bilden. Så nu längtar jag efter sommaren och Gotland så att det gör ont!

Karolina: Jag växte upp på landet och har därför en ide om hur en bra barndom ska vara, dvs på landet, med möjligheten att vara ganska fri. (Kunna springa ut och leka i skogen, slippa akta sig för trafik och ”fula gubbar” osv..) 
Å andra sidan har jag flera goda vänner som har barn och bor i stan, vilket ju verkar funka bra, men jag tänker ofta på att de barnen saknar lite av den där friheten som jag hade som liten. Hur tänker du kring det, skulle du kunna tänka dig att flytta ut på landet på heltid eller tror du att dina barn får en bra uppväxt i stan? 🙂 Tack för en mysig blogg!

Hannah: Jag är en riktig asfaltsblomma själv och därmed inte rädd för stan men det är klart att tiderna har förändrats och klimatet i stan är lite tuffare än när jag var lite. I min drömvärld är kombinationen stan och Gotland den bästa kombon av två världar. Men jag funderar ofta på om barnen skulle vara ”friare” på landet eller i en mysig förort. Så vi får väl se. Man ska aldrig säga aldrig.

Therese: Hej, Jag är också väldigt nyfiken på Gustav och hur han ser ut. Han verkar vara så himla mysig och så snäll. Har han och din äldsta dotter en fin relation?

Tack för en väldigt trevlig blogg!

Hannah: Jag har faktiskt visat honom på bild här en gång. SKa försöka övertala honom till en ny visning någon gång. Han är väldigt snäll och mysig. Att få ihop människor man älskar men som inte har valt varandra är inte alltid lätt. Rosa gav Gustav en hård match i början. Gustav kämpade på ett sätt som få orkar och till slut godkände hon honom. Nu förtiden har de en mycket bra relation. Jag är så lycklig över att det funkade.

Malin: Hej! Undrar om du någonsin haft några ätstörningsproblem och hur du isåfall kom ur det? Tyckte väldigt mkt om er senaste pod! Kram

Hannah: Jag har inte haft några ätstörningsproblem. Visst har jag gått på dieter och tänkt mycket på mat på olika sätt men jag skulle inte kalla det för störning. Allvarliga ätstörningsproblem tror jag att man måste få hjälp med så om man har det ska man absolut kontakta en läkare. Men om det bara upptar för mycket tid så tror jag att man bara ska försöka släppa tankarna. Strunta i allt som rör mat, träning,utseende för ett tag så att man inte hamnar i dåligt tankesnurr och en negativ spiral. Om det inte går ska man absolut tala med någon som kan bryta mönstret.

Mita: först vill jag säga att er pod är jättebra! Ni pratar med sån lätthet med varann! Får man komma med uppslag om samtalsämnen? Sedan blev jag nyfiken på hur ni blev chefer bägge två, vilka utbildningar hade ni i bakfickan,eller jobbade ni er upp? Eller är både du och Amanda kvinnor med stort driv? Ha det gott 🙂

Hannah: Tack! Du får hemskt gärna komma med samtalsämnen till podden. När det gäller jobbet kan jag bara tala för mig själv och jag är inget bra exempel då jag började arbeta efter nian. Så jag har arbetat mig upp steg för steg. Jag har ett stort driv, älskar att jobba och drivs framförallt att göra roliga saker. Jag är så sjukt tacksam över allt roligt jag har fått göra och varit med om under mina tjugo år i mediabranschen. Min lycka har varit att jag har haft en massa vuxna människor som har trott på mig stenhårt. Om du ska göra min resa så måste du vara beredd på att jobba mycket, parallellt lära dig så mycket du bara kan och aldrig någonsin tacka nej till en möjlighet!

Karoline: Hej Hannah! hmm…Vilka ställen är du kittlig på?? :D:P
Kram!

Hannah: Jag är superkittlig typ överallt.

Coco: Hej, fina, duktiga, karismatiska Hannah! Jag undrar om du gjort färganalys eller om du har en naturlig fallenhet för vad som klär dig? Vilka är dina favoritfärger i kläder, respektive inredning?

Hannah: Tack, tack och tack vad härligt att höra. Nej, jag har inte gjort någon färgananlys. Finns det verkligen några färger som någon inte passar i. Jag tror det viktiga är att hitta vad man passar i för typ av kläder sen ska man välja färger efter humör. Favvofärg när det gäller inredning är nog rött, rosa och linblomsgrönt.

