Jag sitter och jobbar på ett café på min gata i stan. Amanda har åkt till Gotland och jag väntar in en skolavslutning sen bär det av för oss också. Sitter och funderar på det här med att saker och ting händer. Saker tar slut och något annat tar vid. Jag finner mig själv att tänka definitiva tankar eller att jag i alla fall vill att det ska vara så. Jag vill veta när det tar slut och när något börjar. Min kontrollhjärna funkar gärna så. Men så slår det mig att det definitiva inte är det som är viktigt. Det är förändringen och den pågår ju hela tiden. Hela livet är en rörelse. Vi föds, älskar, lever, separerar, får barn, börjar och slutar på jobb… Allt faktiskt när det är dags för det mesta. Även om det kanske inte känns så.

Har de senaste dagarna varit väldigt i sommarens början och slut. Just nu kom jag på att det är att göra mig själv en otjänst. Jag ska vara i sommarens rörelse. Låter flummigt jag vet. Men jag är glad att jag kom på det nu.