Så går det i kvartsfinalerna

av Johan Flinck

Då är kvartsfinalerna på damsidan spikade. Här procentchanserna i mina ögon (och norske experten Frode Scheies på twitter, som hann först och jag har inget att invända mot de siffrorna).

UPPDATERAT: Blev lite tokigt med ett par felskrivningar i natt. Nu tillrättat.

Brasilien-Angola Nederländerna 60-40

Norge-Sverige 80-20

Frankrike-Spanien 55-45

Ryssland-Angola 95-5

***

Nej, det var inte med hjärtat jag tippade där.

Men om hjärnan får råda blir det alltså Norge-Ryssland och Brasilien-Frankrike i semifinalerna.

Men det ska spelas om det först.

***

Isabelle Gulldén sa ärligt det nog de flesta i det svenska laget känner:

– Det var Norge vi ville undvika.

Jag tog upp Gulldéns citat med den norske förbundskaptenen Thorir Hergeirsson (som hävdar att det är ”helt öppet, 50/50) och då blixtrade han till:

– Äh! Piss! Skitsnack! Hon menar inte det. Med hennes erfarenhet? Hallå!

Det blev förstås en artikel av det där och den läser ni här.

***

Jamina Roberts bäst i Sverige mot Frankrike men fortfarande klubblös – och hemlös, som hon själv sa. Knäcket om hennes framtid, som kan finnas i Sävehof som Johanna Ahlms ersättare har ni här.

***

Plusbetygen från Frankrike-matchen:

Johanna Bundsen +++
Filippa Idéhn ++
—————
Loui Sand ++
Linnea Torstenson ++
Jenny Alm ++
Jamina Roberts ++++
Isabelle Gulldén ++
Carin Strömberg ++
Angelica Wallén ++
Sabina Jacobsen ++
Nathalie Hagman ++
Michaela Ek ++
Linn Blohm ++
Frida Tegstedt ++

Många tvåor. Var ett tag inne på att dela ut några ettor, till Gulldén och Hagman, som man har stora förväntningar på nu, men tycker ändå att det hade varit lite väl magstarkt. Skulle man inte dragit ner Sand och Strömberg då också till ettor? Och Wallén kanske?

Då är vi snart nere på halva laget som underkända – efter att förlorat med två mål mot ett starkt Frankrike. Nej, det håller inte. Så se några tvåor som svaga och andra starka.

***

Rumänien pressade Norge hyfsat nästan hela matchen men det räckte inte.

Visserligen hade man en livlina i Angola-vinst över Spanien direkt efter men den trodde inte rumänskorna på, vilket de gjorde rätt i, när de passerade i den mixade zonen.

De såg helt knäckta ut.

Det var ju inte bara kvartsfinalplatsen som rök utan också pension livet ut från staten vid ett guld.

***

Snackade lite med Tomas Ryde efteråt.

Han reagerade över tre supertidiga avblåsningar för passivt spel på Rumänien från de ryska domarna.

– Mina rumänska ledare sa: ”Ryska domare, Ryssland får möta Angola om vi förlorar – klart!” Jag sa ”Skit i det nu”, men de är ju vana vid politik.

***

Ser Sverige-Tyskland -Brasilien i morgon men det blir förstås annars stort fokus på förhands till Sverige-Norge.

Heja Rumänien!

av Johan Flinck

Svensk förlust.

Nu får vi hoppas Rumänien nitar Norge (avkast 21.40 svensk tid). Då väntar rumänskorna i kvartsfinalen.

Detta Rumänien med svenske förbundskaptenen Tomas Ryde och världens bästa spelare i Cristina Neagu. Samma Rumänien som chockades i premiären när man förlorade mot Angola, utklassades av Brasilien (13-26) i match två och var ”borträknade” i turneringen.

Men tar man nu Norge så har man vunnit tre raka och framför allt de rätta matcherna för att sluta tvåa i gruppen.

Och det, vidhåller jag, är bra för Sverige om det blir så.

Nej, Blågult går inte in som favorit i en sådan kvartsfinal, det gör man inte i någon kvartsfinal så länge inte Angola står på andra sidan.

Men jag tar hellre Spanien eller Rumänien, ja till och med Brasilien, än Norge i kvarten.

Men förmodligen blir det Norge. Med Sverige på tredje plats i grupp B får Norge ett incitament till för att vinna över Rumänien. Jag tror nämligen norskorna hellre möter Sverige än Frankrike i en kvartsfinal.

Allt detta förutsatt att Nederländerna inte går – förlåt springer, vi snackar ju Nederländerna – och vinner mot Ryssland nu i nästa match. Då blir Sverige bara fyra och får möta Brasilien i kvartsfinalen.

***

Matchen så.

Sveriges plan mot Frankrikes fruktade försvar (14 insläppta mot Nederländerna, 17 mot koreanskorna) var att helt enkelt att inte hamna i för många uppställda anfall mot detta försvar utan i stället få mycket egna kontringar via ett bra, eget försvarsspel.

Det blev ett jäkla springande i första halvlek med mycket mål, en hel del kontringar, en del räddningar åt båda håll men också många tekniska fel (Sverige sju, Frankrike fem i första, till slut 14-14). Det var inte så mycket bevänt med det svenska försvarsspelet då. Rena svängdörrarna emellanåt. Man kom aldrig åt fransyskorna och att det bara var en utvisning (Edwige i Frankrike) i paus i en match i den här turneringen säger det mesta.

Jamina Roberts inledde matchen alldeles fantastiskt med sex av Sveriges första nio mål. Klokt, men också rätt självklart egentligen, av Signell att spela Roberts från start på vänsternio mot detta franska försvar.

