Dag 3/Vecka 3

Jag som har längtat efter vecka tre. De första två var liksom helst okej. Jag kunde utföra mycket av träningen på rent överpepp. Trodde att vecka tre skulle bjuda på rutin och kanske lite känna-sig-stark-känslor. Dessa tre träningsdagar har känts som en förbannaelse. Jag fasar för träningspassen, hatar min PT under passen och efter sista skitjobbiga tabatan är jag redan arg på nästa pass. Sanningen är att jag har varit nästa tårar ett par gånger. I dag bekände jag alla mina elaka känslor för Cai (PTn alltså) och han blev överlycklig! Han frågade nämligen redan förra veckan om jag kände mig trött. Visst! Jag känner mig piggare än någonsin svarade jag glatt. Tydligen är det så att det är nu det händer. Tröttheten är lika med att kroppen säger i från att det inte finns några depåer kvar. När den har insett det börjar den jobba med fettet och sen blir man piggare. Så den här träningsdepressionen är tydligen bara helt naturlig.

Så nu ber jag bara till tränings-ultra-fat-loss-gudarna. Ge mig ett tecken (eller en midja) så att jag fattar varför jag gör det här!