som gör att mina barn inte kommer bli sportproffs? I mitt livspussel får precis på millimetern jobb, skola och förskola plats. Allt utanför detta blir problem, dåligt samvete och ett kaos. Från att jag glömmer till att jag liksom som en inre protest blir sen med betalningar och annat. Rosa har två aktiviteter i veckan. Teater och ridning. Som tur är har hon blivit så stor så att hon kan sköta teatern själv men ridningen kräver skjuts, hjälp på plats och en jäkla massa utrustning. Jag vill ju jättegärna att hon ska få göra allt i hela världen samtidigt som jag inser att jag inte får i hop det. Den här veckan bestämde jag att hon inte skulle gå på ridningen och det var som att allt blev lättare, luften klarare och livet flöt på i bra takt.

Men jag känner mig som en supertaskig mamma. För visst borde jag bara fixa det här? Eller? Jag blir helt stressad av barn med aktiviteter veckan lång, hur föräldrar drillar sin barn till fotbollsstjärnor och står hela helgerna längs planer av olika karaktär från tidig morgon. Mina helgmornar är heliga. Det är då vi myser runt i pyjamas, hämtar energi och umgås bland frukostfrallor, pyssel och morgontidningar.

Ja, jag vet inte. Jag minns inte att jag blev skjutsa någon stans utan tog mig själv till olik träningar och stall. Kan man vänta till barnen kan ta sig dit själva? Hur många aktiviteter lagom? Hur ska man tänka?