Visst har världen blivit farligare, bilarna snabbare, pedofilerna fler och om man ger sig ut på internet finns det inget som inte är lite fel eller kan framkalla cancer. Jag har ett barn som börjar bli stor. Ett som står på gränsen till att kunna ta vara på sig själv och vars största längtan är att få göra det. Hon önskade sig egna hemnycklar i födelsedagspresent. Säger inte det allt? Men jag är någon helt annan stans. Jag lider av tvångstankar att allt farligt ska hända så fort jag vänder ryggen till. Målar upp katastrofbilder så fort jag får chansen. Allt detta onödiga i stället för att lita på min snart ganska stora flicka. Lita på och med det ge henne världens bästa självförtroende.

När jag var liten fick jag gå och handla själv när jag var fem år. Min mamma som låg till sängs när hon väntade Amanda hade inget val. Jag fick lära mig att snällt fråga en vuxen om jag kunde få gå med den när jag skulle gå över gatan. När jag var sex år fick jag min första egna häst. Mitt fina, svarta russ och jag red omkring i skogarna runt vår gård på Gotland tillsammans med min bästis som var två år äldre. I bland har jag undrat över hur jag kunde få så god självkänsla och tokgenen att våga tro på att the sky is the limit. Jag tror att jag har förstått. Jag tror att det är min mammas totala tro på att jag och mina systrar kan klara vad som helst. Jag brukar fråga hur hon kunde låta oss flänga omkring i världen utan att vara orolig. Hon svarar alltid att visst kan jag vara orolig men jag litar alltid på att ni tar rätt beslut och tar er hem på bästa sätt.

Så det är dax att jag slutar vara dumbeskyddande. Att mina spöken gör att mina döttrar aldrig får möta verkligheten. Klart jag inte kommer släppa dem helt till vargarna men jag måste våga lita på. Rosa är ju en smart tjej med hjärtat på rätta stället. Allt eller inget kan hända hela tiden vare sig jag har katastroftankar eller ej, vare sig jag är med eller ej. Mitt beskydd kommer inte skydda den kommer kanske i värsta fall stjälpa. Härmed slutar jag curla, lita på att min dotter klarar allt och låter henne göra lagom-egna saker för hennes ålder.

Hjälp mig! Hur gör ni? Vad låter ni era barn göra själva från vilken ålder?