Kan någon slå mig i huvudet med något hårt tack. Jag vill svimma av och vakna upp lite mer hårdhudad och inte så jäkla mjäkig. Om en timma går mitt tåg till Åre. Som ni alla vet ska jag dit på bröllop. En underbar barnfri helg med min man kan man tänka. Jag kan också tänka det snart. Men just nu har jag först vinkat av Rosa med en klump i halsen och sen lämnat en inte så nöjd Wilma på förskolan. Sen grät jag hela vägen till kontoret. Där jag nu har försökt visa mitt glamm-mood med att klä mig i en pajettkreation. Fortfarande med bröstet fyllt av separationsångest, dödsångest, livsångest ja, alla ångestar man kan ha. När jag trycker på publiceraknappen på det här mailet ska jag försöka ruska av mig allt detta trams och i stället njuta av allt härligt jag har framför mig. Önskar att det fanns något piller mot mjäkiga mammakänslor. Aja, tio djupa andetag. Vem som än styr över såna här saker ge mig lite styrka. Nu börjar jag om. Vi ses igen när jag är på tåget!