Godmorgon säger vi från sjukstugan. Wilma har som sagt vattkoppor så vi är hemma och stökar denna måndagmorgon. I natt hade Wilma sjuk feber. Efter vatten och supp kunde jag inte somna om. Så jag började googla vattkoppor. Efter att ha doktorerat i sjukdomens alla fakta gick jag ännu djupare och började läsa om verkliga fall. Det skulle jag aldrig ha gjort. Barn har ju dött av denna extremt vanliga sjukdom.

Sen spenderade jag timmar med att lyssna på varje andetag. Lät de inte lite ansträngda. Hög feber lika med hjärnhinneinflammation… Kalla mig galen för jag kände mig så. Jag kan googla ihjäl mig. Och mina barn när mina hemskaste diagnoser ställs via internet på nattkröken. Aja, Wilma är som en prickig korv men piggelin i dag. Jag mer trött än vad jag borde på grund av djupt researcharbete.

Jag tänker så här i vårt nya informationssamhälle. Hur ska vi som inte kan hålla oss från att ta reda på allt inte gå bananas över diagnoserna. En kompis till mig var härom dagen på vårdcentralen med sitt barn och läkaren började googla symtom och förklaringar. Då kände jag att jag lika bra kan hoppa i läkarrocken och sätta i gång. Vem och vad ska man lita på? Eller ska jag bara låta livet på gå och inte vara så hysterisk.

Vänliga hälsningar

Mamma på gränsen till nervsammanbrott