Vilket röj det är från dagishämtning till läggning. Handling, matlagning, lek, kel, middag, läxläsning, plock, disk… Först lägger vi Wilma vid sju och sen är det Rosas tur vid nio. När båda ligger i sina sängar sovandes så är det som ett tryggt lugn lägger sig hemma hos oss. Jag älskar att lägga barnen. Inte för att de ska sova även om det kan vara skönt men jag älskar avslutet. Det är som om jag får göra klart dagen med barnen. Vagga in, sjunga en liten sång kanske, läsa, mysa in natten. Som att jag vet att de är hela då på något sätt. Jag vet liksom hur det slutade.

Sen hamnar jag i soffan i lugnet. Jag och Gustav pratar lite, TVn gör sitt och ofta får jag bra tankar, kanske svarar på något mail och planerar morgondagen. Gör klart min dag.

Men tiden utan barn i soffan är för mig livsviktig. Det är min landningsbana.