Som någon lite yngre än jag hade sagt. Men herre gud vad det är mycket just nu. Jag börjar mina dagar i ottan för att stupa handlöst i säng sent om kvällarna. Så mycket roligt så jag ska verkligen inte klaga men jag ligger lite över maxgränsen just nu. Därav lite trista och korta blogginlägg…

Det här inlägget blir lite allt möjligt.

Jag börjar med en jeansrapport: Dagarna bara springer i väg och jag är alltså inne på den femte veckan på denna jeansresa. Drog på mig paltorna härom dagen och nu kan jag i alla fall stänga dem. Men det är inte bra nog då allt över linningen liksom pöste över. Lite pös kan absolut vara helt okej men det här tog priset. Någon frågade hur övergången till GI hade påverkat mig. Jag kan bara säga att det gick som smort. Livet blev lite lättare och godare framför allt. Jag tror på långsamma livsförändringar och det är den vägen jag är inne på nu. Utan potatis/pasta/bröd/socker är jag snart där jag vill vara. Massor av grönsaker och protein är min grej!

Alla fina kommentarer!

Jag älskar att ni tycker, berättar, delar… När ni skriver fint blir jag helt superrörd. Ville bara att ni ska veta det. Tack!

Nu ska jag stormsova. Någon gång vid femrycket i morse vaknade jag av att något gjorde ont och insåg att jag sov på en napp. Ni kan kalla mig ”Mamman på nappen”…

God natt!

PS. Bilden visar ett litet kärt kusinbesök från i eftermiddags.