Jag förstår inte de som klarar att somna efter tolv på vardagar. I går lyckades vi få alla barn i säng i skaplig tid och oss själva. Skillnaden för mig är att hela den här dagen känns som en lättnad. Allt från humör till kropp känns annorlunda. Min mamma som är en supersnygg kvinna i 60+ brukar besvara frågorna om sitt bevarade utseende med att hon under alla småbarnsåren sov mellan tio och sju, som ett barn. Jag tror mycket på den grejen också efter som kroppen gör underverk med oss medan vi sover. Det är då den läker, producerar nytt och allt det där som gör oss så fullständigt unika. Nu blir det 22.00 som är ligga-i-sängen-tiden för mig igen. Även om jag inte somnar då så är jag i alla fall i viloläge.