Jodå. En halvleksrapport säger att det är en nyuppväckt Marilyn Manson som står på scen.
En underhållare som i alla fall försöker göra sitt jobb. Och som genom detta redan där har skopat hem halva segern.
Plusfest i morgon? Vi får se. Men det blir i alla fall en rejäl uppgradering av 2009 års pinsamma minus.

Fem minuter efter Marilyn Manson skulle ha stått på scen är det svarta draperiet fortfarande på plats.
Men så… Då börjar det visst.
To be continued.

Lamb Of God dundrar på för fullt borta i fjärran. Kul för dem som är där. Måste jag säga.

Själv sitter jag och försöker få ihop de sista stroferna på det som ska bli morgondagens anmälning av Within Temptations nyss avslutade gig. Och förbereder mig mentalt för att inom kort ta mig an Marilyn Manson.

Och det är ju inte med oblandade känslor. Föreställningen då The God Of Fuck senast besökte festivalen (för tre år sedan) var faktiskt pinsamt dålig. Galen och förvirrad på helt fel sätt. Och därmed en av väldigt, väldigt få minus jag har delat ut under min tioåriga karriär som recensent på Aftonbladet. (Exakt hur jag resonerade då kan ni läsa här).

Nu finns det emellertid förhoppning om bot och bättring. Senaste skivan ”Born villain” må vara aningen svagare än vad som är bekvämt även om den i alla fall är ett försök att prestera något sprakande och elakt – och huvudpersonen själv har under våren vid upprepade tillfällen gjort offentlig avbön för sina prestationer sommaren 2009.

Hur långt räcker det? Om cirka 40 minuter ges det i alla fall en hint, då det är showstart på Fire Stage.

Fram till dess – in med Within Temptation och ut och kolla Lamb Of God.

Vi säger så. För stunden.

Sprang precis på In Flames-duon Björn Gelotte och Peter Iwers i backstagevilmet. Båda verkade taggade inför gruppens headlinegig i natt här på festivalen – men dess reslige basist var ändå aningen orolig.
– Bara de där håller sig lugna så, sa han och tittade oroligt mot de mörka moln som sakteliga börjar samla sig här över Göteborg Galopp.
Oh well. Lite nederbörd lär knappast dränka partyt som stundar. Speciellt inte då hemmatruppen sägs ha laddat upp med sin fetaste show någonsin på festivalen. Och ni som har sett de tidigare krutfesterna – då det har bombats på värre än under en FN- sanktionerad invasion – inser att det är något dunderfräckt som väntar strax före midnatt.
Och mer om det senare.

Dags för mysstund nu då – med holländska Eurovisionsgothtruppen Within Temptation.
Svårt att inte bli lite tagen av dramatiken i anslaget, ändå. Att inte låta vänligheten och refrängpilarna i exempelvis inledande trojkan ”Shot in the dark”, ”In the middle of the night” och ”Faster” borra sig in i bröstkorgens vänstra sida. Det är ju rätt tjusigt och elegant, på ett sätt som står i bjärt kontrast mot den här festivalens många testosteronband.
Recension och sånt läser ni i morgon. Nu – ”What have you done” med Keith Caputo på scenfondens videoskärm. Mysigt det också.

Så här ska en backstagebar se ut. Det borde nästan vara lag på det.
Rätt och slätt – fett.

Det är ju på ett sätt svårt att inte bli imponerad av kraften. De där smällande baskaggarna som konsekvent smäller till i solar plexus. Av en Robb Flynn som brister ut i ett ”skål, ta mig fan” strax efter ”Locust” och av Phil Demmels ivriga hårskak på vänsterflanken.
Och visst är Machine Head bland vänner här. Som sig bör på Metaltown.
Mer om detta i morgon, då bandet också får det betyg det är värt.

Det finns fördelar med att åka bil tvärs över landet. Som att man själv bestämmer tid för avfärd. Och därmed också – i bästa fall – också kan styra över ankomsttiden.
Nåja. Ibland går det ju inte riktigt som man önskar. Det blir lite för många stopp utmed vägen. Man kör lite fel. Och – vips så förvandlas oceaner av tid till superstress.
Med detta sagt. Teamet är framme, incheckat och klart nu. Slutligen.
Och det i grevens tid. Bara tio minuter efter ankomst är det dags för mitt första recensionsjobb. Som stavas Machine Head. Och som just i detta nu kör igång med ”I am hell (Sonata in C#)”.
Ja, vad säger ni? Då åker vi väl då.

Med Jönköping strax bakom ryggen är Aftonbladets team så sakteliga på väg mot Göteborg och Metaltown.
En bilresa till en festival är ju en speciell upplevelse. En spänd förväntan inför det som ska komma. Ett sakta pirr i magen som tilltar ju närmare målet man kommer. En mental genomgång av de uppenbara frågorna.
Lyckas Marilyn Manson ta revansch för den senaste kalkonspelningen? Lyckas Aura Noir vara precis lika galet bra som på Getaway förra året? Exakt hur mycket krut har In Flames laddat upp med?
Det bubblar av frågor. Frågor som kommer besvaras de kommande dygnen.
Nu – 93 kilometer kvar till mål.

All fair and square. Sweden Rock fick sin, därför får även Metaltown sin.

46 låtar blir det. Från Adept till Within Temptation. Från metalcore till black metal och ett satans härj.

Spela listan i mobben eller bilen på väg till Göteborg. Det vet jag att jag ska göra.

Klicka här och lyssna.