Efter att Linn Blohm reducerat till 14-15 i början på andra halvlek ryckte Frankrike till en fyramålsledning och sedan var Sverige aldrig riktigt nära.

Roberts i första halvlek var egentligen den enda som levererade på niometer när Isabelle Gulldén och Nathalie Hagman inte hade någon av sina bättre dagar. Linnea Torstenson sparades till andra halvlek och gjorde väl det okej då.

Sverige gick förstås in för att vinna matchen. Men känslan blev, precis som Signell sa inför matchen, att det inte var ”till vilket pris som helst”. Det sken också igenom lite i coachningen, som inte var åt desperata hållet när Frankrike ryckte.

Därför tänker jag inte dra några jätteväxlar av hur det såg ut mot Frankrike.

Men faktum är att de enda två lag Sverige besegrat så här långt är Argentina, hela OS-handbollens sämsta lag (herrarna inräknade, även relativt sätt), och Sydkorea som är avsågade redan inför sin sista match.

Man gjorde det bra mot Ryssland men var definitivt numret för litet mot Frankrike. Sverige kommer inte att gå in i en kvartsfinal som favorit. Det kan vi också konstatera.

De var mest saknade

av Johan Flinck

Några saker till från herrarnas debacle.

Har ögnat igenom lite statistik på väg till damernas match mot Frankrike. Hittar egentligen inget som sticker ut där, som skulle vara en tydlig faktor till fiaskot.

Sverige har visserligen bara elva kontringar (nio mål) på fyra matcher, bara Qatar och Argentina har färre. Men Slovenien ligger bara på 13. Däremot har flera lag dubbelt så många och ännu fler (Frankrike bäst på 32, Polen och Danmark 29.

Man är också ett av lagen med minst antal straffar med sig. Och näst flest utvisningar mot sig så här långt.

I räddningsligan är vi ett av de sämsta lagen med 26 procent. Men det är rätt tätt där och slovenerna har bara 23 procent. Bäst? Frankrike på 34 procent.

Sverige är väl inte i topp någonstans men heller inget som sticker ut väldigt negativt alltså.

Men allt syns ju inte i statistiken.

Som att Sveriges stora problem bakåt genom turneringen har varit vänstertvå, trots att man försökt med i stort sett alla alternativ som står till buds.

Jonas Källman och Viktor Östlund var mycket saknade båda två.

Det ska ha varit därför man heller inte lade kraft på 5-1-spelet inför OS. Då skulle vänstertvåan bara fått ännu större problem med de större ytor som blir, ska man ha resonerat.

Men nog hade det varit värt att ha som alternativ när 6-0-försvaret läckte som det gjorde i perioder.

Hans tårar var inte långt borta

av Johan Flinck

Domen blev hård över herrlandslaget i handboll i natt.

Men tro inte att jag njuter av att såga, om nu någon till äventyrs hade fått för sig det. Det är klart att också jag lider med spelarna och ledarna.
Nu gjorde jag bara gjort något nerslag under uppladdningen men på sociala medier och i pressmeddelanden har jag hela sommaren följt hur det här gänget lagt dag till dag med handbollsträningar, stenhårda fyspass, träningsmatcher och resor. Det är dagar, träningar och umgänge som det här laget kommer att ha stor nytta av i framtiden även om inte alla kommer att vara med då.
Och det är precis som Tobbe Karlsson sa när han stod kvar med mig och Malin på GT i mixade zonen i säkert 15 minuter efter att alla andra passerat mediefållorna:
– Den här turneringen kommer de spelare som är med till OS 2020 ha enorm nytta av.
En av dem är Jim Gottfridsson. Trots allt.
För är det någon jag lider extra mycket med så är det Gottfridsson. Jag trodde mycket på honom inför turneringen, det har nog ingen missat. Och jag tror på honom fortfarande.
Men mästerskapsdebuten blev en mardröm för honom och mot Polen var det som allting excellerade. I den mixade zonen var hans tårar inte långt borta:
– Jag är så jävla missnöjd med min turnering. Fan, jag är så jävla besviken. Jag vet ju vad jag kan.
Men som sagt: den här erfarenheten, hur plågsam den än var, kommer Gottfridsson att ha stor nytta av i framtiden och i kommande mästerskap.
***
Kim Andersson meddelade efteråt att han slutar i landslaget. Vi har hört det förr, både en och två gånger, men den här gången känns det definitivt.
***
Mattias Andersson och Tobias Karlsson, som förstås också fick frågan med tanke på sin ålder, ville respektive kunde inte ge svar om sin landslagframtid. Båda har kontrakt med Flensburg som löper ut efter säsongen. Om jag förstått det rätt lägger Andersson därefter av som spelare helt. Känslan är att Karlsson fortsätter spela.
Jag tror att Tobbe fortsätter i landslaget över VM – minst.
Andersson är jag mer osäker på. Han har hela tiden sagt att han ska spela till och med OS.
Men det finns inga jättelöften underifrån på målvaktssidan. Det känns nästan som vår fantastiska målvaktstradition i svensk handboll kommer att brytas, även om Appelgren kanske kan överbrygga den om han håller på tillräckligt länge.
***
Fredrik Petersen hann jag inte stanna och fråga om framtiden.
***
Frågade Ola Lindgren vilka han tror tar guldet. Han svarade Frankrike. Mot Slovenien i en final (om de inte möts innan dess).
***
Plusbetygen från Polenmatchen ska ni också få:
Mattias Andersson ++++
—————————
Fredrik Petersen ++
Jerry Tollbring +++
Lukas Nilsson ++
Philip Stenmalm ++++
Jonathan Stenbäcken ++
Jim Gottfridsson +
Kim Andersson ++
Johan Jakobsson ++
Mattias Zachrisson ++
Andreas Nilsson +
Jesper Nielsen ++
Tobias Karlsson +++
***
Philip Stenmalm måste ha gjort sin bästa landskamp i karriären. Visst kan man säga att han skulle ha fått mer speltid tidigare i turneringen, men vi ska inte glömma att Polen passar Stenmalm som spelartyp rätt bra.

