Det blev ingen tyckare i dag så det finns ingen sådan att lägga ut i bloggen i natt.

Men jag har skrivit en artikel som tittar fram mot åttondelen där Ungerns klara seger mot Danmark kastade om lite grann.

Ska vi gå på de troliga scenariorna:

Sverige blir grupptvåa eftersom Nederländerna slår Polen och Sverige lyckas inte hämta in 22 mål plus några till mot Kuba.

Montenegro slår Danmark efter att Ungern, förstås, slagit Japan.

Ja då står vi där med en åttondel mot Danmark i Hedning. Det är rätt stor skillnad mot Serbien i Næstved det.

Och skulle Danmark slå Montenegro (fortfarande förutsätter vi att Ungern besegrar Japan), ja då väntar Montenegro i Næstved. Enda chansen att få möta Ungern, som fortfarande känns som det bästa alternativet är att Sverige vinner gruppen (fortfarande förutsatt att Ungern slår Japan).

Men samtidigt: om nu Ungern kör över Danmark i Herning så kan väl Sverige göra det? Och dessutom är väl Danmark, om de blir trea, inte bättre än Ungern eller Montenegro just nu.

Nåväl, snackade med flera av spelarna om förutsättningarna och det blev det här:

NÆSTVED. Sverige lär behöva vinna med minst 23 mål mot Kuba på fredag.
Annars väntar troligen hemmanationen Danmark inför 12 000 hemmafans i Herning i åttondelen.
– Det ska vi undvika, säger Jamina Roberts efter sina tio mål mot Kina.

Sverige körde över Kina och vann med 47-28 (25-14) i måljakten på Nederländerna och gruppsegern.
Men om inte Polen tar poäng mot Nederländerna, vilket inte är troligt, på fredag måste Sverige i fredagens sista gruppmatch mot jumbon Kuba ta in 22 mål plus det antalet mål som Nederländerna besegrar Polen med på fredag.
– Det är rimligt. Men det ska mycket till. Det gäller att allt klaffar och vi får inte släppa in så mycket mål som i dag, säger Isabelle Gulldén.
– Det är väldigt mycket mål. Men de andra har gjort mycket mål på dem. Vinna med 19 eller 28 är ungefär samma sak. Det finns en del saker att göra bättre bakåt, säger Jamina Roberts, som hade lekstuga mot Kina och gjorde tio mål.
Kuba förlorade med 22 mål mot Nederländerna i går och har tidigare torskat med 9 mål mot Kina och 15 mål mot Angola.
– Klart det är möjligt, säger Sabina Jacobsen.
Det är mycket stor skillnad på att vinna gruppen och sluta tvåa.
Vinnaren får möta Serbien här i Næstved medan tvåan troligen ställs mot Danmark i VM:s huvudarena Herning sedan danskarna överraskande fått stryk av Ungern i går. Danmark måste besegra Montenegro för att undvika tredjeplatsen. Skulle Danmark vinna mot Montenegro väntar i stället Montenegro här i Næstved för grupptvåan.
– Det är mycket som står på spel. Jag tror Montenegro slår Danmark, säger Jacobsen när hon får höra förutsättningarna.
– Klart man inte vill möta Danmark i ”Boxen” i Herning där de har spelat hela VM och har 12 000 som hejar på dem. Vi vill gärna spela en åttondelsfinal här i vår ”hemmaborg”.
Isabelle Gulldén:
– Det är ganska stor skillnad (på Serbien i Næstved och Danmark i Herning). Man vill undvika det såklart. Det är i och för sig skitcool stämning där men jag vill hellre möta dem i en final.
Johanna Ahlm har spelat i danska ligan i sex år.
– Jag hade gärna velat att båda lagen går längre. Därför vill jag inte möta Danmark. Men jag är inte rädd för att möta dem. Med vår fysik har vi ett litet övertag, säger veteranen.

***

Justerade plusbetygen lite. Bundsen ska ha en trea ändå. Hon tog nästan 50 procent av skotten, vilket säger en del om hur många anfall Kina egentligen hade.

Höjer också Sand. Visst, det är en massa lätta kontringsmål, som till och med DN-Grimman hade satt (nåja), men man ska ta sig dit också och vad mer kan Sand göra? Hon satte sjua av åtta avslut.

Johanna Bundsen +++
——————-
Loui Sand ++++
Marie Wall ++
Linnea Torstenson ++
Jenny Alm ++
Jamina Roberts ++++
Isabelle Gulldén ++
Johanna Ahlm ++++
Anna-Maria Johansson ++++
Sabina Jacobsen +++
Nathalie Hagman ++
Emma Hawia-Svensson ++
Linn Blohm ++
Frida Tegstedt +++

***

Lite av en skratt match, blev det ju.

Men vi trummar på ändå:

***

Norska presspacket bevakade hellre tv-expertens dopp efter förlorat vad än gick på landslagets öppna träning. Den prioriteringen väckte ont blod.

Om DN-Grimman hade hoppat i plurret samtidigt som Sverige tränade – vad hade vi i den svenska presskåren valt då?

***

Rappast i tanke och käft i mixade?

Jamina Roberts.

Jag: Du trivs mot sånt här försvar, Jamina?

Roberts: Inget försvar alls, menar du?

***

Matchfri dag i morgon. Sivertsson ställer in träningen men det öppna landslaget håller naturligtvis öppet en timme på hotellet för att snacka med spelarna.

Hörs!

Efter Nederländernas överkörning av Kuba tidigare i kväll (45-23) hade Sverige (minst) 41 mål att hämta in på Nederländerna för att vinna gruppen. Förutsatt att inte Polen tar poäng på Nederländerna på fredag då.

Thomas Sivertsson valde då att ge flera av dem som fått lite speltid i de tre inledande matcherna i VM stort förtroende mot Kina.

Det var inget att säga om på förhand och visade sig vara rätt. Sverige fick in ett gäng spelsugna lirare som ville visa vad de kan. Dessutom passar spelare som Jamina Roberts bättre mot ett offensivt försvar och när det skulle kontras hej vilt.

Linnea Torstenson sparades helt framåt.

Isabelle Gulldén kom in först efter 42 minuter (undantaget ett inhopp i första vid en utvisning).

Men spelare som Loui Sand och Majsan Johansson fick mycket speltid även om de varit förstaval i tidigare matcher och jag kan lova att det var viktigt och skönt för dem att få ösa in lite mål efter deras insatser mot Nederländerna.

