Räcker inte det barserverade yrseldrickat för att få stora snurren så bjuds det här i år även på annan roterande förströelse. Ett större område – mer yta för oväsentligheter. Som karuseller.

Nej, tack.

En circlepit är den enda ringdans jag kan tänka mig under sådana här förutsättningar och förhållanden.

Får man bli lite nostalgisk nu för en stund? Bara lite? Nur ein bischen? Just i detta hörn brukade i alla fall Close-Up-tältet stå. Mitt basläger lika mycket som presstältet, en stunds vila för trötta och slitna ben. Men i år är det frånvaro som gäller. För hög platshyra och en satsning på andra festivaler är skälet. Men, det hindrar mig inte från att sakna min plats för vila. Next year, man?

Av vissa hyllas den som en av de bästa hårdrockskivorna genom tiderna. Som en klassiker som nått sin ikonstatus bara ett halvt decennium efter släppet 2005.

Här pratas det så klart om Hardcore Superstars nytändning till självbetitlad skiva, även känd som gruppens lilla svarta. Att den hyllas är förståeligt, speciellt som den ryckte upp gruppen från sin då nedåtgående spiral, och även om jag anser att uppföljarna ”Dreamin’ in a casket” och ”Beg for it” båda är såväl vassare som tuffare kommer jag att jubla då onsdagen nyss har blivit torsdag.

Göteborgsensemblen kommer nämligen att fira sina goda placeringar i Sweden Rock Magazines jubileumsomröstning (plats tre på skribenternas topplista och en hedrande tolfte plats på läsarnas dito) med att framföra albumet i sin helhet. Från ”Kick on the upper class” till ”Standin’ on the verge”, från riffresning till balladutlösning.

Fågel, fisk eller makrill?

Mer om detta läser ni så klart i Aftonbladet i morgon. Jag lovar att bedömningen blir hård men rättvis.

Ett så kallat måstetillfälle för de som har möjlighet äger rum i morgon i presstältet. Varför? Jo, Gwar ämnar hålla hov där då. Ja. Helt korrekt. GWAR! I masker och allt, så klart. Missar jag denna tillställning kommer jag aldrig att förlåta mig själv. Så jag kräver härmed att inget band ska spela då detta sker. Deal?

Tydligen är det en dålig idé att försöka bildblogga härifrån festivalområdet. Hoppas det löser sig, annars lär det bli minst lika trist för er somdet blir för mig. Hur trist? Jättetrist.

Teamet är officiellt incheckat. Inte mycket som händer på området än, så det blir väl mest till att kolla presstältet innan Seventribe kickar igång. Men vädret – detta väder. Än så länge inget regn, men med tanke på att det är kvavt som ett festivaltält klockan halv fem på lördag morgon så kan det braka loss när som helst. Dunder och brak lagom till deadlinestressen med Hardcore Superstar i natt? Låter förträffligt, tycker jag. Eller inte. Någon som hakar på lunch nu?

På plats i stugan. Samma plats som förra året. Och året dessförinnan. Här lever vi gott och sover så lite som behövs. Incheckning? Det kan ni hoppa upp och sätta er på. 

I detta nu är fem Aftonbladetjournalister levererade ner till Blekinge. Christoffer Röstlund Jonsson och Markus Larsson är grymt peppade inför fyra dygn med dist och dunder. Sweden Rock – here we go! 

’Nuff said. Sluta läsa här. Spring till tidningskiosken i stället.

Garanterar att du får tillräckligt mycket läsning och saker att bli upprörd över att du säkert vill ge mig en snyting vid ett eventuellt livemöte i Norje i veckan.

Okej, jag bjuder på det. Men jag tar 29 spänn för besväret.

Det är väl ett fynd, om något?

Jodå. I morgon är det dags igen. För fyra dygns rumlande och rullande nere i den blekingska strandlinjen.

Vissa kallar det himmelriket på jorden, andra för en dinosaurieföreställning som saknar relevans eller existensberättigande.

Var jag står vet ni nog. Annars går det bra att läsa på inför årets begivenhet och uppdateringsrace ifrån det vi mer korrekt kallar Sweden Rock Festival.

För det här är faktiskt min tionde festival som rapportör och recensent för Aftonbladet.

Ja, den tionde.

Fuckmejävlarvadmycket.

Exakt vad jag kommer att bjuda på där nerifrån i år återstår att se. Laddade batterierna med Grolsch och Heineken i Amsterdam i helgen så motorn är inte direkt i topptrim just nu. Men allt löser sig på plats. Så som det alltid gör. På något jävla vänster.

Planet går i svinottan i morgon, så för en gångs skull kommer Aftonbladets team – denna gång toppat med Christoffer Röstlund Jonsson förutom mig, Markus Larsson och Jocke Persson – vara på plats i god tid till att festivalgrindarna slår upp när solen står som högst.

Vad som händer? Det får vi som sagt se. Klart är i alla fall att det blir fyra dygn med många bokstäver i diverse kanaler, lite sömn i familjen Bondessons gäststuga, måhända en del skratt, möjligtvis lite gråt.