Fiaskot fullbordat

av Johan Flinck

Blixtblogg:

RIO DE JANEIRO. Fiaskot fullbordat.
Och tyvärr ser inte den närmaste framtiden särskilt ljus ut.
Nu krävs det en nystart med hemma-EM och Tokyo-OS om fyra år som mål.

Alla var överens innan handbollsherrarna drog till Rio:
En drömgrupp där Sverige kan slå alla lag.
Den stora utmaningen väntade senare, i kvartsfinalen.
Nu står vi här med en gruppmatch kvar men ett Sverige som redan är utslaget efter den fjärde raka förlusten, nu mot Polen, som visserligen var lagets bästa insats så här långt.
Men totalt sett är det här inget annat än ett fiasko.
Det hette visserligen också att Sverige kunde förlora mot alla lag i gruppen.
Då borde vi i rimlighetens namn kunna förvänta oss att Sverige vinner två eller tre av fem gruppmatcher och avancerar till en kvartsfinal för att det ska vara godkänt.
***
Jag har tidigare i den här spalten varit inne på att flera av nyckelspelarna inte varit i form i OS (även om några av dem kom upp i nivå mot Polen): Mattias Andersson (bra mot Polen), Tobias Karlsson/Jesper Nielsen, Kim Andersson, Jim Gottfridsson och Andreas Nilsson.
Det är alltid lätt att sitta och döma med facit i hand men inte heller då, alltså nu, tycker jag att det var fel att ta ut någon av de här spelarna till OS. De är fortfarande en av landets två bästa på sina respektive positioner.
Däremot är känslan att förbundskaptensparet fick samma ”sjuka” som fotbollens Tommy Svensson, och så många andra förbundskaptener, drabbats av i slutet av sina perioder vid rodret: man håller fast vid sina favoriter, sina till åren komna storspelare, minns deras fornstora dar, hoppas att de ska nå de höjderna igen och låter dem därför spela (för) mycket, i varje fall fram till Polenmatchen.
Det var uppenbarligen rätt att starta med Andersson i mål mot Polen. Men i ett par av de föregående matcherna skulle han ha bytts ut tidigare.
***
Försvann 5-1-försvaret ut med Jonas Källman?
Trots att man haft en hel sommar på sig att trimma in ett ny, offensiv variant höll man stenhårt fast vid sitt 6-0-försvar trots att bristerna där är en av förklaringarna till OS-fiaskot.
***
Som sagt, lätt att vara efterklok så här efter Polenmatchen, men varför fick inte Philip Stenmalm mer speltid tidigare i turneringen? Det krävdes att Lukas Nilsson trampade lite snett för att ex-drottaren skulle få chansen till slut.
***
På måndag gör Staffan Olsson sin sista landskamp efter åtta år som förbundskapten.
Det var tänkt att Ola Lindgren också skulle göra det men nu vet vi inte. Enligt mina uppgifter före OS är det högaktuellt att Lindgren blir kvar för att stötta antingen Mats Olsson och/eller ”ett tredje namn med ringa internationell erfarenhet” under en övergångsperiod (över VM eller till nästa sommar).
Vem som döljer sig bakom ”det tredje namnet” vet jag inte men Ulf Nyström, videoanalytiker i staben sedan flera år och U21-förbundskapten, är ett namn som cirkulerar.
***
Det kommer att krävas en nystart nu och frågan är hur mycket det blir av det med de här två-tre namnen i någon konstellation.
Men Mats Olsson är fortfarande min man.
Jag ska inte sitta här och spåna fram en trupp till VM om ett halvår.
Först vill jag lyssna på vad 30-plus-spelarna har att säga om framtiden. Inte för att de själva bestämmer om de ska vara med i landslaget eller inte. Men om någon eller några redan nu tackar för sig påverkar det förstås truppsammansättningen i stort.
Problemet med nystarten är att den omedelbara framtiden inte ser så ljus ut om vi tittar på vad som kommer underifrån.
Nu tänker jag inte så mycket på (den historiskt usla?) 13:e platsen i UEM i förra veckan. Sverige har radat upp medaljer i ungdomsmästerskapen de senaste åren men det ska vi inte dra för stora växlar av. Det har Sverige, Danmark och Tyskland gjort i alla år.
Intressantare är att titta på vilka råämnen med potential att bli världsspelare som finns där på centrala positioner; en Kim Andersson, en Kim Ekdahl Du Rietz eller en Lukas Nilsson.
Då hittar vi få och de som finns, som Skövdes högernia Jack Thurin, är för unga (Thurin är 17) för att vara mästerskapsspelare de närmaste ett-två åren.
Nej, nystarten måste därför göras med med fjärran mål: hemma-EM 2020 och OS samma år. Tre år senare är det hemma-VM.
Då ska/måste Sverige vara på topp igen och det får kanske kosta några placeringar i VM 2017 och EM 2018.

Så går Kim & Co vidare till kvarten

av Johan Flinck

Gameday – för åttonde dagen i rad.

Inga mellandagar på ett OS.