Monika: Hej Hannah! Tack för både bra blogg och ett urmysigt program. Jag tycker du är jättesnygg i håret och skulle vilja klippa mig i någon liknande frisyr, var och vem klipper du dig? Mvh Monika

Hannah: Sist jag klippte mig gick jag till hålet i väggen i kvarteret och klippte mig för några hundralappar. Om jag ska göra mig riktigt tjusig går jag till Steve på You eller Diana på People, hon har klippt mig i över tio år och jag blir alltid snygg som tusan.

Lindaw:hur ser du på förhållanden? tror du att man kan vara ”kär” föralltid om man vårdar relationen eller har du den inställningen att man kanske slutar att vara kära och är medveten om det och ser på varandra mer som ”livskamrater” (och även har den medvetenheten redan i början av förhållandet)? hoppas du förstår hur jag menar. Vore intressant att höra sin syn på förhållanden 🙂 

Hannah: Kärleksrelationer är ett stenhårt arbete. Den nya kärleken kommer ju oftast stor, stark och helt av sig själv. Men den ska man aldrig ta för given. Jag skulle aldrig stå ut med att vara ”livskamrater” och nöja mig med att känslorna kanske inte längre var så översvallande. Jag tror att man måste vara snäll mot kärleken att inse att den går upp och ner och inte vara så rädd för det. Men om man ska kunna leva länge tillsammans måste man välja varandra om och om igen.

Ninni: Min drömlägenhet flög precis förbi mina ögon för att jag och min man var för fega och bjöd för lite för den. Harmar mig i efterhand så otroligt mycke, hur dum kan man vara? Min fråga är: tror du som en klok, erfaren, snäll kvinna att jag någonsin hittar en ny drömlägenhet? Bor i ganska liten stad! Bor du i din drömlägenhet? Kram

Hannah: Klart du hittar en ny drömlägenhet. Visualisera det du vill ha och så kommer det snart komma till dig. Jag lovar! Kram från Hannah spåtanten Widello  PS. Jag bor i min drömlägenhet! DS

Först och främst, tack för allt fint ni skriver i era frågor. Nu ska jag under veckan svara på varenda en!

Nina: Hur skulle du beskriva dig själv som person!?Du verkar så otroligt varm,mänsklig,klok,rolig och trygg.En sån man vill ha som mamma 🙂 Jag som ung mamma blir inspirerad att eftersträva att bli som du,tillslut haha.Det känns som du är en sån där person som man bara ”Åh,allt blir bra,bara Hannah kommer”..Inget party utan dig!Är det rätt uppfattning tror du eller har du en massa underliggande ångest och osäkerhet?Du känns liksom felfri hehe..Stor kram <3

Hannah: Det är alltid svårt att beskriva sig själv som person men jag hoppas verkligen jag är vad du skriver. Jag är lite tokig och väldigt dramatisk vilket gör mig ganska så svängig. I botten är jag grundglad och jag inte tycker om att vara ledsen länge. Så när problem eller ångest dyker upp försöker jag snabbt komma till kärnan i vad det är och göra något åt det. Det kan ju låta enkelt men jag tror att jag har har hittat mitt recept på att må bra mest hela tiden. Osäker är jag nästan aldrig. 

Petra: När din kille friat och det där bröllopet som Amanda planerat äntligen blir av, hur ser din brudklänning ut på bröllopsdagen?

Hannah: Oj, det beror på vilken typ av bröllop vi skulle ha. Men jag är väldigt förtjust i singoalla-ringning. Sen tror jag faktiskt inte att jag skulle ha hellångt utan mer klänning till knät. OM han friar lovar jag att återkomma med alla planer i detalj. Det finns ju inget härligare än att planera bröllop!

Alicia Trieb: Hej Hannah! De turkosa sofforna du och Amanda har på ert kontor, vart kommer de ifrån? Så fina! Fler barn i framtiden? Kram, din blogg är mysig!

Hannah: Sofforna är inropade på Stadsauktion.se, Carl Malmsten. Jag vill gärna ha fler barn men nu koncentrerar jag mig på att gulla så mycket jag bara kan med de två jag har.

Anna: Hej, kan du inte berätta lite om din kille, e han lite hemlig? Kram!

Hannah: Han är inte hemlig men inte i branschen så jag håller honom lite vid sidan om. Det är ju inte alla som vill visa upp sig i parti och minut… Han heter Gustav och är världens bästa. Jobbar på bank med saker jag knappt förstår. Jag är väldigt glad för honom!

Sara: Vad har du för stolekar i kläder? Och var hittar du alla fina svarta kjolar?

