Vi planerar dop här på ön. Jag är inte döpt, ingen av mina systrar heller, Rosa är inte döpt. Dop är inget som har stått på min agenda över saker som är viktiga i livet. Men för min kille och hans familj är det en sån sak. Som man gör. De flesta dop jag har varit på upprör mig. Inte för att cermonin som sådan är något annat än fin utan för det som sägs. Att barnet tillhör gud, att gud är viktigare än föräldrarna och att nu får barnet tillgång till gud. Är inte gud till för alla? Finns inte gud överallt? I min religion så är gud kärlek. Det goda i livet. Inte sträng och bara till för de som gör ”rätt”. Jag är inte emot dopet men jag känner att jag måste hitta min väg i det här. Wilmas ändå otvungna väg för att hon är ett barn som måste få bestämma själv senare vad hon tror på.

Nu fattar jag att ni tycker att jag kanske borde hoppa över det här. Men jag är med på dopet, jag tycker att det är viktigt att Wilma får en fest, gudföräldrar, det är på något sätt att manifestera att hon finns och är viktig. Men hjälp mig här. Hur gör man en bra mellanvägscermoni? Mellan gud och hippieandlighet? Vilka fina låtar kan man spela? Något annat man ska tänka på? Hur gjorde ni?