Sverige-Polen och det är som Stefan Lövgren sa till mig i går när jag frågade hur han såg på möjligheterna att gå vidare:

– Just nu handlar det inte om möjligheten att gå vidare utan nu är det vår förbannade skyldighet att komma upp på banan igen och prestera bra. Vad det räcker till i slutändan i den enskilda matchen eller i turneringen känns faktiskt sekundärt i det här läget.

Det är förstås så de måste tänka. Det finns inget annat. Prestationen och hedern. Resultatet får komma i andra hand.

Men kommer Sverige upp i nivå och har 100-procentig attityd så kan man mycket väl slå Polen – och Brasilien. Och tittar vi på vilka resultat Sverige behöver ha med sig då för att nå en kvart så har faktiskt större under skett. Under EM kändes vägen till en OS-kvalplats ett tag längre än så här.

Då gäller det att ha två lag bakom sig, mest troligt Egypten och Polen.

Egypten ska då förlora mot Brasilien i dag och Tyskland i sista.

Och Polen ska förutom förlusten i dag mot Sverige inkassera en torsk mot Slovenien i sista matchen. På papperet fullt rimligt.

Skulle Egypten vinna över Brasilien i dag ”räcker det” att Sverige slår Brasilien i sista matchen (förutsatt att man slagit Polen i dag) plus att Polen förlorar sista mot Slovenien.

Men som sagt: först gäller det för att Sverige att över huvud taget mobilisera sig. Jag står fast vid det jag skrev efter förlusten mot Slovenien: om inte Sverige spelar bättre än vad man gjort så här långt tar man inte en poäng i OS.

***

Träffade Signell, Hagman och Gulldén på en liten pressträff i OS-byn i dag.

Hagman och Gulldén kom i röda, långärmade OS-tröjor som jag inte sett tidigare.

– Det är målvaktströjor. Vi har inga bra, långärmade träningströjor men så hade de skickat med en jäkla massa målvaktströjor som räcker till oss utespelare också, förklarade Hagman.

***

Danske och regerande mästartränaren i Bundesliga, Nikolaj Jacobsen har skrivit en mycket intressant kolumn på TV2 Danmarks sajt. Under rubriken ”Linjespelare, varför åker ni inte bara hem från OS” går han till attack mot alla avblåsningar för ”felaktiga” spärrar, som Jacobsen inte menar är felaktiga. Han tycker att linjespelarna är ”den nya handbollens största offer” då de knappt inte får spärra längre och att det snart blir omöjligt att vara en fysiskt stark linjespelare.

Han tvivlar också på att de nya bedömningarna i OS ska gälla också i till exempel Champions League då EHF inte brukar ha samma syn på domarnivån som IHF, vilket i fotboll skulle motsvara, menar Jacobsen, att man får glidtackla i VM men inte i EM.

Är detta en förklaring till att Andreas Nilsson och Jesper Nielsen, onekligen två storvuxna, fysiska mittsexor, haft problem i detta OS?

***

I samband med OS har NBC, den amerikanske tv-jätten, rankat OS värsta jobb. Toppar gör handbollsmålvakt. Jag tog ett snack med Appelgren och Andersson om det där. Tajmingen kändes rätt när man i kväll ställs mot spelaren med världens kanske hårdaste skott: Karol Bielecki.

***

Signell rättade mig i dag på en viktig punkt: Norge blir inte alls tvåa om man förlorar mot Rumänien, vilket jag skrev i gårdagens tyckare. Då blir Rumänien tvåa (vilket förvandling i så fall för Rydes gäng efter den inledningen och snacka om att vinna rätt matcher), Norge trea och Spanien fyra.

 

Spanien måste förresten slå Angola, annars ryker man. Igår trodde vi att de skulle vinna gruppen.

Älskar det här med att inbördes möten går före målskillnad (men observera att i de officiella tabellerna sorteras lagen efter målskillnad fram till efter sista matchen).

***

Trodde på Bojana Popovic i detta OS. Eller skrev i alla fall inför OS att hon skulle vara ”överraskande bra”.

 

Så fel jag hade.

Hon skulle aldrig låtit sig övertalas.

Montenegros damer är, tillsammans med Sveriges herrar, OS-handbollens största besvikelser så här långt. Men svenskarna har i alla fall chansen att rädda upp det fortfarande.

***

Publiken här asså.

När inte Brasilien eller Argentina spelar följer man ungefär samma mönster: det är rätt trist och dött i första halvlek. Sen i andra väntar åskådarna och ser vilka som ligger under och så håller de stenhårt på dem, till och med bär fram underdogen ibland. Sett det gång på gång.

***

Hjälpte kollegan Stefan Holm med ett tillägg/en faktaruta om de snabbaste bollsporterna på OS, alltså där bollen går som snabbast. På vilken plats tror ni handbollen hamnar bland tennis, fotboll, volleyboll, pingis och de andra bollsporterna? Svaret hittar ni här.

Spelar utan press resten av OS

av Johan Flinck

Gjorde som i natt efter herrarnas match: bytt ut blixtbloggen mot en lite mer genomtänkt tyckare som ska gå i tidningen.

Här har ni den. Plusbetygen under.

RIO DE JANEIRO. Kvartsfinalplatsen säkrad, revanschen tagen, godkänt utkvitterat och pressen borta.
Det talar för Sverige.
För det är i de här lägena man är som bäst.

Damlandslaget i handboll har sällan, eller nästan aldrig, varit ett gäng för kniven-mot-strupen-matcher.
Det har vi sett gång på gång i till exempel VM, senast i åttondelen mot Danmark i vintras.
Det återstår till tisdagens kvartsfinal för att se om man har lyckats bli det.
Därför har EM-formatet alltid passat Sverige. Där har man kunnat ta sig vidare med bra resultat tidigt, när det funnits räddningsplankor kvar som man sedan inte ens behövt beträda. OS-kvalet i våras är ett annat exempel, när Sverige säkrade platsen i Rio redan mot Polen.
Och nu är alltså Sverige i OS-kvartsfinal redan, trots att en gruppmatch återstår.

