I dag startar jag och Amanda ett lycko-projekt. Det handlar om vår strävan att vara så lycklig det bara går. Från smått till stort. Jag har varit djupt olycklig i livet av en massa olika anledningar. Min skilsmässa för ett par år sen ska vi inte tala om. Då fanns de dagar då jag inte ville gå upp ur sängen. Ett tag var jag så olycklig att jag slutade prata, det var nog då mina vänner var som mest oroliga. Så jag har verkligen varit nere i bråddjupet och vänt. Jag har varit olyckligt kär, olycklig över mig själv, ja olycklig över en jävla massa grejer. Trots detta ser jag mig som en grundglad person. Jag vill att livet ska vara roligt och fantastiskt men det är klart att det ofta är långt i från häääääärligt i bland. Jag tycker att jag har fått ganska bra koll på vad som gör mig lycklig, hur jag håller mig själv i schack men det är ett jobb ska ni veta. Att vara lycklig.

Men precis som Amanda skriver tänker vi utforska, testa, tipsa och försöka leva så lyckligt det bara går. Hitta manualen.

Jag börjar i dag. Så här:

 

Samla i hop mig själv och starta om.

På söndagarna har jag otroligt behov av att samla i hop mig själv. Jag tänker att jag är som om att alla jag har träffat under veckan har tagit en liten bit av mig så att jag är alldeles trasig i mina konturer. Min hjärna är mosig och mitt hjärta är mjukt. När jag var yngre botade jag mig själv genom att åka hem till mamma på söndagsmiddag. Hon drog i gång söndagsmiddagarna när jag flyttade hemifrån sjutton år gammal. Min kloka mamma kände att hon behövde samla ihop oss en gång i veckan. De här middagarna blev livsviktiga för mig, mina systrar och mina vänner. Det var här vi pustade ut, grät lite, skrattade, fick en kram och blev oss själva igen efter veckan. Vi åt alltid spaghetti och köttfärssås det var som vår familjs kosher. Sen blev vi med egna familjer så det är ett helt megaprojekt att få till en regelrätt söndagsmiddag men det händer fortfarande i bland. Nu har jag min egna söndagsritual.

På söndagarna vill jag helst aldrig klä på mig. Om jag måste väldigt mjuka och snälla kläder. I dag har jag nattlinne och raggsockor. Förmiddagen går åt till att dricka kaffe, läsa morgontidningen, något magasin, gosa med mina barn, hjälpa Rosa med något pyssel… Jag har gråtit en gång i dag åt en fantastiskt inslag på Nyhetsmorgon.

Någon gång efter lunch gör jag en nystart.

Jag tar fram min kalender och familjens köksmånadskalender. Så går jag igenom min vecka, Gustavs vecka, Rosas veckobrev från skolan och för noggrant in allt som ska hända under kommande vecka. Jag bokar barnvakt om det behövs och allt annat som gör att jag har koll.

Sen mot kvällningen så ser jag till att det blir ordning och reda på mig själv. Jag badar, rakar ben, lägger kanske en välgörande mask om j och målar naglarna.

I min perfekta värld är nästa steg att jag går igenom mina kläder inför veckan också. Men jag är inte där riktigt än.

Det här gör att jag hittar mig själv, rustar mig inför veckan, inte har något som gnager jag inte har koll på. Jag sätter helt enkelt ramarna för veckan som kommer så att jag får lugn och ro i min hjärna. Det ger mig mer tid för lycka.