Marie Wall och Frida Tegstedt fick göra sina första VM-mål i karriären – gott så.

Jag twittrade under matchen, när det var lite svängdörrar bakåt, att det var målskillnaden det handlade om, inte bara att göra mycket mål.

Kina gjorde till slut 28 mål.

Det är förstås lite för mycket och försvaret var periodvis för dåligt. Men man ska inte glömma att kinesiskorna hann med otroligt många anfall när Sverige kontrade non-stop matchen igenom.

För Sverige fortsätter nu måljakten på fredag när gruppspelet avslutas med match mot jumbon Kuba. Om inte Polen tar poäng mot Nederländerna i matchen före måste Sverige vinna med 22 mål plus det antal mål Nederländerna vinner över Polen med.

Det ska förstås väldigt mycket till men det kan faktiskt gå.

Kuba må vara toppseedat i gruppen (jo, det är sant, så kan det bli när en organisation som IHF styr sporten) men man är snäppet sämre än Kina.

Plusbetygen:

Johanna Bundsen ++
——————-
Loui Sand +++
Marie Wall ++
Linnea Torstenson ++
Jenny Alm ++
Jamina Roberts ++++
Isabelle Gulldén ++
Johanna Ahlm ++++
Anna-Maria Johansson ++++
Sabina Jacobsen +++
Nathalie Hagman ++
Emma Hawia-Svensson ++
Linn Blohm ++
Frida Tegstedt +++

Trött på min egen… inte röst kanske, men mina egna ord. Det är många tecken som ska smattras iväg på kort tid när det är sådana här sena matcher.

Så vi håller det här lite kort och samlar mest ihop vad som skrivits.

Knäcket på Linnea Torstenson till onsdagens tidning ligger redan ute på nätet. Där berättar hon att hon fortsätter satsa på landslaget ett par år till och vill spela både hemma-EM och VM 2017. Värt inte hur nytt det är, men senast jag pratade framtid med henne var efter EM-bronset och då kunde hon bara lova en satsning till OS 2016, inte längre.

***

Skrev också en kortare grej om förutsättningarna nu, med snack med Sivertsson och Gulldén:

NÆSTVED. Det lär bli målskillnadsaffär om gruppsegern och en lättare åttondelsfinal.
Då har Sverige de exakta förutsättningarna inför sin sista match.
– Det är väldigt bra, säger Isabelle Gulldén.

Det oavgjorda resultatet mellan Sverige och Nederländerna i VM innebär att det troligen väntar en målskillnadsaffär mellan de båda lagen om gruppsegern (förutsatt att Holland besegrar Polen).
En gruppseger som högst sannolikt innebär att man får möta Serbien i åttondelen.
– Serbien är svagare än de andra tre (Danmark, Montenegro, Ungern). Det är en fördel att bli etta i gruppen, så enkelt är det. Annars väntar en 50/50-match oavsett vilket av de andra tre lagen det blir, säger Thomas Sivertsson.
I målskillnadsaffären om gruppsegern är det stor fördel Nederländerna just nu. De har 34 plusmål mot Sveriges 15. Men så har Nederländerna kvar Polen (och jumbon Kuba) medan Sverige ska möta Kina och Kuba.
– Då behöver vi göra extremt mycket mål, säger Isabelle Gulldén.
Sverige har den fördelen att man spelar den allra sista matchen i gruppen på fredag kväll och vet alltså då exakt hur många mål man måste hämta in på Nederländerna.
– Det är väldigt bra, säger Gulldén.

***

Plusbetygen står fast:

Johanna Bundsen ++++
Filippa Idéhn ++
——————-
Loui Sand +
Linnea Torstenson +++++
Jenny Alm +
Jamina Roberts ++
Isabelle Gulldén +++
Johanna Ahlm ++
Anna-Maria Johansson +
Sabina Jacobsen ++
Nathalie Hagman +++
Emma Hawia-Svensson ++
Linn Blohm ++

Övriga spelade för kort tid för att betygsättas.

***

Och så rundar vi av en lång dag med min tyckare till onsdagstidningen.

NÆSTVED. De såg rätt nöjda ut efter rysarvändningen.
Alla utom en – Sverige coolaste handbollsperson som låg bakom alltihop.
Linnea Torstensons sista 18 minuter var en av de mäktigaste och märkligaste comebackerna i svensk handbollshistoria.

Hon hade inte spelat ett anfall på ett halvår.
Hon gjorde sin första handbollsträning efter knäoperationen för två månader sedan i fredags.
Hon hade bara spelat försvar i de två första VM-matcherna och inte ens tränat anfall.
Då, när Sverige låg under med 17-22 i den 42:a minuten mot Nederländerna och var på väg att tappa både matchen och chans på gruppsegern helt, tog Linnea Torstenson beslutet att kliva över mittlinjen och börja spela anfall för första gången under säsongen.
De sista 18 minuterna låg Torstenson bakom i princip allt framåt:
* Hon fixade en tvåminutare på Danick Snelder direkt.
* Hon stack bokstavligen in näsan i en orange ”köttkvarn”. Resultat? Näsblod för Torstenson och rött kort på Yvette Broch.
* Hon spelade fram till sex av de sista elva målen.
* Hon sköt själv två mål på tre skott och hade matchen bara varit en sekund längre så hade hon gjort 29-28 i tomt mål också.
Det är, sett till hennes bakgrund i höst, en av de mäktigaste och märkligaste comebackerna svensk handbollshistoria.
Men det tyckte förstås inte Torstenson själv.
Medan de flesta svenska spelarna såg ganska nöjda ut var hon mest besviken.
– Vi vill vinna alla matcher så det här känns som en förlust, sa hon på det där sakliga, nästan robotlika, sättet som får lagkompisarna att jämföra henne med Saga Norén, Länskrim Malmö.
Visst fanns det anledning att vara besviken över en hel del denna kväll.
Men innan vi kommer in på det ska vi tillstå att Nederländerna är bra. Det är ett lag som till och med kan spela semifinal om 1,5 vecka.
Besvikelserna så:
* Det var den usla svenska avslutningen av första halvlek som gjorde att man bara fick med sig en poäng.
* Sverige fick inget kontringstryck alls före paus och jag såg siffran 7-0 till Nederländerna i kontringar fladdra förbi i paus.
* När Nederländerna satte en halvpunkt på Isabelle Gulldén i början fick Jenny Alm och Anna Maria Johansson det alldeles för tufft på egen hand på niometer. Det blev osäkert, långsamt och omständigt nästan hela halvleken.
* Nederländernas stora svaghet skulle vara målvakterna. Det stämde inte i den här matchen. Tess Wester var fantastisk. Men tilläggas ska klassikern: Sverige gjorde henne bra.
* Man fick bort målsprutan Estavana Polman ur matchen (ett spelmål bara) men i stället hade Angela Malestein på högerkanten julafton hela första halvlek: sex mål. Sverige gav henne alldeles för mycket utrymme, framför allt då kantskott inte är Filippa Idéhns styrka.
* I försvaret såg det bitvis rätt stabbigt ut när Nycke Groot virvlade runt, inte minst i andra halvlek, och de Blågula drog på sig flera tvåminutare.
***
Linne Torstenson är förstås den stora hjälten.
Men vi ska inte glömma Johanna Bundsens avslutning. Hon släppte bara in två mål sista elva minuterna och tog Lois Abbinghs skott med fem sekunder kvar.
– Äh, det var hennes hörn så det hade vi räknat med. Klockrent ur skolboken, kommenterade Torstenson.
***
Nu återstår det att se hur mycket den här poängen är värd.
Om vi förutsätter att Nederländerna besegrar Polen på fredag så blir det en målskillnadsaffär om den viktiga gruppsegern.
Där är Nederländerna hela 19 mål före i nuläget.
– Vi får göra en Kiel-avslutning, sa Torstenson och syftade på när Kiel för två år sedan hämtade in ett 20-tal mål på Rhein-Neckar Löwen på de sista två omgångarna och vann Bundesliga.
***
På tal om att jaga mål berättade Isabelle Gulldén i går om när man under VM 2009 i tröstturneringen President’s Cup skulle slå nytt VM-målrekord mot Australien. Petra Skogsberg lobbade in ett av målen och då skrek assisterande förbundskaptenen att spelarna inte fick lobba för…
– …det tar för lång tid!
Men det blev nytt rekord ändå efter att Sverige vunnit med 66-21.

