Är den bästa träningen. Det har alltid varit så för mig. Vissa tränar inför beachen. Jag tränar på väg till beachen. Aja, men jag har alltid älskat att träna på sommaren, när jag är ledig, ute i friska luften. Det är så lätt att bara slänga på sig jympadojjorna och ge sig ut på en powerwalk, springtur eller vad man nu vill.

Denna sommar har jag och Bankis kommit på det mest ultimata för att båda vill ut och röra på sig och vill maxa träning men minimera frånvaro från familj. Så vi kör att en springer till stranden och en där i från. Funkar superbra. Bästa är ju att springa till så att man kan ta sig ett belönande dopp när man kommer fram. Men man kan ju inte alltid få allt.

I dag sprang jag cirka 5 km lyssnandes på ”Känn pappen” minns ni träningsmusiklistan vi satte i hop eller var det kanske bara en peppmusiklista. I vilket fall grym att springa till!

Jag började på det här inlägget vid åtta i morse. Sen gick hela dagen. Vaknade tio i sju då Wilma väckte mig. Hon sover i princip från sju till sju nu. Vaknar två, tre gånger när hon har tappat nappen. Det känns helt otroligt. Jag är trött i dag. Det är som om all veckans trötthet svämmade över. Jag gör ofta så springer, supersnabbt och sen behöver jag en dag för att samla ny energi. Har alltid gjort så. Älskar att ha en tusen saker att göra, hatar att vara sjuk och har lärt mig att uppskatta mina mellandagar då jag behöver dem för att överleva.

Dagen började med tidig frukost med Wilma, efter en stund tassade Rosa upp. Hon skulle på badkalas, så hela morgonen slog vi in paket och pysslade. Jag lämnade Rosa, gick och tränade, det var trögt, men jag gjorde det. Lyssnade på Vanna Rosenbergs sommarprat från 2010, det var bra. Temat var att vara lyckad och misslyckad. Kom hem, åt lunch, somnade med Wilma. Har tvättat, lekt, vikt, druckit kaffe och hasat omkring i mjukisbrallor. Nu ska vi laga god mat, titta på Mello.

Bilden är från i morse…

Jag är en riktig periodare när det kommer till träning. Jag har i hela mitt liv tränat från och till. Jag har alltid sysslat med aktiviteter som ridning, skidåkning och annat som är roligt. Men att få till den gnatiga vardagsträningen har minst sagt gått upp och ner. Jag sätter i gång på ett närmast maniskt sätt. Springer, lyfter, spinnar, workoutar…under ett par veckor och om det är en bra period ett par månader. Sen kan det bli inget under en period. Nu är jag i ett skick som är ganska okej men långt i från bra efter en tung graviditet med foglossning, vinter och annat som gjorde att jag var mycket osportig. Under våren gick jag och Wilma på mammabebi-gympa någon gång i veckan för att bara komma i gång. Nu har min kille tillsammans med några andra startat ett lopp som heter ”The Run”. De erbjöd mig och Amanda att få träna med några proffs för att kunna springa en mil den 9 juni. Vi kände att det var en jäkla utmaning men en hejdundrandes chans att komma i form, bli en löpare (alltid drömt om att bli en sån) och kunna bjuda in er att följa med på vår träning var ni än befinner er. Vi hoppas att ni också ska springa loppet tillsammans med oss! Jag börjar verkligen på noll. Första gången våra coacher tvingade ut oss kunde jag springa typ två minuter för att gå i två minuter. Nu har jag tränat fyra gånger sen dess och sist jag ställde mig på löpbandet sprang jag en halv mil utan att stanna. Jag fick lyckokänslor. En träningskick. Det har aldrig hänt förut. Nästa vecka kommer vi att lägga ut hela vårt träningsupplägg. Små filmer från vår träning i hopp om att kunna coacha er om ni vill. Kom gärna med löpningstips ni också! Så gör vi det här tillsammans.