén någonsin skjutit hårdare?

***

Kvällens domare i Partille, Canbro/Winberg, var på väg att blåsa sönder matchen i första halvlek med alla utvisningar (inte sällan petiga).

De måste haft ett av säsongens bästa paussnack för i andra halvlek var det en helt annan, och rätt, nivå.

***

Det är ju intressant hur Kristianstad lyckats neutralisera hela kvartsfinalspelets kanske hetaste spelare – Olle Forsell Schefvert.