Sverige var ute ur matchen och Holland på väg mot en trolig gruppseger: 17-22 efter 42 minuter med holländska fans dansande på läktaren.

Då hade Linnea Torstenson fått nog. Då bestämde sig Sveriges coolaste handbollsperson för att kliva över mittlinjen och börja spela anfallshandboll för första gången på 2,5 månader.
Det gav också en omedelbar boost för Sverige och Holland såg lite skärrat ut när 17-22 blev 21-23 på några minuter efter några assist och en fixad utvisning av Torstenson samt kontringar som äntligen började hitta rätt. Sedan ryckte Holland på nytt men Sverige segade sig ikapp och i den 53:e minuten stänkte Torstenson in sitt första mål till 24-26.

Efter 56 minuter satsade hon hänsynslöst in bland tre, eller om de var fyra, holländskor, och såg till att Yvette Broch fick rött kort.

När Torstenson sedan spelade in till Gulldén efter 56.52 var det kvitterat till 27-27.

En minut senare kvitterade Torstenson till 28-28 som också blev slutresultatet.

Oj, vilken rysare! Hinner inte mer nu. Skrivit om den här bloggen tre gånger i andra halvlek.
Kommer mer sen.
Men som jag skrev häromdagen:
Linnea Torstenson.
Jäklar vad jag beundrar den idrottsmänniskan.

Och jag vill lägga till: den m-ä-n-n-i-s-k-a-n.
Plusbetygen (preliminära):
Johanna Bundsen ++++
Filippa Idéhn ++
——————-
Loui Sand +
Linnea Torstenson +++++
Jenny Alm +
Jamina Roberts ++
Isabelle Gulldén +++
Johanna Ahlm ++
Anna-Maria Johansson +
Sabina Jacobsen ++
Nathalie Hagman +++
Emma Hawia-Svensson ++
Linn Blohm ++

Pamparna i IHF svingar vilt, skyller ifrån sig och utser alla andra till syndabockar utan att ta något eget ansvar. I vanlig ordning:

NÆSTVED. Det nya videogranskningssystemet skrotas mitt under VM efter målkameraskandal.
Nu utses överdomaren till syndabock av Internationella förbundet – som sågas.
– Ett förhastat beslut av förbundet, säger Thomas Sivertsson, svensk förbundskapten.

För första gången någonsin spelas ett dammästerskap med videogranskning.
I Sveriges VM-premiär fick till exempel Angolas Wuta Dombaxe rött kort efter att domarna omedelbart bett videogranskaren titta på situationen.
I samband med Frankrike-Sydkorea i går gjorde koreanskorna ett mål efter 16 minuter som dömdes bort trots att bollen studsat klart innanför mållinjen efter att den först tagit i ribban.
Domarna blev dock osäkra och bad videogranskaren, dansken Bjarne Munk Jensen, titta på situationen. Munk Jensen – en tidigare, högt ansedd toppdomare – dömde bort målet vilket fick stora konsekvenser då matchen så småningom slutade oavgjort.
Kritiken mot videogranskaren var stenhård efteråt och hela systemet ifrågasattes. Hur kunde han döma bort målet när alla själva kunde se på tv-bilderna att bollen studsade innanför mållinjen?
På tisdagsförmiddagen gick Internationella handbollsförbundet (IHF) ut med ett pressmeddelande:
* Videogranskningssystemet skrotas för resten av VM.
* Slutresultatet i matchen kommer inte att ändras i efterhand.
* Videogranskningen skickades fel bilder av företaget som tillhandahåller systemet.
* Videogranskaren, domarna och matchdelegaterna skickas hem från VM.
Troligen fick videogranskaren se studs nummer två som studsade utanför mållinjen.
Och trots att videogranskaren, enligt IHF, fick se fel bilder utses alltså han (och domarna och matchdelegaterna) till syndabockar.
”IHF ger skulden både till systemet och individerna. Domarna får skulden? Var finns rimligheten? Delegaten fel bilder men också avstängd?”, twittrar Kanal 5:s VM-expert Per Johansson och fortsätter:
”IHF kan göra som dom vill av den anledningen att de är IHF helt utan statuter…random/tombola…synd om domarna”.
I en kommentar till Sportbladet säger Johansson:
– Hela hanteringen av situationen är, som alltid, suspekt när det gäller beslut från IHF.
Förbundskapten Thomas Sivertsson:
– Det är ett förhastat beslut av förbundet. Man borde ta det en vända till. Är det rätt att domarna och delegaterna blir straffade? Jag tycker synd om Munk Jensen som har varit en av världens bästa domare och det är ett VM i Danmark, som han säkert sett fram emot. Jag tycker synd om domarparet också, om de nu gjort som de ska göra.