Man har därmed tagit revansch för fiaskot i London-OS (och VM-debaclet i vintras) och har redan kvitterat ut godkänt betyg för detta OS, det tycker jag faktiskt man kan säga.
Därmed spelar man utan press resten av OS, så länge man inte får möta Angola i kvartsfinalen, men det kommer inte att hända.
Man har från och med nu allt att vinna och det är då detta landslag brukar vara som bäst.

Det är därför jag tror att Sverige har en bra chans mot Frankrike, även om förbundskapten Olivier Krumbholz är tillbaka efter två år på bänken vilket betyder att världens kanske bästa försvarsspel, eller i varje fall det mest fysiska, också är tillbaka.
Vi har inte facit ännu men det troliga är att Sverige måste vinna mot Frankrike för att slippa Norge i en kvartsfinal. Om Brasilien bara besegrar Montenegro, som redan är borta från en kvartsfinal, i sista matchen så vinner man gruppen. Norge slutar tvåa även vid förlust mot Rumänien. Fel av mig, som Signell upplyste mig om i dag: förlorar Norge mot Rumänien blir man trea, Rumänien tvåa och Spanien fyra.

I vinstpotten om Sverige blir tvåa i gruppen finns Spanien i kvarten. Skulle ta spanjorerna alla dagar i veckan före Brasilien på hemmaplan eller Norge i kvarten, utan att för den skull hävda att Spanien är ett dåligt lag, absolut inte.

Sverige imponerade egentligen inte mot Nederländerna och ett kryss mot VM-finalisterna låter bättre än det är.
Men det är en styrka att fixa den där poängen trots att två av de viktigaste spelarna och största härförarna, Isabelle Gulldén och Linnea Torstenson, inte kom upp i sin normala nivå – även om de stod för bra saker i viktiga lägen.
Gulldén berättade efteråt att hon kände sig trött – nej, inte sjuk eller hängig, utan bara energilös och låt oss bara hoppas att det inte är början på något annat. Det är förstås en väckarklocka för Henrik Signell i matchningen av till exempel Nathalie Hagman mot Frankrike. Hagman har gått ganska hårt i turneringen och får inte se ut som Gulldén i går i en kvartsfinal. Men det där var Signell inne på direkt efter matchen; hitta balansen mellan att göra vad man kan för att vinna mot Frankrike men inte till vilket pris som helst.

Då var det desto mer glädjande att tre spelare som haft en tuff inledning på OS och/eller inte fått så mycket förtroende klev fram, framför allt i första halvlek: Johanna Bundsen, Jenny Alm och Carin Strömberg.
Vi kommer allt längre in i turneringen och varje match sliter allt mer. Ska man gå långt krävs det bredd i truppen. Den börjar vi nu se efter att det såtts tvivel om det tidigare.
Och går Sverige långt, förbi kvartsfinalen, då kan Nathalie Hagman mycket väl bli hela OS skyttedrottning.
14 mål i går och 33 totalt.
Målsinnet personifierat.
Signell berättade efteråt att han var på väg att låta Hagman spela högernia igen en bit in i andra halvlek när Angelica Wallén hade kört fast fullständigt och Isabelle Gulldén praoat där en stund. Men så fick Wallén hyfsad ordning på grejerna när hon fick en chans till och fixade faktiskt tre straffar i andra halvlek.
Och med Wallén som högernia får man ju också ut bollarna till Hagman på kanten.
Då är det värre på den andra kanten. Loui Sand får massor av speltid men hon är ju knappt med i matcherna.
– Där ute är man svältfödd, som Jamina Roberts, som fick känna på att stå och titta på i vänsterstruten, sa om bristen på utspel.

Trots Walléns tre fixade straffar så är högernio fortsatt en följetong i detta OS.
Om man kör fast igen verkar nu planen vara att låta Hagman och Michaela Ek själva ta hand om högersidan i försvaret, trots att det såg ut som det gjorde mot Ryssland.
– Jag tror inte att det kommer att läcka så mycket där igen som det gjorde mot Ryssland. Det blev olyckligt på många olika sätt, säger Signell.

Plusbetygen

Johanna Bundsen ++++
—————
Loui Sand ++
Linnea Torstenson ++
Jenny Alm +++
Jamina Roberts ++
Isabelle Gulldén ++
Carin Strömberg +++
Angelica Wallén ++
Sabina Jacobsen ++
Nathalie Hagman +++++
Michaela Ek ++
Linn Blohm ++
Frida Tegstedt ++

Kan inte se Sverige ta någon poäng i OS

av Johan Flinck

Blixtbloggen på slutsignalen (som höll ungefär samma klass som Sverige i andra halvlek) är nu utbytt mot den här, något mer genomarbetade, spalten till fredagstidningen.

Plusbetygen hittar ni längst ner.

RIO DE JANEIRO. Det här laget är inte bättre på att spela handboll just nu.
Men vad värre är: viljan saknas.
Därför finns det inget som talar för att Sverige ska ta en enda poäng till i detta OS.