Hannah: Jag har allt från 42-46 beroende på material och klädkedja. Alla klädmärken gör svarta kjolar så jag har från H&M, Åhléns, Ellos, Malene Birger, Lindex…

Hej: Hur traffade du Gustav? Han verkar helmysig! och efter att ha lyssnat pa eran podcast om ditt ex, ar jag GLAD att du nu har Gustav! 🙂

Hannah: Vi träffades i Åre på självaste Nyårsafton. Han skulle gå ut från ett ställe och jag in, där i dörren möttes vi och började prata med varandra. På den vägen är det. Jag tror att universum gav honom till mig eller nåt. 

C Berg: Var köper du dina underkläder?

Hannah: Jag har uteslutande svarta underkläder. Hatar att ha udda kombinationer och är alldeles för slarvig för att hålla i hop matchande så då blev det svarta för hela slanten. Eftersom jag har stor byst så väljer jag mina bh:ar med omsorg. Just nu bara Triumph eftersom de är fantastiska. Trosor köper jag på alla möjliga ställen när jag hittar fina!

Charlotte: Åh, vad kul att du också öppnar upp för frågestund! 🙂 Man blir så nyfiken på er som man följer via blogg. På något märkligt sätt känns ni lite som ens kompisar. Jag älskar att slå mig ned i sköna fåtöljen med en kopp the och scanna igenom min sköna mix av olika bloggar. Det är riktig avkoppling. 

Nu till några frågor som jag hoppas du vill svara på:

1) Ni har ju några riktigt små syskon har jag förstått. Antar att det är halvsyskon? Träffar du dem mycket?

2) Kan inte du göra ett inlägg någon gång om hur du väljer kläder i lite större storlekar? Det är inte alltid lätt att hitta en snygg stil men jag tycker att du har det. Hur tänker du? Vilka är dina favoritbutiker? Lägger du mycket pengar på kläder?

3) Följer du själv några bloggar?

4) Jag gillar dig skarpt. Har egentligen inte sett dig så mycket förutom här och även lite i Silikon som gick i TV3 för länge sedan. Har ett svagt minne av dig uppkrupen i soffan bland kuddarna i en pratpanel 🙂 Men för några år sedan såg jag ett par avsnitt av ett rätt stirrigt program som Andreas Lundstedt var programledare för. Ni var ett gäng kändisbrudar som skulle svara på olika frågor om era liv eller hur det nu var. MEN det jag minns lite av (och jag tror även att det var en del skriverier om det) är att ni var några stycken som var riktigt elaka mot Anna Book som oxå var med. Det blev nästan lite mobbing mot henne. Eller minns jag fel? Hur som helst så kan jag inte skaka av mig det minnet av dig och Ann Söderlund (det var framför allt ni tror jag?) och jag skulle så gärna vilja bli av med det för jag tycker att ni verkar vara två riktigt sköna personer. Har väldigt svårt att förknippa er med mobbing egentligen. Oavsett vad man tycker om Anna Book så är ju mobbing aldrig ok. 

Tack för din kloka och roliga blogg och för era härliga program!

Hannah:

1. Vi har en lillasyster som heter Havana och är 10 år och en ännu mindre, Alicia som är 6 år. De är jämngamla med min äldsta dotter och de leker så ofta de kan. Jag är ju mer Rosas mamma än deras storasyster. Men vi ses ofta och framförallt på högtider, födelsedagar och annat mysigt.

2. Jag lovar att gå in på allt som har med stil och göra inom kort i min blogg. I morgon kommer jag och Amanda koncentrerat chatta hos Ellos om allt som rör kläder!

3. Jag läser många bloggar. Det är en stor del i mitt mediaanvändande. Gillar de som ligger på Mama, Amelia för att nämna några.

4. Programmet hette Ranking the stars och var ett ganska märkligt program som gick ut på att vi skulle ranka varandra och det var grunden för diskussionerna i studion. Vem som var snålast, mest bohemisk osv. I bland blev diskussionerna hårda och vi tyckte inte alltid lika men det landade oftast bra till slut. Jag gillar Anna Book och skulle aldrig mobba någon. Trist om det uppfattades så.

Fiffi: Hej Hannah, tack för din mysiga blogg! Kan inte du berätta lite om alla dina småsyrror! Umgås du mycket med alla 4? hur är det att ha syskon i sina egna barns ålder? Vad har ni för relation alla 5? Kram kram!

Hannah: Jag, Amanda och Amelia är supertajta och umgås himla mycket. Sen har vi två småsyrror som är lika gamla som min dotter Rosa. Det var väldigt speciellt att få barn samtidigt som sin pappa. Alla positioner flyttas runt samtidigt som man får gemensamma intressen då man har barn i samma ålder. Det är väldigt roligt när jag överhör hur Rosa och Havana pratar om morfar och pappa i samma mening och det är samma person. Jag tänker så här när det gäller syskon och barn. Ju fler desto bättre och mysigare. Nu är ju vi bara en herrans massa tjejer det gör att våra släktkalas är väldigt härliga på alla sätt och vis och alla har alltid en kompis i sin egen ålder. 