***

Zanotti sammanfattar det bra på twitter:

Nu straffas visst delegaten för att han fick fel videoklipp och domarna skickas hem för att de bad om hjälp av nya tekniken för att INTE begå ett fel…nya tekniken felar och då skickas de hem!! IHF är tydliga igen…#stenålder #läggner #EHFgosolo

***

Vill ni se hur alltihop gick till och hur långt in bollen är så kan ni gå in här.

***

TV2 Norge har gjort ett halvtimmeslångt, mycket välgjort program om den klassiska VM-finalen 1999 när norskorna, hemma i Lillehammer, tog sitt första VM-guld. Huvudpersonerna får se klipp på matchen och minnas tillbaka. Ni ser det här.

***

Här hittar ni ett av dagens två knäck från papperstidningen. Om varför Sverige får fram så många bra mittförsvarare.

Har ett tillägg också som ni gärna får kolla in (och som inte alltid är så lätt att hitta i nätversionen):

De är bäst på olika positionerna
Målvakter: Norge
Katrine Lunde är 2000-talets bästa målvakt i världen. Men petades till VM för Kari Aalvik Grimsbø (utsedd till bästa målvakt i OS 2012) och Silje Solberg (bästa målvakt i EM 2014).
Före den här trion hade Norge legendaren Cecilie Leganger.

Kantspelare: Danmark
Sedan Danmark slog igenom i världstoppen för 20 år sedan har man haft kantspelare i världsklass som Anette Hoffman och Christina Roslyng på vänsterkanten och Janne Kolling och Josephine Touray på högerkanten. I dag är Maria Fisker det stora namnet.

Skyttar: Jugoslavien/Balkan
Gamla Jugoslavien/Balkanländerna har varit bäst på damsidan (och kanske på herrsidan också) att få fram ytternior i världsklass med namn som Svetlana Kitic, Jasna Kolar-Meedan, Bojana Popovic, Andrea Lekic och Kataria Bulatovic.

Mittnior: Norge
Det blir Norge här också. Eller vilken nation kan matcha Trine Haltvik, Susann Goksør Bjerkrheim och Gro Hammerseng.

***

I dagens andra printknäck svarar svenskorna på Polmans uttalande i söndags om ”Vi vill döda dem”:

– Hon ska ligga ner i marken, säger Jacobsen.

(Ja, hon säger ”ligga i marken”, inte ”ligga på golvet” eller nåt sånt.)

Sedan får Polman svara på svenskorna i sin tur. Ett litet ”ordkrig” med mycket glimt i ögat.

***

Och så har jag gjort en ny, uppdaterad version av ”Det visste ni inte om spelarna”. Finns lite guldkorn även om firma Roberts/Hagman/Sand försökte slå i mig några lögner om några av sina lagkompisar, som att Tegstedt aldrig missar medeltidsveckan på Gotland och  att Wall sökte till Idol men totalsågades. Som tur var dubbelkollade jag uppgifterna.

Det hela är plusinlåst men ni får en liten teaser i form av ingressen:

Vem är lagets Saga Norén i Bron?
Vem är nära att hamna i Lyxfällan?
Vem har SM-guld i friidrott?

Och jag kan i alla fall bjuda på knäcket som hör till där Linnea Torstenson påstås vara en Saga Norén från Bron. Torstenson är inte helt nöjd:

NÆSTVED. Linnea Torstenson = Saga Norén, Länskrim Malmö?
I varje fall om man ska tro Loui Sand.
– Jag? Jag är ju en stjärna i sociala sammanhang. Bjud mig på en fest så ska du få se, uppmanar Torstenson.

Mästerskap i damhandboll innebär att en rad nya och nygamla stjärnor springer rakt genom tv-rutan och in i de svenska vardagsrummen.
Men vi vet inte så mycket om dem. Eller så har vi glömt det vi visste sedan förra gången.
Sportbladet satte sig ner med tre av spelarna – Jamina Roberts, Nathalie Hagman och Loui Sand – för att få veta det vi inte visste om dem och om lagkamraterna.
De avslöjade bland annat vem som har virknålen med sig överallt, vem som har tagit SM-guld i friidrott och vem som snart hamnar i Lyxfällan.
Dessutom berättade de, eller rättare sagt Loui Sand, att de har sin egen Saga Norén från Bron:
Linnea Torstenson.
– Jag tycker att hon överdriver våldsamt. Jag är väl ingen Saga Nordén?
Du kan vara rätt rak och saklig?
– Ja, det är väl det draget jag har. Men jag kan klara av sociala sammanhang.
Bättre än Saga?
– Ja. Jag är en stjärna i sociala sammanhang.
Jämfört med Saga?
– Över huvud taget! Bjud mig på en fest så ska du se, haha.
Men i intervjuer kan du framstå som…lite speciell?
– Då är det bara arbete. Det har inget med min person att göra. Det handlar om en analys av matchen och min prestation. Då gör jag bara det.
Men andra kan vara mer personliga i sådana sammanhang också?
– Det är bara nåt jag bara gör. Det är inget jag tänker på.
Tittar du på Bron?
– Ja, ja. Senaste säsongen satt jag bara och väntade på att de nya avsnitten skulle ticka in.

***

Fredrik Petersen till Malmö efter EM-uppehållet?

Skånskan uppger att så blir det och han kommer att presenteras på fredag. Vilken bomb i så fall.

Eller stämmer det inte?

Ordförande Jörgen Rasmussen säger att han inte ens känner till att Petersen skulle var apå gång. Men den typen av uttalande av personer i den ställningen i ett sådant här ärende ger jag aldrig mycket för.

Men YA har också snackat med Petersen och då verkar det inte vara så säkert att det blir Malmö. Det finns flera andra klubbar som är intresserade, hävdar Petersen, och han ska definitivt inte presenteras på fredag.

Fortsättning lär följa men Petersen bjuder på några sköna uttalanden i YA:s artikel om faktumet att nu sitter helt i frysboxen i Berlin efter att sagt upp sitt kontrakt:

– Jag hade inte fått spela på åtta matcher men fick chansen mot Chambery i EHF-cupen eftersom vi var tvungna att vinna. Då gjorde jag åtta mål. Nu har vi match igen på onsdag så vi får väl se hur det blir då, säger han.

Är du frustrerad?

– Det går väl ingen nöd på mig, men det hela blir bara lite löjligt. Jag ser ju på träningarna hur bra jag är och det är inget snack om att jag borde få spela.

Ingen match i Næstved i dag. Då passade presskåren på att gå ut och käka middag tillsammans i kväll samtidigt som VM-truppen lagade, och käkade, tacos på sitt hotell.

Gick städat till, som alltid. Hos presskåren alltså. Vet inte hur det var på spelarhotellet.

På tal om det så satt DN-Grimman och jag och snackade inför förmiddagens pressträff på spelarhotellet om hur Per Johansson under EM 2010 verkligen ville njuta av framgångarna han och laget hade och satt och tog några glas whisky och lyssnade på Joni Mitchell framåt tresnåret på nätterna när han hade jobbat klart.

Då kom Sivertsson förbi och jag frågade om han också tar nån whisky efter väl förrättat värv på VM.

– Nej, inte på kvällarna.

Utan på dagarna?!

– Nej, nej, nu är det ju jobb.

Du ser nästan aldrig Sivertsson (eller Westerlund eller Ekman för den delen) utan sina respektive laptops när man är på ett spelarhotell med det här laget. Det är ett jävla klippande.

***

Har för en gångs skull fått några kommenterar på bloggen. De flesta ifrågasätter Jenny Alms fyra plus i går. Kanske har ni rätt. Kanske övervärderade jag hennes två mål i avgörande läge. Eller att hon rättare sagt låg så lågt innan dess att hon snarare höjde sig från två plus till tre plus än från en trea till en fyra. Jag är inte envisare än att jag kan ge efter lite där (även om det inte har någon betydelse i sak nu, det är för sent).

Någon ifrågasätter Loui Sands två plus. Hon gjorde mycket bra, Sand. Men hon bommade lite för många frilägen för att det ska bli mer än godkänt i mina ögon.

***

Sand, förresten. Hon var helt fascinerad av min diktafon i dag. Hon undrade hur länge batteriet varade, vad den kostade, hur man spelade in osv.

Förstod aldrig varför.

***

Gjorde en längre intervju med Sivertsson i Lund före VM. Kom efteråt på en given följdfråga och passade på att ställa den i dag.

Då började han ana oråd.

– Känner nu att jag går i en fälla här.

Han ville inte svara på följdfrågan.

Vad den handlade om? Återkommer jag till längre fram under VM.

***

Noterade i dag att Basti Rasmussen, den kanske störste av dem alla i Ystad, inte fanns med  i något av lagen som ska spela legendarmatchen ”Grand Finale” den 29/12 innan Österporthallen rivs.

Men det visade sig att Lugi möter Sävehof hemma samma kväll och jobbet går förstås före också för den gode Basti. Annars hade han förstås varit given.

Ringde Basti och frågade om han inte skulle gå på banketten i alla fall. En fest som borde bli legendarisk med tanke på vilka som kommer vara där.

– Njae…farligt det där. Kommer för sent in i handlingarna då, garvade Basti.

***

Ricoh slog RIK borta. Elitseriens största skräll i höst? Konkurrensen är ju som bekant tunn.

***

Damhandbollens nestor Janne Wigren dök upp i dag på spelarhotellet när det vankades pressträff. Han var där helt privat.

– Första gången på 25 år som jag inte är ackrediterad till ett dam-VM, berättade han.

***

Unga laget fick lika oväntad som välbehövlig förstärkning på fotbollsuppvärmningen på träningen i dag. Hjälpte inte. Svidande 1-3-förlust.

***

Sydkoreas blev obegripligt blåsta på ett mål – och segern – mot Frankrike. Kolla in domarskandalen här. Vad ska vi med överdomare till om de dömer så här?

Dags att runda av den här dagen/kvällen/natten.

Har justerat betygen något. Det gick så jäkla snabbt allting där i slutet med både artikel och blogg som ska iväg. Ingen tid för reflektion eller att riktigt ta in vad som hände sista minuterna. Tyckte att försvarsspelet blev lite för svagt i slutskedet av matchen och valde därför att sänka Jacobsens och Torstensons tre plus till två plus (vilket fortfarande är godkänt).

Här är mina betyg från matchen mot Polen:

Johanna Bundsen +++
———————-
Loui Sand ++
Linnea Torstenson ++
Jenny Alm ++++
Isabelle Gulldén ++++
Anna-Maria Johansson ++
Sabina Jacobsen ++
Nathalie Hagman ++++
Linn Blohm +++
Övriga spelade för kort tid, eller inte alls, för att betygsättas.

***

Som synes så gick Sivertsson riktigt hårt på ett fåtal spelare. Men det är också som han säger: flera av dem spelar bara försvar eller bara anfall. Det var väl bara Gulldén och kanterna som spelade fullt både framåt och bakåt.

***

Min tyckare som kom att handla om två mål av Jenny Alm, eller rättare sagt betydelsen av dem (som jag tror de kan få):

NÆSTVED. De var inte bara betydelsefulla för segern.
De var nog så viktiga för turneringen.
Jenny Alms 30-27 och 31-28 alltså.

Efter en okej premiär klev Isabelle Gulldén fram i första halvlek i går och visade att hon fortfarande är Isabelle Gulldén.
Polens förbundskapten Kim Rasmussen, som också är Gulldéns tränare i CSM Bukarest, sa till Sportbladet kvällen före matchen att han inte hade bestämt sig för om han skulle beordra fokus på Gulldén och låta de andra svenskorna skjuta eller göra tvärtom.
– Jag visste inte om han skulle ha fokus på mig eller inte. Då fick man gå fram och visa att han skulle ha det, garvade Gulldén efteråt.
Före paus var det Gulldén vs Polen långa stunder: hon gjorde spelmål, satte straffarna, avslutade en ”japan”, fixade utvisningar på polska råskinn och spelade fram de andra i gul tröja.
Då snackar vi bara anfallsspelet.
Bakåt höll hon nästan samma klass.
När Rasmussen och polskorna ställt om till fullt fokus på Gulldén efter paus klev de andra fram:
Loui Sand satte sina kontringar.
Nathalie Hagman satte allt, inklusive avstämt från kanten typ.
Linn Blohm tryckte in tre raka efter sin tunga start på matchen.
Och i slutet smällde Jenny Alm dit två viktiga mål utifrån när polskorna fortfarande kunde gå ikapp.
Låt oss dröja kvar lite vid Alms båda mål, ett från vänsternio och ett från högernio, för jag menar att de kan bli mycket viktiga för hela Sveriges VM.
Jag tror nämligen inte att vi får se Linnea Torstenson skjuta så mycket i detta VM, inte redan mot Nederländerna på tisdag i alla fall när det ska avgöras vilka som vinner gruppen.
Vi ställer frågan till Torstenson, läkaren och Sivertsson varje dag när hon ska få börja spela anfall och skjuta för sitt knä.
I går hade hon tillåtelse att gå med upp i andrafaskontringarna. Det gjorde hon bara en gång och det gick sådär. Jag fick uppfattningen att Torstenson gjorde en förarglig dubbelstuds men själv säger hon att någon av lagkamraterna blev avblåst för felaktig spärr. Men det kan kvitta och det är inte så konstigt om det såg lite okoordinerat då hon inte varit över mittlinjen i en match på över två månader.
Det är möjligt att Torstensons befogenheter ökar till gruppfinalen mot Nederländerna och att hon kanske, kanske får spela lite uppställt anfall också. (Det handlar om att hennes muskler runt knäet inte ska bli för trötta av för mycket belastning för då ökar risken att knäbekymren kommer tillbaka.)
Men att hon skulle gå därifrån till att börja bomba in mål på hoppskott från nio-tio meter efter att inte avlossat ett skott i en match på över två månader är inte särskilt sannolikt – även om skytte utifrån på de lite mindre nederländskorna, som spelar mer defensivt än till exempel polskorna i går, är en nyckel till vinst och därmed gruppseger.
Det är här Jenny Alm, och hennes två mål i slutet på matchen i går, kommer in i bilden.
För är det någons skytte vi ska förlita oss på i detta VM så är det bohusläningens.
Därför var det så viktigt för Alms självförtroende och fortsatta VM att hon fick kliva fram när en match stod och vägde mot ett etablerat motstånd.
Alm har varit med ett bra tag. Hon gjorde sitt första mästerskap redan 2011 och är verkligen etablerad i den danska ligan. Men när det verkligen gällt i mästerskapen har hon fått stå tillbaka, även om hon gjorde en stark insats i bronsmatchen i fjol när Torstenson drog på sig ett tidigt, rött kort,
Därför var Alms två mål i slutet i går så viktiga för hela det svenska lagets turnering.
Det finns fler spelare än Alm som får ett stort ansvar för första gången i ett mästerskap efter att varit klara andraval i tidigare turneringar, som Hagman och Sand.
Hagman har i inledningen av VM verkligen visat hur mycket hon längtat efter den rollen. Sand känner också en annan trygghet men slarvar lite för mycket för att man ska vara helt nöjd så här långt.

Blixtblogg igen på slutsignal.

Puh!

Vi tar det från början: Det såg inte klockrent ut ett tag och i perioder i första halvlek var det Isabelle Gulldén vs Polen när spelgeniet såg till att Sverige höll jämna steg med sina mål, straffar, assist och fixade straffar.

Men det kändes hela tiden som Sverige hade en nivå till när skärpan satt där.

Man gjorde ett litet ryck till 14-10 men det åts nästan upp igen av polskorna efter ett par onödiga tekniska fel.

I andra gjorde Sverige ett nytt ryck i början på halvleken och nu var det långtifrån Gulldén bakom allt: Hagman satte allt, också avstämt från typ kanten, Sand kontrade, Bundsen tog det hon skulle, Idéhn gick in och plockad en straff, Blohm fick mycket bollar att jobba med och satte nästan allt efter sin mardrömsöppning på matchen… till och med Jacobsen gjorde mål.

Polen närmade sig i slutet men efter några viktiga mål av Jenny Alm, som verkligen klev fram när det behövdes, höll Sverige undan även om det blev onödigt dramatiskt i slutet.

Viktigast i den här matchen: Sverige trycka i kontringarna, det som blev Blågults signum under Helle Thomsen (skrev exakt samma mening efter premiären, kom jag på, men så är det). Bundsen kastade och Hagman och Sand sprang på allt och efter lite slarv i början av matchen av Sand small hon dit målen utan krusiduller.

Det här var inte en toppmatch av Sverige men det räckte gott och väl.

Det lär krävas en nivå till för att vinna gruppfinalen mot Holland på tisdag.

Plusbetygen (preliminära än så länge, ger mig förbehållet att ändra lite om en stund):

Johanna Bundsen +++
———————-
Loui Sand ++
Linnea Torstenson +++
Jenny Alm ++++
Isabelle Gulldén ++++
Anna-Maria Johansson ++
Sabina Jacobsen +++
Nathalie Hagman ++++
Linn Blohm +++
Övriga spelade för kort tid för att betygsättas.

Fy fan vad jag lider med Hanna Fogelström.

Först av allt är det förstås ett helvete att vara skadad över huvud taget, inte minst på det här sättet. Sedan står svensk damhandboll inför sina troligen roligaste, intressantaste och mest spännande 13 månader någonsin. Och Fogelström missar, om inte alltihop, så nästan. Hon borde väl i teorin kunna vara tillbaka till hemma-EM, men då har hon knappt spelat handboll på typ 20 månader.

Här är knäcket byggt på förbundets pressmeddelande:

NÆSTVED. Hon hann inte tillbaka till VM på grund av korsbandsskadan i februari.
I stället drog Hanna Fogelström korsbandet igen och missar OS.
– Det känns förstås jättetungt, säger EM-bronshjälten.

Hanna Fogelström drabbades av en korsbandsskada i februari, kort efter EM-bronset i fjol.
Hon gick en kamp mot klockan för att komma tillbaka till VM men hann inte riktigt. Hon är uttagen i bruttotruppen på 28 spelare men Thomas Sivertsson valde att ta med Emma Hawia-Svensson på VM i stället.
Fogelström, som spelar i Toulon i Frankrike till vardags, var tillbaka på handbollsplanen för en månad sedan men redan i andra matchen drog hon samma korsband igen.
– Jag kom upp på en växel, hoppade in sköt. Jag fick en lätt knuff och landade med all vikt på ett ben och kände hur knät roterade. Det var absolut ingen fult knuff, men jag landade olyckligt, säger Fogelström i ett pressmeddelande från handbollsförbundet.
Den nya skadan hade inget med den gamla att göra, hon var fullt återställd och situationen hade gett en korsbandsskada oavsett.
Hon skadade menisken också och ska opereras om fyra till sex veckor när svullnaden lagt sig.
– Det känns förstås jättetungt och det känns som att allt jag gjort i nio månader varit förgäves, även om det förstås inte är så. Jag missar hur mycket som helst, men det är ingenting jag kan få ogjort, säger hon.
25-åringen har spelat fyra mästerskap och gjort 68 landskamper. Hon har inga planer på att lägga ner karriären.
– Det spelar ingen roll om jag ska fortsätta spela eller inte, jag måste göra samma arbete ändå. Men det är lättare att motivera sig när man siktar på att komma tillbaka och spela matcher, säger Fogelström, som är på plats på VM för att heja fram sina kompisar.
De svenska damerna står inför 13 intressanta månader med pågående VM, OS-kval i mars, ett eventuellt OS i augusti och hemma-EM i december.
Skadan innebär att Fogelström missar OS men i teorin ska hon kunna vara tillbaka till hemma-EM.