Sverige kom till matchen med tre fina skalper mot Slovenien på lite drygt ett år: i EM-kvalet, i EM och i OS-kvalet.
Tre segrar som borde stavas mentalt övertag.
Så såg det också ut i början: 4-1 efter sju minuter.
Sverige hade inlett samtliga tre matcher lika fint.
Visserligen hade både Tyskland och Egypten kommit ifatt och så småningom förbi. Men Sverige hade i båda matcherna krigat sig tillbaka och gett oss, och sig själva, två rysare in i slutminuterna.
För det är ju det som kännetecknat det här laget alltsedan EM-premiären i januari. Att man hela tiden har visat en attityd som fått oss att älska det här laget, även om kvaliteten på spelet och spelarna inte varit densamma som i OS 2012 och VM 2011.
Men i andra halvlek fanns den plötsligt inte längre och det är som Ola Lindgren säger: ”Det smärtar, det smärtar”.

Jag förstår att det finns en osäkerhet och ett rejält dippat självförtroende i botten skapat av två raka förluster. Och en frustration över att man inte får ut mer efter all den tid man lagt ner hela sommaren på otaliga lägerdagar.
Den blir inte mindre av att man missar tre 100-procentiga frilägen rakt framifrån i första halvlek (Andreas Nilsson x 2 och Jim Gottfridsson).

Men det är ingen ursäkt för att inte ge allt i en, av allt att döma, måstematch, hur hopplöst det än ser ut. För det har sett hopplöst ut för det här laget förut också men då har man krigat sig tillbaka. Det var så man tog sig hit.

Tittar vi på det mer handbollsmässiga kan vi konstatera att Slovenien var ett mycket bättre lag den här kvällen. Tyskland var också bättre. Egypten var det kanske inte men Sverige förlorade ändå.
Men det beror också på att Sverige inte kommit upp i den nivå rent kvalitetsmässigt som man behöver. Det där är ju kommunicerande kärl.

I grunden har inte svensk handbolls heliga treenighet målvakt-försvar-kontring fungerat i detta mästerskap. Så har man också haft färre kontringar än motståndarna i samtliga matcher.
Sex-mot-fem-spelet är ett kapitel för sig och avhandlat tidigare i den här spalten.
Sverige hade tretton tekniska fel mot Sloveniens sex.
– Med tretton tekniska fel är det svårt att vinna mot något lag i världen, som Kim Andersson sa.

Jag ska inte tjata om de som inte är här i Rio (som Ekdahl Du Rietz, Ekberg, Östlund, Källman, Sjöstrand… ja, nu gjorde jag det ändå) men när de inte är här så har det krävts ännu mer av de som är på plats i OS – framför allt av nyckelspelarna.
Och flera av dem verkar helt enkelt inte vara i form.

Jim Gottfridsson har inte motsvarat (de högt ställda) förväntningarna och dessutom finns det ingen riktig back-up då förbundskaptenerna valt att satsa på Gottfridsson som ensam mittnia i truppen.

Mattias Andersson och Mikael Appelgren har inte kommit upp i den nivå i målvaktsspelet som ett svenskt landslag behöver för att vinna matcher på den här nivån. Man har visserligen inte förlorat målvaktsmatchen i någon av de här kamperna rent procentuellt, men det här landslaget behöver helt enkelt fler räddningar för att kompensera det andra i spelet.

Johan Jakobsson kvitterar definitivt ut godkänt så här långt men har inte varit i den hysteriska form han var i EM:

Försvarsspelet, med Tobias Karlsson och Jesper Nielsen som centralgestalter, har inte klaffat med alldeles för många utvisningar som följd i de två första matcherna, vilket också ska kopplas till att man inte hade det målvaktsspel bakom sig som man är vana vid och därför inte hittat tryggheten.

Kim Andersson? Nej, han är inte förlåten. Men att han skulle vara i toppform i OS med den sommaren bakom sig kan man inte kräva. Men förbundskaptenerna har valt att chansa med honom och jag kan inte påstå att de gjort fel med tanke på vad man har bakom Andersson och Jakobsson på positionen.
En Andersson i den här formen och en Källman hemma med sargad kropp har förstås också försvagat försvarsspelet betänkligt. Plötsligt kunde man inte neutralisera Zorman och Bombac som man lyckats med gång på gång det senaste dryga året.

Andreas Nilsson är långtifrån ”Mr 100 procent” numera och över huvud taget har motståndarna fått bort det svenska linjespelet, även om Nilsson och Nielsen lyckats fixa några utvisningar.

Känslan, och tonen här, är att Sverige redan är ute ur OS.
Men det är man faktiskt inte.
I EM lyckades man krångla sig vidare från ett nästintill liknande läge hela vägen till ett OS-kval.
Men då fanns viljan där.
Därför har jag oerhört svårt att se Sverige gå vidare nu.

Förmodligen räcker det inte med att vinna de två återstående matcherna mot Polen och Brasilien utan man behöver dessutom hjälp med ”rätt” resultat i flera andra matcher.
Men som det ser ut nu, med det här spelet och den här attityden, kan jag inte se hur Sverige ska ta en enda poäng i detta OS.

***

Plusbetygen:

Mattias Andersson +
Mikael Appelgren ++
—————
Jerry Tollbring +++
Lukas Nilsson ++
Jonathan Stenbäcken ++
Jim Gottfridsson +
Kim Andersson +
Johan Jakobsson ++
Mattias Zachrisson +++
Andreas Nilsson +
Jesper Nielsen +
Tobias Karlsson +

Övriga spelade för kort tid för att betygsättas.

Skönheten och odjuret

av Johan Flinck

Svensk damhandboll bröt en barriär i dag.

Så löd första meningen i den tyckare jag började skriva fem minuter in i andra halvlek mot Ryssland och som skulle vara klar lagom till slutsignalen.

Jag fortsatte skriva på samma tema men när den var nästan klar, med sex minuter kvar, låg Sverige under i matchen för första gången.

Det var bara att radera (ja, inte bokstavligen just då eftersom Sverige hade chansen ännu) och inse att man inte skulle hinna skriva en ny text vinklad på en förlust.