Piggar upp med lite färg! Apropå stil och hur man ska klä sig. I morgon chattar jag och Amanda på Ellos om allt som har med kläder och stil att göra mellan 19-21. Här hittar ni det!

Kofta: DKNY

Topp: Ellos

Kjol: Åhléns

Strumpbyxor: Twilfit

Blev så himla inspirerad av Amanda som har frågestund på sin blogg att jag genast måste härmas. Så här med öppnar jag nu för en sådan. Fråga vad ni vill så svarar jag!

Om ni vill ha uppdateringar om våra program, poddar, tävlingar, utlottningar… Gå in och gilla vår Facebooksida!

Denna måndag inser jag att jag har något av en flygvärdinnelook.

Scarf: Giorgio Passigatti, jag fick den för flera år sen av min förra chef Karin. Hon hade en som jag älskade då köpte hon en lika dan till mig. Fint!

Tröja: Philosophy blues original

Kjol: H&M

Strumpbyxor: Wolford

Skor: Din Sko

Armband: Sophie by Sophie

Nagellack: Chanel Nr 18 Rouge Noir

När jag gick i skolan var matte det allra svåraste. Allt bara flöt ihop, rutor och siffror i en enda röra. Allt var så grötigt att när någon skulle förklara så blev jag mer arg än klok. I bland är min dotter Rosa som en karbonkopia av mitt tweeiniejag. I kväll skulle vi göra matteläxa. Allt började bra men efter någon sida kom något nytt som knappt jag heller förstod. På noll och inga sekunder blir det som en låsning, tårar, jag kan inte, vill inte lyssna… det plus jag med min matteskräck.

Då ryckte min kille Gustav in. Ekonomen. Inte bara det, den tålmodiga hjälten med ett stort pedagogiskt hjärta. Jag satt mitt emot vid köksbordet. Rosa ville först bara gråta och kunde knappt sitta still i kökssoffan för att sakta börja intressera sig för Gustavs matteexempel. Efter några minuter börjar hon vara med och räkna. Några till och hon kan helt själv. Den lyckan att ha förstått, att ha klarat en helt sida själv med helt nya svåra tal. Den lyckan gick hon och la sig med i kväll.

Finaste Gustav lärde duktigaste Rosa något nytt det är lika med min lycka.

Vad skulle jag göra utan er. Det är så viktigt att få spegla sina känslor om saker och ting. Få lite motstånd, nya tankar och lösningar. Jag hade aldrig tänkt att Rosa skulle få sluta på ridningen. Hon älskar att rida och är en riktigt duktig liten ryttarinna. Jag fick min första häst när jag var sex år och har levt i stallet under stora delar av mitt liv. Så jag vet hur viktigt det är. Men jag fick ta mig själv överallt så jag har inte den där föräldrar-skjuts-grejen i mig. Om Rosa fick bestämma skulle hon vilja lägga till gymnastik, simhopp, parkour eller vad det heter, cirkus, basket… Jag tänker att två aktiviteter är nog nu. Sen när hon blir äldre och kan fixa själv kan hon lägga till en ny.

Som någon skrev. Allt är en fråga om planering. Grunden för min planering ser ut så här. Rosa har en pappa men inte en pappa som vill vara med och fixa och trixa runt sånt här. Min kille fixar och trixar så mycket så jag blir helt rörd men han har ett jobb som inte är det minsta flexibelt. Efter det här inlägget ringde min mamma och frågade om hon kan hjälpa till då och då. Tanken har faktiskt inte slagit mig att jag skulle kunna fråga. Sen rider Rosa tillsammans med sin klasskompis vars mamma mer än gärna skjutsar.

Så det blir bra.

Min lärdom i detta är att vara sträng med vad jag säger ja till. Kolla så att aktiviteten inte krockar med en massa annat. Jag skjutsar mer än gärna men det blir övermäktigt när det sker samtidigt som dagishämtning, möten och allmän vardagsstress. Om det här ska ske i något sorts kaos tror jag inte att Rosa heller kommer minnas det här som kul. Jag kommer aldrig bli en hockeymorsa men jag vill att  ni ska veta att jag beundrar er mycket. Sneglar åt ert håll och undrar över hur vardagspusslet ser ut och framför allt hur ni orkar.

Nu ligger vår nya podd ute. Den handlar om hur man blir nöjd med sig själv, om man kan bli det och allt det här med kroppsideal och vikthets. Vi berättar vår kroppshistoria helt enkelt. Lyssna och var snäll mot dig själv i helgen!

Här är den!