***

Det kan i dag, i twitters lilla sandlåda, ha framstått som att det här landslaget skulle vara stängt.

Det är det inte.

Låt oss slå fast det här och nu.

Jag har aldrig påstått det heller.

Ni som läst mitt förra inlägg, från i natt, såg att jag hyllade landslaget för öppenheten att låta min kollega Anna Rydén följa nästan varje steg det här landslaget tar, även om det är under andra premisser än vi övriga i presskåren jobbar här.

Det hela började med att DN-Grimman, av alla, i natt skrev ett argt inlägg på sin VM-blogg om att landslaget slutet sig för media (för att sammanfatta det kort).

Jag retweetade en tweet som hade en länk till denna blogg i morse. Sedan ven det till i sandlådan.

Jag tycker att DN-Grimman gick för långt i sin kritik. Det skulle jag kanske ha framfört tidigare, för att inte säga direkt. My mistake.

Men samtidigt hade jag en del i det då det var jag som meddelade DN-Grimman att vi inte skulle få prata med spelarna efter förmiddagsträningen i går. Detta ringde nämligen min fotograf, Petter på Bildbyrån, och meddelade från den pågående träningen efter att fått besked av överledaren Sara Holmgren (presschefen Daniel Vandor var inte på plats på denna träning) att spelarna inte gillade att vi intervjuade dem när de stretchade efter träningen i fredags. Saken är den att i tio år har vi fått gå in på innerplan efter träningen och intervjua spelarna, både i herrlandslaget och damlandslaget, medan de stretchar och förbereder sig för bussfärden. Varje gång inväntar vi presschefens tecken att det är okej att gå in, så också i fredags. Jag kan inte svara för hur alla reportrar gör, men både DN-Grimman och jag frågar givetvis spelarna först om det är okej att prata medan de stretchar. Det var inga problem med varken Gulldén eller Ahlm i fredags.

Sedan finns det ett bussproblem också. Holmgren meddelade Petter på Bildbyrån att bussen, som IHF bestämmer över, måste gå direkt när träningstiden är slut och därför skulle det inte bli några intervjuer med spelarna heller efter stretchingen i går. Petter på Bildbyrån ringde då till mig när jag gjorde mig redo att gå till träningen och meddelade att det inte skulle bli några intervjuer med spelarna efter träningen. Då valde jag att inte promenera dit en kvart för att se en matchvärmning i 30 minuter utan att få prata med några spelare. Eftersom Petter på Bildbyrån, DN-Grimman och jag är lite av ett team här på VM så ringde jag DN-Grimman, som redan hade börjat gå, vad som gällde och då tog DN-Grimman samma beslut som jag.

Vi respekterade helt enkelt landslagets beslut och besked. Detta skrev jag också på twitter i morse. Men utan att påstå att landslaget skulle vara stängt eller nåt liknande.

Sedan visade det sig att reportrar på plats ändå hade fått prata med spelare. Och när det i efter min första tweet om beskedet kom tweets att ”om man bara bemödade sig att ta sig till träningarna så fick man prata med spelarna” så reagerade jag och det följde en liten diskussion på twitter mellan mig och Vandor kring detta.

Jag vill också föra till protokollet att det inte var lathet som gjorde att jag inte gick till träningen. I stället handlade det om att prioritera sin tid och jag satt i stället kvar på mitt hotellrum och skrev blogginlägg, en artikel om landslaget och förberedde artiklar att kasta ut på slutsignal efter premiären på kvällen.

Men jag gillade inte att få skit offentligt för att jag hade respekterat landslagets önskemål.

Visst skrev DN-Grimman på andrahandsuppgifter men ingen av oss har anledning att tro att Petter på Bildbyrån hittade på, överdrev eller förvanskade överledarens besked det minsta.

Petter på Bildbyrån sa till och med till Holmgren att ”då ringer jag Flinck och meddelar det” och fick ett ”ja” till svar.

Men stängt är det minsta det här landslaget är. Jag jobbar med herrlandslaget i fotboll också. Jag vet vad ett stängt landslag är. Tro mig.

Jag har också hyllat Daniel Vandor i bloggen den senaste veckan och jag gör det gärna igen. Han gör ett utmärkt jobb och är alltid tillmötesgående. Sedan är det inte alltid så smart att ta diskussionen på twitter, med alla begränsningar det innebär.

Men vi har alltså inget otalt, Vandor och jag.

Och jag, till skillnad från DN-Grimman då, hade inga problem med att spelarna inte var tillgängliga i dag, mittemellan två matcher med 24 timmars mellanrum. Då kunde jag klämma in nya Bondfilmen på bio 200 meter från mitt hotell. Den får för övrigt FFF.

Så nu lägger vi Grimman-gate till handlingarna.

***

Noterbart: Filippa Idéhn ligger tvåa i assistligan efter första VM-omgången.

***

Jag skrev att Andreas Cederholm var en man för EM som han spelade mot Montpellier i går.

Men Magnus Persson tänker inte släppa sin plats i alla fall, i den mån han har någon. Han gjorde 13 mål i går när Gummersbach slog Bergischer med 34-21.

Då kan vi lägga ännu en dag i VM-fabriken till handlingarna. Den första på sätt och vis.

Rätt tömd nu då racet efter så här sena matcher blir ganska hektiskt.

Har nyss skickat upp min tyckare till printupplagan till redaktionen.

Ni får den längst ner här.

***

Noterat från övriga grupper:

Montenegro hade 28-26 mot Serbien men de sistnämnda lyckades kvittera.

Ryssland slog Norge med ett mål. Håller ryskorna hela vägen?

Brasilien kvitterade i slutsekunden mot Sydkorea.

Det är många om budet i år…

***

Ni har väl inte missat min kollega Anna Rydéns ”Inside handbollslandslaget”. Hon har en, för den här nivån, fullkomligt unik bakom kulisserna-tillgång under VM med sin tv-kamera.

Hon är med i spelarbussen på väg till match, när spelarna käkar middag och när Thomas Sivertsson håller matchgenomgång.

Ni får hennes reportage här.

***

Såg det mesta av Kristianstad-Montpellier. Kristianstad slarvade bort segern då de hade 26-23 och två man mer på plan med tio minuter kvar. Det blev förlust till slut med 29-30.

Andreas Cederholm var magnifik i första halvlek och fick experten Frändesjö att utbrista:

– Vi har nog aldrig sett ett bättre högerniospel i svensk klubblagshandboll på den här nivån.

Jag är böjd att hålla med honom.

Spelar Cederholm så är han en man för EM.

Han var bra i andra också men tyvärr alldeles för ensam på niometer denna kväll. Jamali hade 3/9, Hanisch 1/2, Inge Aas Eriksen gjorde ett mål och Lagergren inte ett enda.

Saknaden av O’Sullivan är stor och Gudmundsson får inte spela i Champions League förrän efter nyår.

Men Montpellier saknade å sin sida Gajic och Simonet.

Därmed gick nog åttondelsfinaltåget för Kristianstad. Man är tre poäng efter fransmännen med fyra tuffa matcher kvar: Kielce (h), Vardar (b), Barcelona (h) och Kolding (b).

***

Sms:ade lite med Mikael Appelgren på nattkröken efter RNL:s förlust mot Pick Szeged borta.

Bombac bombade in elva mål.

”Han kunde skjutit från cafeterian och gjort mål. Han hade verkligen dagen”, skrev Appelgren.

I EM-premiären möts de igen.

***

Dutjebajev-ledda Kielce slog Barcelona borta. Det var spanjorernas första förlust hemma i CL på 3,5 år.

Den alltid läsvärda Rasmus Boysen på twitter kallar nu Dutjebajev för ”Barcelona-dräparen” då knappast någon annan tränare fällt den spanska giganten så många gånger.

***

Tyckaren efter premiären så. Blev en hyllning till Linnea Torstenson.

NÆSTVED. Linnea Torstenson.
Jäklar vad jag beundrar den idrottsmänniskan.

Hon vet inte riktigt själv.
Men hon tror att hon var med lite grann i tre matcher i september, precis när ligan startade.
Det är över två månader sedan och under den perioden hade Linnea Torstenson inte spelat en handbollsmatch fram till i går.
Hon försökte först få knäet att fungera hemma i Bukarest med rehab, sedan opererades hon och därefter gick hon en kamp mot klockan fram till i fredags då hon gjorde sin första handbollsträning på två månader.
För att sedan gå in och leverera på det sättet i VM-premiären.
– Det är galet, säger Thomas Sivertsson.
När den lågmälde förbundskaptenen drar till med sådana kraftuttryck vet man att det verkligen är något speciellt man varit med om.
Isabelle Gulldén är affischnamnet som charmar hela idrotts-Sverige med sin karisma och sitt spelsinne. Loui Sand är bollartisten och busfröet. Sabina Jacobsen är lagkaptenen och försvarsgeneralen. Nathalie Hagman är målmaskinen.
Linnea Torstenson?
Hon är ledargestalten, vinnarskallen och en idrottsmänniska jag verkligen beundrar.
”Torsten”, som Ulf Schefvert alltid kallade henne under sin tid som förbundskapten, är inte den som ”bjuder på sig själv”, inte offentligt i varje fall även om hon kan vara oerhört rolig (säkert utan vara medveten om det ibland) och har ett speciellt, mycket sakligt, sätt att uttrycka sig.
Det finns en bild efter EM-finalen 2010 som jag aldrig glömmer. Sverige har just förlorat finalen mot storfavoriten Norge men mästerskapet är ändå en total succé då damerna aldrig tagit en medalj i ett mästerskap förut. Laget får ta emot silverpokalen, höjer den mot taket i Boxen i Herning och alla jublar. Alla utom en.
Torstenson är så bottenlöst besviken över det missade guldet att hon bara vill försvinna. Hon ser helt malplacerad ut
Den bilden säger så oerhört mycket om Torstenson.
Och det här laget behöver henne så oerhört mycket.
Nu ska hon bara börja spela anfall också.
***
Premiären mot Angola blev för övrigt rena drömstarten på detta VM för Sverige.
Man fick en skön resa mot två poäng i 60 minuter, tog en klar seger också på resultattavlan, drog inte på sig några nya skador och Torstensons knä höll.
Det går inte att begära så mycket mer.
Trots att Sverige ryckte tidigare än jag trodde (hade väntat mig att Angola skulle kunna haka på i bortåt 45 minuter men det stannade vid 14) valde Sivertsson att gå rätt hårt på sin förstauppställning för dagen i 45 minuter.
Sverige, som kontrade in flest mål av alla lag i EM i fjol, bjöds på massor av helkontringar på Hagman och Sand (och senare Emma Hawia-Svensson) och Filippa Idéhn kastade långt så ofta hon kunde. Det kommer inte att bli samma kontringsjulafton i de kommande två matcherna men det var lika viktigt som skönt att få i gång det trycket, som blev Sveriges signum under Helle Thomsen i fjol, även om skärpan kunde varit lite bättre ibland hos Hagman och Sand.
Sedan finns det förstås mycket mer att ta ut av det här laget: försvarsgeneralen Sabina Jacobsen satt på läktaren i sviterna av sin förkylning, Torstenson spelade som sagt inte anfall, försvarsspelet var långtifrån hundra i första halvlek (men de spelar oortodoxt Angola, det gör de) och Isabelle Gulldén gjorde inte sitt första spelmål i matchen förrän efter 37 minuter. Men straffsviten står sig från EM då hon gjorde 27 mål på 27 straffar: fyra mål på fyra försök.
***
I kväll väntar en helt annan match och ett helt annat motstånd: Polen.
Sedan kommer det krävas ytterligare en högre nivå mot Holland på tisdag.
Men inget talar för att Torstenson & Co inte ska fixa det.
***
Oavgjort mellan Montenegro och Serbien i grupp A. Kanske kvittar det om Sverige blir etta, tvåa eller trea i gruppen ändå.