I stället blev det den här spalten till torsdagens tidning några timmar senare:

RIO DE JANEIRO. Vad tar vi med oss från förlusten mot Ryssland?
* Att Sverige är bra på att göra mål i OS.
* Att Nathalie Hagman behövs på nio meter.
* Att försvarsspelet behöver höjas.
* Att Linnea Torstenson använder en badanka som propp.

Det fanns en tid, under Per Johanssons styre, då Sverige var tvungna att hålla nere baklängesmålen till max 25 mot nästan vilket lag som helst för att kunna vinna matchen.
Anledningen var att man hade så förtvivlat svårt att göra mål och därför fick förlita sig på ett ramstarkt försvar.
Den tiden är definitivt över.
Efter tre omgångar i OS har Sverige gjort flest mål av alla lag: 96. Man har inte gjort det mot en trio blåbärsnationer heller utan mot en av guldfavoriterna (Ryssland) samt svårspelade Sydkorea och så svaga Argentina då.
Alla handbollstränare och -spelare predikar alltid målvakt-försvar-kontring som de tre nycklarna till framgång.
Det gjorde det svenska laget inför OS också.
Men en titt i statistiken från matcherna visar att man visserligen hade kontringsfest mot bleka Argentina (11 mål på 18 snabba omställningar) men att man haft färre kontringsmål än motståndaren både mot Sydkorea (sex mot åtta) och Ryssland (två mot fem).
Ändå gjorde man 31 mål mot koreanskorna och 34 mot ryskorna.
Slutsatsen blir att Sverige är väldigt bra på att göra mål i uppställda anfallsspel (och på straff för all del).
34 mål framåt mot Ryssland är bra, riktigt bra.
En snabb titt bakåt i tiden visar att inget lag har gjort mer än 30 mål på Ryssland i något mästerskap de senaste fem åren. Senast ett lag gjorde 34 mål mot ryskorna i ett mästerskap var OS-finalen 2008 som Norge vann med 34-27. I regel håller Trefilovs gäng nere motståndaren på 25-26 mål, som här på OS där man släppt in 25 mot Frankrike och 23 mot Sydkorea.
Därför borde Sverige förstås vunnit matchen.
Det hela blir ju inte mindre intressant av att Sverige nu har Frankrike och Nederländerna kvar. För när de båda möttes i OS-premiären stannade siffrorna vid 18-14(!) i fransyskornas favör.
Frankrike verkar ha fått till sitt klassiska, stenhårt fysiska försvarsspel igen. Frågan är hur många mål Sverige lyckas göra mot det i sista matchen.
Hos Nederländerna snackar man mer tiki-taka-offensiv än fruktat försvar (32-32 mot Sydkorea i natt). Men om inte Sverige ska behöva göra 35 mål eller nåt mot Nederländerna måste försvarsspelet höjas. För att inte prata om inför sista matchen mot Frankrike.
***
Det är sällan vi ser damerna klappa ihop på det här viset. Det brukar vara mer förknippat med herrarna.
Som vanligt är det svårt för alla inblandade att förklara ett sånt ras minuterna efter matchen.
Linnea Torstenson försökte:
– Det är som man drar upp proppen ur ett avlopp och så bara rinner allt igenom. Man gör allt för att täppa igen det men man hittar inte ankan.
”Ankan”?!
– Ja, man hittar liksom ingen badanka i badkaret att trycka ner.
En badanka som propp?! Vi förstod i alla fall innebörden – till slut.
Jag tyckte Henrik Signell förklarade det ganska bra på min fråga om vad som händer och vad man försöker göra i timeouterna mitt i en kollaps.
– När man inte har en go känsla så blir man individuell i sitt tänk, man vill skydda sig själv, sin position och sin heder. Då hjälper man inte varandra för då kan ”min” spelare bli fri. Då försökte vi hitta tillbaka till grunderna och skapa trygghet. Men det fungerade inte i dag.
***
I mina ögon var Rysslands bredd i truppen avgörande (tolv olika målskyttar mot Sveriges åtta till exempel). När någon spelare körde fast kunde Trefilov byta ut mot en likvärdig. Och byter gör han ju gärna.
Sverige är samtidigt väldigt beroende av Torstenson, Hagman, Blohm och, framför allt, Gulldén, framåt.
När ryskorna hämtade igen sexmålsunderläget var det bara Gulldén som gjorde mål (fyra, varav två på straff) för Sverige under en tiominutersperiod.
***
De båda halvlekarna visade också vad det betyder att ha Nathalie Hagman på nio meter. Kanske ska man fundera på en djärv lösning i en av halvlekarna, där till exempel Jamina Roberts spelar högerkant framåt och högertvåa bakåt?
***…
Med lite bättre försvarsspel vinner Sverige mot Nederländerna i morgon och säkrar en kvartsfinalplats – även om det blir en rysare som vanligt. Sedan får vi en match om andraplatsen i gruppen mot Frankrike.
***
För herrarna känns det svettigare.
Men inför matchen mot Slovenien i dag har man i alla fall ett mentalt övertag med tre segrar och en oavgjord i de senaste årens tävlingsmatcher.
I EM och OS-kvalet hade man nio liv som tog dem till Rio. Har man kvar några nu som gör att man trasslar sig vidare?

***

UPPDATERING!

Plusbetygen:

Johanna Bundsen +
Filippa Idéhn +++
—————
Loui Sand +
Linnea Torstenson +++
Jamina Roberts ++
Isabelle Gulldén ++++
Carin Strömberg ++
Sabina Jacobsen ++
Nathalie Hagman +++
Michaela Ek ++
Linn Blohm +++
Frida Tegstedt ++

Övriga spelade för kort tid för att betygsättas.

