Vi kan börja med det glada. Det som är en setlist som innehåller såväl en dubbelmacka av ”Septic schizo” och ”Escape to the void” som ”Arise” och ”Beneath the remains”. Att Derrick Green är en frontman med pondus och att det låter bra i 90 ystra minuter.

Det är det muntra det. Och det som man skulle kunna fokusera på, om humöret tillåter. Men dagens Sepultura har ungefär samma problem som den förra året Sweden Rock-aktuella Thin Lizzy-sättningen; den är liksom svår att ta på fullt allvar. Det blir ju så utan någon av Cavalera-bröderna.

Recension? Den kommer i morgon den.

Nu spelar Mastodon i bakgrunden. Och det är ju knappast det sämsta det.