Ligger här i min soffa, fortfarande febrig men nu på ny penicillin som ska slå ut allt.

Nog om sjukdomsläget.

Medan jag ligger här tänker jag mycket på hur allt ska fungera hemma. Vi snackar hushållsbestyr och sånt som gör att livet flyter på i skönt takt med två fulltidsarbetade föräldrar med småbarn.

En av sakerna är att veckohandla. Vi har världens bästa matsponsor till vårt program som heter mathem.se. Anledningen till att vi kontaktade dem när vi skulle göra vårt program var att jag precis hade hittat dem och att de löste alla mina handlingsproblem. Man kan säga att de storhandlar åt dig och att du får alla varorna direkt hem till dörren för en ringa penning. Vår tanke var att det är ju en sån superbonus att kunna klicka hem våra middagar direkt hem bara.

Varför mathem.se funkar för mig är för att inte dessa trendiga matkassar funkar för mig. Jag kan liksom inte köpa en hel veckomatsedel och bara laga det. På mathem kan du göra både och.

Den största grejen för mig i det här är att jag slipper tjata på min kille som HATAR att storhandla att vi ska göra det. Vi äter bättre mat. Det kostar mindre eftersom jag inte småhandlar för en förmögenhet i min kvartersbutik varje dag.

Så här planerar jag min veckohandling:

• Först handlar jag alla basgrejer vi behöver.

• Sen klickar jag hem typ tre recept från receptbanken. Det är vad jag klarar av att bestämma.

• Jag handlar bara för måndag till fredag, på helgen vill jag kunna laga mat på feeling.

• Självklart passar jag på handla allt tungt och stort från mineralvatten till blöjor och kattsand.

• Det är lite pilligt i början men när man får snurr på det är det hur enkelt som helst.

• Man kan också handla apotektsvaror och vin.

Som värsta amerika jag vet och jag älskar det.

PS. Alla våra middagsrecept finns också här!

Men jag är crazy bananas sjuk. Jag och Wilma gick till vårdcentralen i går efter en vecka av total förkylning och feber som har kommit och gått. Läkaren konstaterade att vi hade öroninflammation och jag luftrörsinflammation. Så vi gick där i från med penicillin. Knaset är att det känns som om vi pikar i dag. I morse var allt ganska bra men just nu blir det bara värre… Hoppas på att vakna i morgon och vara friskare. Sov gott, det ska jag göra nu.

med den här veckan. Ser fram emot en helt ny spännande vecka!

Det ska bli roligt. Eller hur?!

Jag fyller år i dag. Jag älskar att fylla år men jag tycker mest av allt synd om mig själv i dag. Wilma vaknade runt fyra och ville att det skulle vara morgon. Efter gull och välling somnade hon om och det kändes som om det hade gått max tio minuter innan jag blev uppvaktad på sängen. Finaste frukosten och paket. Finns det något gulligare än barn som kryper upp i sängen. Som på film fast bättre.

Men jag dras ju med den här jäkla monsterförkylningen. I dag gör den liksom ont i bröstet. Jag låter som en rökkärring med kol. Skrattar jag brister jag ut i stans läskigaste hosta.

Kände mig svimfärdig efter barnpåklädning, lämning…

Åkte tunnelbana och jag såg hur folk hatade mig och min hosta. Kom upp ur tunnelbanan och inser att jag har glömt att lämna min nyckel hemma som hon som ska göra ordning efter gårdagens inspelning skulle ha. Panik! Tack gode gud för taxibud.

Kom till jobbet och vår finaste produktionschef Mikaela har köpt blommor till mig.

Nu måste jag vända det här. Vi ska ju ha pressevent med bästa Glammom.se, vårt program med David och Peter kommer ju i dag…

Det kommer bli en bra dag!

Jag har fått Wimsans förkylning eller Amandas eller Charlies. Alla är ju sjuka just nu. Har jobbat på alvedon i dag. Hatar att vara sjuk så jag tänkte att det kanske är mer uppiggande att vara på jobbet än hemma. Men man vet att man borde varit hemma när man blir helt slut av en dagislämning och brister ut i gråt efter att ha missat ett möte i skolan. Ringde till stackars Gustav och grät över min otillräcklighet. Hatar att komma försent och missa möten. Det händer mig nästan aldrig. Men i dag ramlade liksom allt i sär. Minnet, immunförsvaret, intelligensen, styrka…

Så nu går jag och lägger mig.

Vi ses i morgon!

I morgon ska vi ha hela-natten-barnvakt till Wilma för första gången. Vi ska på vuxenmiddag och jag är övertänd redan nu. Det är ju typ två år sen sist. Min mamma ska vara barnis vilket känns tryggt. Då kan mitt arma mammahjärta koppla av och kontrollbehovet gå på kalas.