***

Ni har säkert redan läst dem på sajten men här är länkarna i alla fall till de två nyhetstexterna efter matchen.

Den ena om raset och en badanka.

Den andra en ny om slantsinglingen.

***

Den här ryske journalisten har ett lite annorlunda beteende i den mixade zonen. Han står alltid och håller (fast) spelarna i armen på det här sättet när han pratar med dem. Det är mer faderligt än hårdhänt, ska tilläggas. Kanske nåt man skulle börja med själv när presschefer (inte i handboll dock) börjar dra i spelarna.

Skärmavbild 2016-08-11 kl. 03.07.37

***

Emma Lukins på TT drog iväg dagens bästa tweet mitt under matchen:

Förbundskaptenskampen Sverige-Ryssland. Eller Skönheten och odjuret som filmen också heter.

***

Sveriges protest mot handduksspelaren i Egypten avslogs för övrigt – och som väntat. Anledningen var att spelaren dels kastade av sig den direkt och dels påverkade han inte slutresultatet.

Helt rimligt. Men den svenska lagledningen fick i alla fall markera.

Nämnas ska att när Jim Gottfridsson skulle springa in på planen igen i andra halvlek, efter att varit ute vid bänken och bytt tröja för att den andra hade rivits i sönder, stoppades han först av domaren.

– Du får två minuters utvisning om du springer in så där, sa domaren.

Vad felet var?

Han hade, svettig som han var, inte lyckats dra ner tröjan riktigt hela vägen till byxlinningen. Det syntes fem centimeter av magen. Det fick han därför fixa innan han kunde komma med i spelet igen.

***

Började lyssna på Janne Anderssons Sommar-program.

Kul anekdot om när han, Ola Lindgren och ett par till i Alets IK slog vad i bastun på Alevallen en vinterkväll om vem som var beredd att krypa naken över hela den snöklädda planen.

Lindgren gjorde det.

Kollade i kväll med Ola om han hade lyssnat på programmet. Det hade han inte, mer än lite i början bara. Men Janne hade ringt honom och frågat om det var okej att dra storyn.

Vad vann du då?

– Det kan jag inte berätta här, log Lindgren.

Om protesten, diktatorn och listan

av Johan Flinck

Jag såg inte själv ”handduksspelaren” i sista anfallet mot Egypten. Men twitter gjorde mig uppmärksam på det och efter att jagat Stefan Lövgren i ett par timmar bara för att fråga om de också noterat det och få något slags citat (vid den tiden) till ett knäck om det lite komiska i situationen så fick jag napp.

Och då visade det sig att Sverige till och med lämnat in en skrivelse/protest om det.

Nu får den svenska lagledningen en del skit för det i sociala medier. Men de krävde inte utvisning, omspela eller något liknande (vilket Lövgren också uttryckligen säger i texten). De ville bara markera då det allt sedan EM lagts åtskilliga timmar på att diskutera färg på spelarnas skydd, lagkaptensbindel etcetera. Plus då att ingen delegat reagerade och där fanns det kanske en viss bitterhet (utan att jag fick det verifierat) mot att delegaten gav Tobias Karlsson två minuter för att han ställde sig upp och reagerade spontant när Lukas Nilsson slogs ner. I sken av detta kan jag förstå att Sverige lämnade in en skrivelse för att markera.

***

Men nu tittar vi framåt. Snart match igen. Sverige-Ryssland. Vinner Sverige den… ja, då har Signell något riktigt stort på gång. Jag tror det blir tufft.

Snackar vi rysk damhandboll är det svårt att komma runt Trefilov.

Knäcket om hans skräckvälde på bänken har det skrivits om många gånger. Nu fick jag äntligen pratat med honom och en av spelarna tack vare den tolk som OS-arrangören tillhandahåller i varje mixad zon till respektive lag. Ett av överraskande bra initiativ i de här spelen.

Därför tycker jag att det var värt att skriva om Trefilov igen. Dessutom kommer svenskornas nyanserade bild av honom fram också. Nu var texten lång som den var så jag fick inte med alla röster om Trefilov. Men Gulldén berättade att hon till och med skulle kunna tänka sig ha en sådan tränartyp, mest för att ha testat det.

Ni läser artikeln om och med Trefilov här.

Och här ser ni det famösa reportaget som TV2 Norge gjorde och som avslöjar vad Trefilov egentligen säger. Det är inga vackra ord. Sedan vet jag också att det alltid är vanskligt att översätta uttryck rakt av, de kan få en starkare betydelse på till exempel svenska än vad de ordagrant har i det ryska språket.

***

Isabelle Gulldén är en av svensk damhandbolls två bästa spelare genom tiderna. Den andra är Mia Hermansson Högdahl. Men var står sig Gulldén i internationell konkurrens i dag?

Jag beslutade mig för att försöka reda ut det och drog ihop en jury med Claes Hellgren, Martin Frändesjö och Per Johansson för att lista de 15 bästa damspelarna just nu. Ni hittar den här (plusinlåst).

Till det har jag en artikel med Gulldén där hon får plocka ut sin topp-tre och den är inte plusinlåst.

***

Rejäla paket på handbollen på sajten hela dagen:

Skärmavbild 2016-08-10 kl. 16.03.14 Skärmavbild 2016-08-10 kl. 16.03.56

***

Missa inte att följa mig på Facebook för att få allt jag skriver om handboll i ert flöde. Ni gör det genom att gå in här och trycka på Gilla-knappen rätt högt upp.

 

 

Sida 15 av 207
  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB