Äntligen! Vi snackar om livet som singel!

Lyssna här!

Jag och Wilma har just hämtat Rosa. Just nu lyssnar vi på musik och Rosa provar klänningar inför skolavslutningen i morgon. Jag älskar skolavslutningar och gråter mer än alla mammor. Rosa tycker att jag är sjukt pinsam. Men det är så fint med Den blomstertid och allt. Jag minns också hur det var när vi var små. Kvällen innan packade vi till Gotland, badade och tvättade håret som mamma sen flätade i tusen flätor så det blev änglalockigt. Jag som redan då älskade att uppträda hade alltid något framträdande jag övade på, någon stämma till kören eller så. Skrattar fortfarande ihjäl mig åt att jag alltid skulle sjunga solo trots att jag inte alls har någon röst att göra några framträdande med. Jag försöker få mamma gång på gång att erkänna att det inte var så tjusigt när jag sjöng ”Jul, julstrålande jul” i väldigt hög tonart på nians julavslutning. Jag fick ju bara giget för att ingen annan vågade.

I vilket fall som helst var mamma bäst på att göra sånt här mysigt. Jag minns varenda en som ett sånt där fint bokmärksminne.

Vi spelar in vår sommarpodd på onsdagar så att den kan komma på fredagar. Vad vill ni att vi ska prata om i morgon? Kom med förslag!

Jag och Amanda är det. Är du? Veckans Sommarpodd handlar om just det och här nu öppnar vi ett forum för alla som vill dela med sig om denna ”diagnos”. Om du inte vet om du är det kan du göra testet med oss direkt i podden. Eller bara lyssna på hur vi har kommit fram till det här.

Lyssna här!

Den handlar om semester! Hur svårt det är att få till det med alla förväntningar.

Lyssna här!

Handlar veckans podd om. Ladda ner och lyssna här!

Efter vår podd som handlar om hur man botar sig själv på olika sätt pratade vi om vår andliga vägledare Katarina. Många har efter det hört av sig och undrat var man får tag på henne. Jag frågade Katarina om jag fick lämna ut hennes mailadress och det fick jag mer än gärna. Katarina är underbar, klok och har varit väldigt viktig för mig i livet. Jag började gå hos henne när jag var dryga tjugo och har sen dess träffat Katarina en gång om året. Under krisiga tider lite oftare och i bland på telefon. Jag tror att alla måste hitta sin egna hjälpstab. Uppbyggd av allt från vänner till terapeuter och spåtanter. Det finns ingen som kan vara allt för någon. Jag är evigt tacksam för de jag har haft omkring mig. Det har gjort mig modig. De har låtit mig misslyckas, de har förlåtit, plockat upp och varit där kloka och starka.

Här kommer Katarinas mailadress behandla den varsamt!

katarinazellner@gmail.com

Tillbaka i storstaden efter några ljuvliga dagar på Gotland. I total radioskugga. Det började med att min telefon skulle deporteras eller vad det nu kan heta, från ett abbonemang till ett annat. Men det gick inte så bra så jag har fortfarande ingen telefon. På fredagen skulle i alla fall en telegubbe komma och koppla in fast telefon och bredband i mitt hus så att vi snart kan flytta ner till ön och arbeta därifrån. Efter en massa debacle med avskurna kablar och annat men som ändå gick att fixa blev det till slut ingenting då telestoplen, vi snackar en sån där hög längs vägen visade sig vara angripen av småkryp och hela stolpen måste bytas ut. Därav min frånvaro hela helgen.

Så här lite yesterdays news och annat:

Ny podd om avundsjuka och svartsjuka HÄR!

Projektet Vägen till Favvojeansen fortskrider enligt planerna. I dag går jag in i vecka fyra! Har under helgen gått över från Dukan till sträng GI. Det vill säga att jag äter sallad och grönsaker varje dag. Råvaror och riktiga grejer i fokus. Men noll bröd, pasta, potatis och annat som blir socker i kroppen. Jag håller mig borta från frukten också. Sakta men säkert tycker jag mig få tillbaka min favvoform!

Min läxa denna vecka är att börja träna mer!!!

Å vad härligt det känns att vara tillbaka. Jag har saknat er!

handlar vår nya podd om! Terapi, spåtanter och självhjälpsböcker…

Lyssna här!

Efter vår senaste podd har det varit ett jäkla liv på hemmaplan så jag och Amanda har denna vecka låtit våra män ge svar på tal. Så ödmjuka är vi! Här har ni Gustavs och Alex sida av att leva med oss.

Mycket nöje!

Min och Amandas senaste podcast handlar om ju det och väldigt mycket om det praktiska som lätt blir känslomässigt. Vi hänger ut våra män fullständigt så just nu är Gustav och spelar in en egen podd tillsammans med Alex som kommer på fredag. Som ett svar på vår, hur det är att leva med oss. Det ska bli spännande att höra.

När jag var singel mellan min förra relation och den jag har nu hade jag en liten hemlig blogg som handlade om att repa sig efter en skilsmässa och i jakten på den nya stora kärleken. Då skrev jag det här:

När kommer du?

Jag lyssnar på musik och städar min lägenhet. Sorterar tvätt i högar, viker in och gör ordning. Jag torkar av, häller kaustiksoda i badkarsavloppet, det har säkert varit stopp i en vecka nu, funderar på hur miljövänligt det är egentligen men tänker att det finns nog inget annat som kan fräta sönder alla lockar som ligger där samlade. Jag slänger lite gamla grejer ur kylskåpet, hänger in sommarjackor i garderoben och lägger alla flip flops på en hylla. Jag tänker bra, jag bara gör och tycker inte att det är tråkigt. Jag tänker på att när jag levde med min exman så var jag alltid arg när jag städade. Var det för att jag tyckte att han hade stökat ner eller för att det alltid var jag som städade. Jag minns inte längre men jag minns att jag var arg. Jag bäddar rent i min säng. Tankarna för mig till hur det var när den inte bara var min. När jag delade den med någon. När jag puffar till kuddarna på sidan som inte är min känner jag att det är dags att ge bort den sidan till någon. För även om det bara är jag och skruttungen så klart, som har sängen just nu så är inte den sidan min. Den tillhör någon annan. Någon jag inte vet vem det är – ännu. Så när kommer du? Du som ska snusa bredvid mig, inte i bland utan varje natt. Du som ska ha dina gympadojjor i hallen, kläder i garderoben och kommer tycka till om vilka kuddar som ska ligga i soffan och kanske ett byte av någon tapet. Vad vill du ha i kylskåpet, du kanske dricker röd mjölk och hatar kaviar. Vad vet jag? Jag kommer förmodligen tycka att du stökar till, vara lite arg när jag städar. Men jag lovar att älska dig alltid.