Fram till dess kan ni suga på den här smällkaramellen. En komplett betygsstatistik som visar hur de där åtråvärda plussen har fördelat sig under de nio festivaler jag hittills har bevakat.

Enjoy.

Och kom ihåg:

Det är aldrig för högt.

Det är bara du som är för gammal

At The Gates, 2008 (MG)

In Flames, 2004 (MK)

Aerosmith, 2007 (MG)

Amon Amarth, 2009 (JP)

Anthrax, 2003 (MK)

Anthrax, 2005 (MK)

Arch Enemy, 2006 (MG)

Bigelf, 2010 (JP)

Candlemass, 2002 (MK)

Candlemass, 2005 (MK)

Danko Jones, 2003 (MK)

Danzig, 2010 (MK)

Deep Purple, 2006 (MG)

Def Leppard, 2006 (MG)

Def Leppard, 2008 (MG)

Bruce Dickinson, 2002 (MK)

Edguy, 2006 (MG)

Europe, 2009 (JP)

Halford, 2002 (MK)

Hammerfall, 2005 (MK)

Hardcore Superstar, 2007 (MG)

In Flames, 2009 (JP)

Ministry, 2008 (MK)

Motörhead, 2002 (MK)

Mötley Crüe, 2005 (MK)

Nevermore, 2006 (MG)

Overkill, 2005 (MG)

Ratt, 2008 (MK)

Satyricon, 2008 (MG)

Sepultura, 2003 (MK)

Sonic Syndicate, 2008 (MG)

Testament, 2004 (MK)

WASP, 2006 (MG)

Watain, 2010 (MK)

Whitesnake, 2008 (MG)

Accept, 2005 (MG)

Sebastian Bach, 2005 (MK)

Blind Guardian, 2003 (MK)

Candlemass, 2009 (JP)

Children Of Bodom, 2004 (MG)

Alice Cooper, 2006 (MG)

Dark Tranquillity, 2007 (MG)

Death Angel, 2010 (JP)

Dimmu Borgir, 2007 (MG)

Dio, 2005 (MG)

Dream Theater, 2005 (MG)

Dream Theater, 2009 (MK)

Dundertåget, 2010 (ML)

Electric Boys, 2009 (JP)

Entombed, 2004 (MG)

Entombed, 2006 (MG)

Europe, 2004 (MK)

Lita Ford, 2009 (MK)

Foreginer, 2009 (MK)

Hardcore Superstar, 2006 (MK)

H.E.A.T., 2009 (MK)

Heaven & Hell, 2007 (MK)

Helloween, 2004 (MG)

Iced Earth, 2007 (MG)

Journey, 2009 (JP)

Judas Priest, 2004 (MK)

Judas Priest, 2008 (MK)

Marillion, 2009 (MK)

Michael Monroe, 2010 (MK)

Monster Magnet, 2004 (MK)

Gary Moore, 2010 (MK)

Motörhead, 2003 (ML)

Motörhead, 2005 (MK)

Motörhead, 2007 (MK)

Mustasch, 2008 (MK)

Nightwish, 2004 (MK)

Ted Nugent, 2002 (MK)

The Poodles, 2008 (MG)

Queensrÿche, 2003 (ML)

Sabaton, 2008 (MG)

Sabaton, 2010 (MK)

Saxon, 2005 (MG)

Sky High, 2003 (MK)

Slayer, 2010 (JP)

Rick Springfield, 2010 (ML)

Stone Sour, 2010 (MK)

Testament, 2008 (MK)

Tiamat, 2007 (MK)

Twisted Sister, 2009 (MK)

U.D.O., 2010 (JP)

Volbeat, 2009 (JP)

WASP, 2010 (ML)

Whitesnake, 2003 (MK)

Whitesnake, 2006 (MG) 

Aerosmith, 2010 (ML)

Anvil, 2010 (MK)

Avantasia, 2008 (MG)

Black Label Society, 2005 (MK)

Blind Guardian, 2007 (MG)

Carcass, 2008 (MK)

Cinderella, 2010 (MK)

CrashDïet, 2007 (MG)

Disturbed, 2008 (MG)

Guns N’ Roses, 2010 (ML)

Heaven & Hell, 2009 (MK)

Billy Idol, 2010 (ML)

Megadeth, 2005 (MG)

Scorpions, 2004 (MK)

Steel Panther, 2010 (ML)

Stormwarrior, 2008 (MG)

Twisted Sister, 2003 (ML)

UDO, 2007 (MG)

Uriah Heep, 2009 (JP)

Within Temptation, 2005 (MK)

Poison, 2008 (MG)

Jethro Tull, 2003 (MK)

Yngwie Malmsteen, 2005 (MG)

Meat Loaf, 2007 (MG)

The Poodles, 2006 (MK)

Scorpions, 2007 (MG)

Status Quo, 2002 (MK)

Status Quo, 2005 (MG)

Uriah Heep, 2003 (ML)

Yes, 2003 (ML)

Recensenter: Mattias Kling (MK), Marcus Grahn (MG), Joacim Persson (JP) och Markus Larsson (ML)