Senast i dag pratade jag och Amanda om hur det är det här med att ta hand om varandras barn. Är vi inte över lag  jäkligt snåla med barnvaktstjänster? Jag förstår faktiskt inte varför. I min värld så är det lättare att ha några stycken. Då leker de ju med varandra. Visst det blir stökigare och kanske lite bökigare men man får väl bara ta det där och då och städa lite mer eller tillsammans. När jag var liten (på 70-talet) så mojsade man i hop ungarna, hade middagar nätterna igenom och lät alla barn som somnat sova kvar och hämtade dem dagen efter. Det var kollektiv dagishämtning, matlag och noga uttalat att alla hade ansvar för alla barn. Vi bodde ett par år i ett kollektiv och då fick alla barn, syskon eller inte dela rum. Det var mysigt minns jag.  Jag vill luckra upp de stängda dörrarna. Avlasta mina medsystrar och hoppas att de ska göra samma sak med mig. Det kanske är därför vi är så sena med att skaffa barn? Vi vågar inte eftersom att be om hjälp är lika med döden. Vi beter oss som att det är som att behöva låna en miljon av en fattig vän när vi ska fråga om barnvakt.

Det får vara slut med det nu. Jag lovar här med mina systrar och vänner att dörren står öppen, spaghettin och köttfärssåsen på spisen och  att det finns sängplats och kramar till de ungar som behöver. Bring the babys on!

Wilma har börjat på dagis. Den där lilla nu lite stora tjejen. I dag när jag kom för att hämta henne vill hon visa alla roliga saker och sen kramas. När vi kom ut i vårsolen på gatan kände jag känslan av att jag har gjort det här förr. Varit dagismamma, men det var ett par år sen. När jag väntade Wilma fick jag ganska så mycket kommentarer om att jag började om igen, hur det skulle kännas att bli bebismamma igen som att jag skulle gå tillbaka, börja om på steg ett. Som att det var lite jobbigt.

Jag har aldrig förstått det där med att riva av småbarnsåren. Att få det överstökat. Som att livet skulle stå still som i cement eller att ha små barn är något man bara klarar av.

Jag blir helt yr av lycka av mina barn. De får mig att vara i nuet, känna att livet pågår här. Visst kan det vara utmattande men ack så roligt. Med risk för att låta som en supermorsa men jag tycker inte att det är jobbigt att byta blöjor, jag sover mer än gärna tätt intill min barn så länge jag får och jag tar gärna alla små och stora problem.

För just så vill jag ha mitt liv. Kärleksfullt och intensivt. Jag vill stupa av trötthet efter intensiva dagar. Jag vill vara mitt i livet hela tiden och för allt i världen inte bara klara av.

Jag lever ett priviligierat liv. Jag tycker att jag har en bra lön. Jag vet att jag tjänar mer pengar än många. Jag tycker inte att jag har råd med någonting. Runt omkring mig hör jag hur folk köper nya soffor, åker på underbara semestrar, kittar upp barnen i de senaste skidkläderna, renoverar och köper ny bil. Ett materiellt flöde som tydligen är helt normalt?

Jag fattar inte hur folk har råd?

Min ekonomi har varit minst sagt en rocky road. Jag har alltid tjänat bra med pengar men jag har gjort knasiga val som har fått stora ekonomiska konsekvenser. Efter min skilsmässa var jag fattig som en kyrkråtta. Men där och då bestämde jag mig för att jag skulle bli skuldfri. Så under många år levde jag på en och femtio och all fokus låg på att betala tillbaka alla skulder och göra min ekonomi helt ren för att kunna börja om igen på ett bra sätt. Nu är jag där. Ren och fri. Men jag förundras över hur alla verkar ha råd med allt. Jag har inte det.

Hur gör alla? Sparar alla en massa pengar varje månad? Har alla buffertkonton? Kreditkort? Lån? Det är en gåta för mig. För livet är jäkla dyrt om man ska göra allt det där hela tiden man drömmer om!

Jag har gjort typ samma sak som Amanda i dag skillnaden var bara att hon tog bilder under hela dagen. Efter Malous ”Efter tio” Champagnelunch (det sänds i morgon) skildes vi åt, jag åkte hem för att möta upp vår snygga lillasyster Amelia som är fotograf och skulle ta en bild på mig och barnen till Family Living. Hon hade man och barn med sig så de stannade på spaghetti och köttfärssås. På Amelias blogg kan ni se  finfina bilder från vårt landställe på Gotland (bilden i det här inlägget är från vårt vardagsrum där). Jag längtar dit som en tok när jag ser dem. Nu ligger jag i sängen, typ helt utslagen av dagen. Jag ska bara skriva en krönika sen ska jag sova djupt. Sov gott! I morgon är en annan bra dag.

Sitter och gör lite research till ett projekt så här på kvällskvisten. Läser lite bloggar, fnissar lite åt roliga tweets, förundras över livsöden, hamnar  på Facebook. Jag har alltid älskat FB. Går igenom nyhetsflödet. Någon är kär, en annan har cancer, det har firats en åttaårsfödelsedag, någon har fått ett nytt jobb, nån e ledsen, arg, superglad, någon väntar på att äntligen få en bebis en annan har fått sin och visar stolt upp den på bild. Det är som ett ständigt flöde av livet. Utan att på nära håll delta är det ändå där. Jag älskar det. Att få vara med en smula.

Om ni undrar över min nya frisyr är det ursnygga slingor med spännen som Rosa har lånat mig. I neon!